Cosing up and shutting of.
0kommentarer
De dagarna jag stänger av från verkligheten gör jag verkligen det helt och hållet. Jag håller det nedrullat på mitt rum, låser dörren och svarar bara på de viktigaste samtalen jag får. Utan förståelse till varför, lyckas jag alltid göra en massa nytta under dessa dagar. Kanske för att jag inte bryr mig om vad som väntar utanför, utan låter livet av ansvar och prestationer stanna utanför. Som idag, då täcket länge omfamnade mig och jag sedan mötte en dag som inte kändes välkommen. Då stannade jag upp i mitt kök, med lugn musik och gjorde lite frukost. Resten av dagen blev mer detaljrik än jag förväntade mig. Texter skrevs, lådor tömdes och rensades, läxor gjordes, böcker lästes och filmer sågs. När mer än halva dagen passerat hade köket städats, sängen bäddats med nya lakan, toaletten städats, golvet tvättats och naglarna målats. Mörkret hann lägga sig och jag hann göra lite mer läxa än nödvändigt innan mamma kom på besök med mat. Mat som skulle vara de närmsta dagarna, god spaghetti och lite nya småsaker som fyllde på min lillekyl. (Tack mamsi). Mamma påpekade hur det luktade som mig, det log jag lite åt eftersom jag fortfarande inte kände det men tror att det blir så om ett litet tag. Just nu puttrar tekokarn i köket, ljusen är tända och datorn ekar av mysig musik. Verkligheten, vänner, skolan, jobb,ansvar och livet ligger långt från mig nu. Och vore det inte för dessa dagar, hade jag aldrig klarat av att leva varenda dag som jag gör. Dagar då jag bara låter mig va.
Jag vet inte riktigt hur kvällen fortsätter, men telefonen ligger avlagd på sängen medan jag satt mig på andra sidan rummet, bakom en vägg vid mitt skrivbord, med nykokat te och Avatar på svagt i bakgrunden. Håret är nu uppsatt i en hög knut för att låta nacken andas för första gången på ett par dagar. Jag känner att fingrarna har en ljummen känsla i sig.. Kanske.. Kanske det blir någonting av det. Jag älskar att jag har denna möjligheten. Denna lägenheten, som ger mig en chans att försvinna in i mitt helt egna jag.
Är verkligheten densamma för er? Eller är det bara jag?
L.
Jag vet inte riktigt hur kvällen fortsätter, men telefonen ligger avlagd på sängen medan jag satt mig på andra sidan rummet, bakom en vägg vid mitt skrivbord, med nykokat te och Avatar på svagt i bakgrunden. Håret är nu uppsatt i en hög knut för att låta nacken andas för första gången på ett par dagar. Jag känner att fingrarna har en ljummen känsla i sig.. Kanske.. Kanske det blir någonting av det. Jag älskar att jag har denna möjligheten. Denna lägenheten, som ger mig en chans att försvinna in i mitt helt egna jag.
Är verkligheten densamma för er? Eller är det bara jag?
L.
Kommentera