Missnorman

När man vaknade till en sådan dag som jag vaknade till idag, så önskar jag att man bara hade fått somna om. Det är de dagarna då jag öppnar ögonen och vet att dagen är gråare. Vore det inte för alla måsten, allt tvång så hade jag legat kvar i sängen - vilket jag dessutom gjorde ett par timmar för att ta mig igenom dagen, så hade jag legat där under hela. Det är det jag längtar efter, när man inte längre har skolan, när man inte längre bor hemma. När jag bara är jag och slipper förklara mig. När jag kan vakna och somna om på den gråa dagen. Då jag kan låta mig själv känna och möta det jobbiga när jag själv vill. Nu , gör jag istället så som så många ungdomar, och det är att gå upp och sätta på sig det där dumma sminket med det dumma leendet och försöka göra dagen så pass okej att ingen frågar om något är fel. Men nästan allt var fel. Det var för varmt. Jag hade fel kläder. Jag försov mig. Jag hade beslutsångest. Och vet ni vad grejen är? Jo, det är ju det att jag inte brukar känna så. Jag brukar inte störa mig på sådana småsaker. Så sanningen är. Jag var ledsen. Himlen verkade följa mitt mönster - först regnade det, sedan duggade det, sedan blev det molnigt, sedan kom solen en stund, men molnade snabbt för sig. Sedan var solen framme en bra stund, precis som mitt leende var ett bra tag. Jag övningskörde med pappa, det gick så superbra. Det var underbart att känna pedalens fart under foten, händernas makt över ratten och vindens grep om håret. Det enda jag saknade var den eviga vägen med den högsta musiken. Musiken som gör mitt liv. Jag har den egentligen alltid, i bakhuvudet finns musiken med. Det gör livet vackrare. Mer inspirerat. Musiken gör så mycket. Sedan kom jag hem och precis som jag ska komma hem börjar det dugga - humöret börjar bli lägre, jag känner det tillsammans med vädret. Tillslut kom det, regnet och åskan. Det mullrade lite halvt, precis som mitt humör gjorde till och från. Jag var trött till och med, men nu är jag knappt.

Nu vill jag bara somna och vakna till en dag som ska vara bättre. Imorgon är det allas studenter. Jag kan knappt förstå det. Förra året planerades alla studenter så långt innan. Nu är det nästintill impulsivt. Men impuls är väl bra de också. Det kan bli bra. Jag hoppas det.

Jag har åtminstone Josefin hos mig, hela dagen och natten ut. Min bästa Josefin.

Hoppas ni får lika bra dag som jag.
Njut studenter.
Grattis:)


L.