-

2kommentarer

Att vakna till idag var mindre glädjande än jag trodde. Hela livet och framför allt hela veckan har jag längtat efter att få vakna upp till den dagen då jag äntligen ska tatuera mig. Men efter igårkväll är kroppen tung, huvudvärken enorm och kroppen trött efter alla tårar.

Dagen började riktigt bra igår.. Vid nio var min lilla lya fullt av folk - olika som lika och vi hade så otroligt trevligt. Det blev en lyckad, men kort förfest. Vägen in blev dock klyddig, jag glömde mitt leg men hade turen nog att få åka lite sådär snålskjuts med mina fina vänner för och fixa det. Nu fick jag åtminstone träffa världens finaste killar, även om det så var i fem minuter. Kan dock tänka mig att det var ett par jobbiga fem minuter för dem. Medan de andra stod i kö i ytterligare en timme lyckades jag komma in på 30 sekunder. Lite förtur och för mig kändes det som att kvällen verkligen börjat bra. Det fortsatte bra. Vi dansade i timmar, drack en go drink, ramlade runt bland alla människor och njöt av en utekväll. Och när det gäller utekvällar är man van vid att folk knuffas, det hände flera gånger igår så jag lade inte ned extra energi när det plötsligt knuffades till lite extra hårt. Vad jag inte visste var att det inte skulle sluta där.. Rätt som det är slår någon till min hand med en stenhård smäll - jag kunde lätt avgöra att den var avsiktligt lagd. Men eftersom jag stod mitt på dansgolvet där man knappt såg någonting pga tätheten bland människor var min första tanke att ta mina grejer och sen ta tag i personerna. Men det var när jag plockat upp mina nycklar och mitt kort som jag insåg att min mobil inte låg någonstans i närheten. Jag sökte igenom golvet så gott jag kunde och vänner som stod runtomkring gjorde samma sak. En vakt hjälpte till men förstod att chansen att finna den var liten. Resten av kvällen var jag som en tok - jag sprang runt till alla ställen jag varit på, knuffade undan människor jag kände och grät stora krokodiltårar av frustration. Det här är det sista jag behöver nu och även om det går på självrisk så är det en summa jag inte har råd att lägga vid det här tillfället. Allting jag någonsin skapat i den - borta. Bara allmänt att någon snor ens telefon är så fruktansvärt. Det är så onödigt och så jävla frustrerande. Telefonen var även avstängd två minuter efter att den försvunnit - märkligt nog eftersom jag hade 89% batteri kvar. Så min kväll fick ett abrupt slut, jag grät mig från början till slut och slutade inte förrän jag låg i sängen och tänkte att de blir bättre imorgon.

Men idag är bara lika jävligt.

Jävla onödiga människor . Jävla malmö !

2 kommentarer

Anonym

03 Nov 2011 10:05

ring mig/mamma

Morrmor

03 Nov 2011 21:49

Mitt älskade hjärta!!!Vilken otur!Ja jävla Malmö kan man visst säga ,sådana idioter.Livet är inte alltid lätt....skit nu i det och gå vidare...det kunde varit värre.Puss mitt lilla hjärta,vi ses snart

Kommentera

Publiceras ej