Missnorman

Efter frukosten gick vi på planet. Det kändes som att tiden smet undan omedvetet. För mig och Danni i somras tog det flertal timmar innan vi ens kom på, nu hann vi knappt äta innan det var dags.

Efter en kort flygtur där jag tillslut hamnade bredvid ett par med ett gråtande barn hade alla lyckats sova utom jag. Jag försökte kommunicera med det danska paret och lekte med bebisen så fort den var gråtfärdig. Jag var den enda som inte suckade åt den gråtande bebisen åtminstone. Jag tyckte mer så fruktansvärt synd om föräldrarna som inte kan kontrollera någonting, som inte kan få tyst på barnet hur mycket de än försöker och jag kände hur jobbigt det var för dem med alla blickar, alla suckar och alla pustningar. De försökte och inget hände, förrän jag satte mig bredvid och gjorde gester och kittlade den lille saken. Det funkade super bra fram tills de sista 20 minuterna vi då skulle landa.




När vi väl kom fram började jag bli riktigt trött. Men vi var framme.  När jag tog första steget ut på trappan slogs jag av en värmebris så varm att jag var beredd på att svimma. Det var som värmen från en varm platta, kommande över hela kroppen. Jag hörde folk flåsa i samma förvåning som jag. Sedan stod vi i den gröna bussen som proppades full med folk innan den körde iväg. Den turkiska flygplatsen var kaotisk. De hade inte koll på bagaget alls och skyltarna ändrade sig hela tiden. Men vi fann efter mycket sökande våra väskor och sprang mot incheckningen. Jag älskar incheckningar och flygplatser, stämplandet och säkerheten så den gick vi igenom ett par gånger innan vi väl kom fram till Apollo och deras buss. Jag somnade så fort jag kommit tillrätta i bussen och efter en och en halv timme vaknade jag till igen. Hotellen var gigantiska och häpnadsväckande. Utsikten på varenda hotell var otrolig. Vi kom tillslut fram till vårt som var tre stora byggnader, vårt låg lite inbyggt, men var lika fint som de flesta.

Vi kom fram till tio i två, vilket var de sista minuterna till innan bufeén var slut så vi kastade upp sakerna på rummet och sprang ned för att få i oss mat. Sedan gick vi upp och bytte om och lade oss vid poolen.








Det var äckligt varmt. 32 grader varmt den dagen och varmare skulle det ju bli. Poolen var nästintill lika varm så den var knappt svalkande. Vi hade två vattenrutschikanor på vårt hotell som vi höll oss till den första dagen. Otroligt bra för alla barn måste jag säga..





























När klockan hunnit bli fem tog vi oss upp och gjorde oss i ordning och gick sedan ned till middagsbuffen. Den var otrolig. De hade gjort konstverk av frukterna, melonerna framför allt. De hade val av alla sorter. Det var bara att välja och vraka.





Vi barn bad direkt om rundor i Side. Vi ville till affärer och uträtta och se. Men värmen var nästintill för hög för att vi verkligen skulle kunna göra något. Men sent nog sade föräldrarna ja till en liten runda bland de närmaste små affärerna. Vi kollade runt bara för att förbereda oss på vad som fanns och begav oss sedan tillbaka för en drink vid hotellet. Min blev naturligtvis en pina colada, som tyvärr inte var alls god med tanke på att bartenderna inte har en aning om hur mycket sprit de häller i.



Haha, men för att fler dagar väntade lade vi oss i tid. Mikaela och jag köpte upp lite godis på rummet och satte oss på balkongen och pratade igenom livets gåtor. Samtidigt ljöd nattlivet en bit ifrån. Hotellen runt omkring lös vackert och de små kumköy bilarna tutade överallt.

Vi var utomlands och det märktes. Överallt var någonting nytt. Till och med doften.

Jag var nöjd och jag njöt.