Dunk för mig
0kommentarer
Just nu sitter jag i skolan med en bulle till hands och en go festis bredvid mig. Dagen har börjat väldigt bra. Jag gick ifrån ig-varning till VG i mediekunskap. Ni anar inte hur det var när mitt oroliga hjärta tog ett hjärteskutt och log åt att det omöjliga faktiskt hänt. Samtidigt fick jag MVG på en uppgift jag gjort färdigt förra veckan och lika förvånad blev jag där med tanke på att det bara var en uppsats.
Också tänker jag tillbaka till gårdagen. Ni vet hur folk säger att sommaren medför bättre tider? Jag som älskar julen har aldrig tyckt att det varit sant. Jag har alltid tyckt att man kan göra lika mycket roligt under alla årstider, bara att man måste vara lite extra öppen för det. Men igår kände jag för första gången att jag hade fel.
Samtal ringdes runt och det pratades om brännboll, fotboll och att bara chilla. Efter många klydderier möttes vi på Sandeplan. De flesta hade gått när jag, sofie, isabelle och michelle kom dit, men de äldsta vännerna stod kvar.. Adam, Philip och Jonas.. Så för gamla tider bestämde vi oss för att göra något "gammalt". Vi körde dunkgömme. Och jääääklar vad vi hade roligt.. Haha, det är fortfarande en stark adrenalinkick och man är så cp nervös samtidigt som man inte kan hålla sig för asgarv. Jag och Philip valde samma gömställe för en stund och plötsligt ser vi på varandra och börjar as garva. Jag låg på marken och han stod och bet sig i armen medan vi krystade undan flera skrattattacker. Ah, vi hade så roligt.. Flera gånger togs vi tillbaka till gamla tider och mindes saker vi brukade göra. "Lollo dunka klabbet".. "Position X".. och så mycket annat. Man kände saknaden. Så roligt vi hade när vi var små. Och så roligt vi fortfarande kan ha.
Vi lovade varandra en sak och det var ett föra ihop ett stort gäng i Höllviken en dag, ett gäng av gamla favoriter och köra massa gamla lekar. Jag kan inte sluta längta. Nu tror jag på att sommaren har en chans att bidra med varmare och roligare tider. Och det känns verkligen som att denna kan medföra så mycket nytt, så mycket annorlunda och så mycket glädjegivande. Det känns som att man börjar förstå vem ens vänner är, vem och vad man mår bra av.. och som att man börjar acceptera att det man sökt efter inte är det man behöver. Så det kanske är dags att sluta leta och börja njuta. Det jag har är kanske det jag alltid behövt.
Nu kommer en fin dag fortsätta, i mina höga favoritskor och en somrig klänning med solen på himlen och lite shopping med pappa.
Vi får se vad kvällen bidrar med. Jag kan bara hoppas på att den blir lika bra som igår.
(Bildkvaliten är sådär med tanke på att bilderna är tagna 2008 med mobilkameror.. haha)
Också tänker jag tillbaka till gårdagen. Ni vet hur folk säger att sommaren medför bättre tider? Jag som älskar julen har aldrig tyckt att det varit sant. Jag har alltid tyckt att man kan göra lika mycket roligt under alla årstider, bara att man måste vara lite extra öppen för det. Men igår kände jag för första gången att jag hade fel.
Samtal ringdes runt och det pratades om brännboll, fotboll och att bara chilla. Efter många klydderier möttes vi på Sandeplan. De flesta hade gått när jag, sofie, isabelle och michelle kom dit, men de äldsta vännerna stod kvar.. Adam, Philip och Jonas.. Så för gamla tider bestämde vi oss för att göra något "gammalt". Vi körde dunkgömme. Och jääääklar vad vi hade roligt.. Haha, det är fortfarande en stark adrenalinkick och man är så cp nervös samtidigt som man inte kan hålla sig för asgarv. Jag och Philip valde samma gömställe för en stund och plötsligt ser vi på varandra och börjar as garva. Jag låg på marken och han stod och bet sig i armen medan vi krystade undan flera skrattattacker. Ah, vi hade så roligt.. Flera gånger togs vi tillbaka till gamla tider och mindes saker vi brukade göra. "Lollo dunka klabbet".. "Position X".. och så mycket annat. Man kände saknaden. Så roligt vi hade när vi var små. Och så roligt vi fortfarande kan ha.
Vi lovade varandra en sak och det var ett föra ihop ett stort gäng i Höllviken en dag, ett gäng av gamla favoriter och köra massa gamla lekar. Jag kan inte sluta längta. Nu tror jag på att sommaren har en chans att bidra med varmare och roligare tider. Och det känns verkligen som att denna kan medföra så mycket nytt, så mycket annorlunda och så mycket glädjegivande. Det känns som att man börjar förstå vem ens vänner är, vem och vad man mår bra av.. och som att man börjar acceptera att det man sökt efter inte är det man behöver. Så det kanske är dags att sluta leta och börja njuta. Det jag har är kanske det jag alltid behövt.
Nu kommer en fin dag fortsätta, i mina höga favoritskor och en somrig klänning med solen på himlen och lite shopping med pappa.
Vi får se vad kvällen bidrar med. Jag kan bara hoppas på att den blir lika bra som igår.
(Bildkvaliten är sådär med tanke på att bilderna är tagna 2008 med mobilkameror.. haha)
Kommentera