Missnorman

Natten blev lång med ännu mindre sömn. Jag lade mig med full irritation på mig själv och i mer ledsamhet över min livssituation. Hur jäkla tom den är. Trots all drama jag har, och trots all glädje.. så känns det som lever jag utan gnistor i allt. Det är som att livet blivit tomt. Finns bara en sak som ger mitt liv betydelse och han är så långt härifrånifrån som man kan komma.
Suck.. Ibland får man bara utstå för att finna det som betyder något.
Börjar känna mig elak mot mina vänner, för att jag inte hör av mig tillräckligt mycket eller för att jag inte ger dem tillräckligt med uppskattning, men just nu vill jag bara få tid till mig själv. Tid till att bli flickan med gnistan inom sig, den som jag en gång var. .

Döden verkar komma i en enda våg nu. I en enda skrämmande våg. Och jag rädslar inte döden. Det är den som tar personer ifrån oss, ja.. Men den tar åtminstone våra nära och kära i tryggt förvar. Men att den tar så många på en gång... Det . . Det är skrämmande.

När jag vaknade idag så kände jag att jag ville sitta i den där lägenheten i LA med den där boxen av ben and jerrys,  den varma koppen med te, med den enda som förstår mig och mitt liv och bara se film efter film i ren tystnad. Bara ha någon. Jag visste att dagen skulle vara följd av ledsamhet idag och att jag ville låsa mig in på rummet, men när pappa kom in och drog upp gardinen och lät det vita ljuset omge rummet så visste jag att det var dags att gå upp. Han började vimla om gäster,städning och göra sig i ordning. Jag bad honom lugna ned sig. Jag drog händerna över ansiktet och försökte få mina ögon att justera sig till ljuset. Och det gjorde dem. Tillslut hade jag både bäddat, städat och vikt kläderna till sidan. Jeansen jag tog på mig såg inte lika snygga ut som de gjorde senast jag hade på mig dem, vilket visserligen var för ett par månader sedan. Toppen jag tog var däremot söt, lite färgglad. Trodde det skulle passa in en dag som denna.  Men efter jag hälsat på Familjen Hultemark från Växjö drog jag upp mig på rummet och har efter det inte sett någon och är därför medveten om att jag antagligen får vara ifred fram till middagstid, vilket ger mig både tid till att duscha länge och ta på mig lite skönare kläder.

Jag vet inte vad kvällen medför. Jag vet att vi ska grilla med våra gäster och att vi ska göra något litet roligt. Jag  själv känner för att sätta mig på ett mysigt Café med livemusik. Precis som de gör just nu i One tree hill. På Karens Café. Jag undrar om det hade funkat, att öppna ett sådant ställe. Om folk hade älskat det som jag gör. Att sitta med en varmdryck och låta lugnet föras över en, att observera människor omkring sig.. eller att få sällskap av någon vid ett kort tillfälle, säga några nödvändiga ord och slutligen bara lyssna på musiken som spelas. Jag hade älskat dessa kvällarna. Då man bara behöver va.