Missnorman

Det är med en trött kropp och ett härjat hjärta jag lägger mig i sängen efter en dag med en hel del händelser. Den började tidigt med möte tillsammans med mamma, där vi sprang på Sandi och Ahmed som förgyllade min dag den lilla stund. Efter det hade vi en riktigt mor och dotter dag. Mamma tog med mig till solariet, något jag glömt existensen av. Och efter tjugo minuters varm och härlig solning gick vi hem och pyntade min lilla stuga med en röd duk, lite grane utanför dörren, en tomte vid mitt nattabord, lite fina planterade blommor och en fin krans hängandes i fönstret. Att julen redan är kommen känns inte alls verkligt. Sommarn har inte varit somrig och därför känns det väl inte som att vintern borde komma nu. Men julen är min glädjetid. Av vackra färger, värme, av doften av tända brasor och gammal tobak. Tiden då det hänger apelsiner i fönsterna och folk handlar granar för att göra sitt hem juligt. Och det bästa av allt. Snön. Den dagen man vaknar och ser snön falla är den dagen jag känner mig som ett litet barn igen. Den glädjen kan ingen någonsin ta ifrån mig. Jag längtar efter att få göra någonting ovanligt i år. Detta året ska julen på något sätt bli speciellt. Men redan nu, ligger jag i min säng och har tänt ljus vid mina nya pyntsaker och känner lugnet rinna genom kroppen. Att en årstid som ska vara den kallaste av alla åstadkommer mer värme och glädje än andra är ändå märkligt. Men för mig är det bara självklart. December. Jul. Jag välkomnar dig.





Resten av min kväll spenderades med repning i Limhamn inför pappas spelning på onsdag med frälsningsarmen. Det var laddat, fyllt av både rock'nroll and blues. Kan jag tycka är en helt okej thanksgiving. Hoppas ni andra haft en fin thanksgiving.