Missnorman

Jag vet inte riktigt vart jag ska börja. Det är väldigt få människor som förstår är hur insatt jag är i den här världen. Jag föll för den i det ögonblicket jag av slumpen drogs med till Twilight - en film jag då inte ville se, pga att alla andra gjort det. Men när jag kom hem samlade jag ihop mina pengar och gav mig till närmsta bibliotek för att köpa hem böckerna. Jag läste bok på bok, skolkade från skolan och lade inte dem ifrån mig en enda minut. Jag kunde detalj på detalj och kände en brinnande passion skapas inom mig. Historier började rinna på mina papper och min dator började fyllas av dokument. Plötsligt slogs jag av en idé - som tokio hotel fan var jag ganska hektisk. Jag var med på alla forum och skapade fan-meetings och var en ledare för "The swedish tokio hotel mafia";) (I know).. Så en dag.. slog jag in ordet "twilight-forum" och fann mig själv bland främlingar som delade samma passion som jag. Det som var så skönt var att ingen visste vem jag var, ingen skulle riktigt förstå och ingen skulle riktigt bry sig. Jag berättade inte för någon om min hemliga sida, utan istället spenderade jag mina tomma timmar på forumet med många diskussioner, skrivandes texter och beskrev situationer som förändrat mitt liv. Jag fick bra gensvar. Många som gillade mina texter. Vissa gånger skickade folk mejl för att tacka för att jag satt ord på vad dem kände - eller för att jag satt mig emot vad andra tyckte. Det var alltid lika roligt att bråka med någon från "team jacob".. De kunde aldrig vinna en fight emot mig. Mina argument var inte aggressiva, bara komplett från hjärtat och det gjorde det svårt för dem att finna ord över mig. - Inte för att de gav sig, men det gjorde ju inte jag heller. New moon läste jag när jag behövde den som bäst - när Linus gjorde slut. Den satte mig i precis samma känsla som Bella var i och min depression var precis lika djup som hennes fram till det ögonblicket jag förstod att Linus tyvärr inte var min Edward och att mitt liv väntade på något mycket mer. Eclipse kom ut när jag var distanserad. Jag hade sett Twilight 14 gånger på bio, New moon 5 gånger och Eclipse.. 1 gång. Den tilltalade inte mig som de andra - trots att den utvecklade historien till något jag inte haft förut. Breaking Dawn.. Jag kan inte säga om den kommit ut när jag behövt den som mest eller minst.. eller om den bara kommit vid ett tillfälle som är. Kroppen är lugn, men bilderna i huvudet är i totalt uppror. Jag ser allting från filmen om och om igen, jag hör rösterna, detaljerna, saker från boken.. Allting är blandat och jag försöker sära på allting men det blir lika oklart. Jag har läst boken och visst därför vad jag skulle förvänta mig, men den gav mig ändå grej på grej som på något sätt förvånade mig. Kanske för att världen av twilight är så långt ifrån mig för tillfället. Jag har inte riktigt sett filmerna på ett år, förutom twilight för någon helg sedan.. och att se alla filmerna idag var en jättemärklig känsla. Dessa filmerna har gett mig en levande saga, fantastiska skådespelara , underbar musik, fantastisk miljö, personlig inspiration och.. så mycket mer. Dem gav mig även en vän. Och varenda gång jag sett en film har jag sett dem med denna personen i tanke, på hur vi ser på dem på olika sätt - jag särar på våra åsikter och såg dem genom oss. Jag gjorde hans åsikt till den viktigaste delen. Det var så mycket.. roligare.. att göra något för någonannans skull - även om jag aldrig sa det till honom. Men han gav mig en inspiration och en .. frihet av något slag. Han låste upp mitt lås och öppnade mina vinklar, fick mig att se saker jag inte ens visste jag kunde se, han fick mig att skriva saker jag aldrig annars hade skrivit, han fick mig att tänka på saker jag aldrig annars tänkt på. Och Breaking Dawn? Den såg jag bara för min skull. Och jag tror det är därför det är så svårt att göra min egen åsikt till min. Men som Edward sa i sitt tal.. "Jag har väntat.. i vad som verkar vara en väldigt lång tid.. på någon som gör mig till mer än vad jag varit".. Och jag kan säga.. Att det är vad dessa filmerna har gjort mig till. De har gett mig den största gåvan - delar av mig själv samtidigt som de gav mig delar av en helt annan värld.

Filmen börjar så lyckligt. Så lyckligt som jag alltid drömt om att få se den. Tårarna rann längs mina kinder tillsammans med mitt stora leende, enbart på grund av friden som gick från filmen över till oss alla. Att se att Kristen gått från den mest "awkwarda" tjejen till den mest självsäkra, vackra, lyckliga kvinna som finns är en fantastisk utveckling. Hon är avslappnad, så lätt, så lycklig och så säker på vem hon är. Hon ger Bella ett performance som är så annorlunda och som får en att innerligt le för de bådas skull. Precis som för Rob. Hans performance är ingenting annat än fantastiskt och hans blickar kan få vem som helst att smälta. Att få se Kristen och Rob som Edward och Bella, så innerligt lyckliga, så avslappnade, så trygga och kärleksfulla var något som fick varenda människa att känna värme. Något som gjorde filmen till mer.. "bra".. var att de äntligen gjorde en enorm skillnad på Bella och Edward - Edwards snabbhet, hans talanger. De visade så mycket mer av att han var vampyr och att hon var mänsklig. Filmen börjar med en frid som ligger som ett band genom filmen. Även i de svåraste och mest smärtsamma situationerna ligger bandet gömt men känt.  Filmen börjar vackert och så.. "Twilightisk" som vi känner igen den - men! Filmen vänder! Trots att jag visste vad jag skulle få se så var jag inte förberedd på den hemska slutscenen som på något sätt chockerade varenda människa i publiken och fick alla att hålla andan för ett par sekunder. Ännu värre blev det av Roberts fantastiska skådespeleri när han levererade en smärta väldigt få människor sett - någonsin - under en livstid. Hans skådespeleri blev så pass äkta att det satte ett litet ärr i hjärtat som föralltid kommer minnas med klarhet. Actionscenerna i filmen är fler än jag förväntade mig och fick mig faktiskt att hoppa ur sätet för ett ögonblick då jag nästan skrek "NEJ!" rakt ut. Jag trodde aldrig att filmen skulle få mig så spänd, men jag satt verkligen på tå. Filmen är inte bara fylld av lycka och sorgsenhet och skräck, den är fylld av så oerhört mycket humor. Bröllopet har de absolut mest charmiga delarna då man får se så många mänskliga sidor - även från de minst omänskliga. Talen är absolut något av det bästa i filmen då de alla får en att skratta rakt ut. Biosalongen var fylld av skratt under den största delen av filmen kan jag säga.. och även under smekmånaden då man ständigt får se Bella och Edward på sin mer fjantiga sida - vilket är så enormt efterlängtat. Där är två ögonblick av korta scener med mer spänning som bryter sig in under dessa fridfulla tiderna och passar inte alls in i den lyckliga schargongen. Men när spänningen väl är igång får den inget slut. Allting går fort och plötsligt är allting man sett från boken med på film. Det är en helt annan sak att läsa någonting - och att få se någonting. Så om fan av twilight måste ni förstå - är det mycket att ta in, då det aldrig varit på det viset tidigare i filmerna. Det fanns även repliker från boken som jag var så förvånad över att finna med. Som ni förstår - är filmen fantastisk och jag kan säga - att som twilight historia är det den bästa som har gjorts, men.. Den börjar som den vanliga twilight-historien vi så tryggt känner till.. och slutar med en helt annan story. Att få vänta ett år på uppföljaren är nästan ett straff, men något jag kommer att njuta av att få ta. Det slutar i en enorm spänning och har ändå inte lyckats klippa av sitt band med frid. Kanske för att man äntligen låter publiken se att Edwards och Bellas kärlek är äkta från början till slut.

Jag är nog fortfarande i någon sorts trans, så ta texten med en nypa salt. Jag förstår att den är krånglig - särskilt för dem som inte är sådana hardcore fans som jag är. Jag kommer antagligen skriva bättre imorgon, men kände att det verkligen kliade i fingrarna och att jag behövde få ut vad som fanns.

Klockan är fyra och min adrenalinkick har nyligen slagit in. Sofie ligger i sängen med ringaren i notre damm på så jag kanske får lägga mig bredvid henne och tänka lite innan jag somnar. Imorgon hoppas jag att jag känner mig fridfull. NU.. Nu känner jag mig på något sätt så.. makalöst.. sugen. Sugen på ännu en film. Som när man är sugen på droger. Haha, något åt det hållet.

Nåja, ska lugna kroppen nu!

Sov gott.

L.