Missnorman

Jag hade precis städat färdigt när Tony kom in genom dörren och ropar "Heeeeeeeey giiiirL!" samtidigt som jag flyger framåt i gest att jag vill ha en stor kram. Dörren öppnas gång på gång och huset fylls med folk - med människor jag känner igen, musiker. Jag fann snabbt min plats och kände återigen att det var här jag hörde hemma.

Vi jammade lite innan det var middagsdags, då vi drog fram lite korv med bröd och några goda beers. Det var inte förvånande att se hur alla satt och lyssna på Tonys rasplande röst medan han berättade om äventyr efter äventyr, trots att det inte var någonting någon tänkte på. Mer än jag. Jag har lyssnat på denna mannen hundra gånger och är ändå så förvånad av alla nya saker jag får höra - av alla saker denne mannen har sett, gjort och upplevt. En sak kan jag säga och det är att han har levt livet fullt ut.  Och det är fruktansvärt inspirerande. Jag hade kunnat lyssna på honom i en evighet, med den inlevelsen och det sättet han berättar det på är det så otroligt upplevande. Underbart. Och jag finner än en gång min egen plats, den är liten och den är i bakgrunden, men den är tillräckligt. Jag sitter med artistiska människor jag förstår mig på, som jag inte behöver ifrågasätta eller bli ifrågasatt av. Jag lyssnar på legender, som både sjunger, spelar och säger nånting. Jag sitter med människor som gör sitt liv till det bästa de kan göra, till Rock'n'roll!

Pappas spelning igår var nog den bästa han haft hittills. Vissa gånger garvade jag rakt ut åt hur jävla bra det lät, eller så skrattade jag åt hur de alla stod och dansade på scen tillsammans med sina instrument. Eller så tappade jag hakan åt hur jävla bra pappas röst lät. Eller så såg jag mig omkring och mötte flera människor blickar som bara sa "herrrejävlar".. Ja. Så bra var det!

Pappa har kämpat i många år och jävlar vad han har tagit sig långt. Igår var jag riktigt, riktigt stolt. Och jag hoppas att ni som var där tycker som jag, och ni som inte var där.. Missa inte nästa spelning!

Damn!

I slutet av kvällen minglade jag först omkring med herr och damskapet på Shakespeares uteservering och begav mig sedan in för att se "Manda" spela. Jag kan ju bara säga såhär.. Roligare med ett band kan man nog inte ha. Jävlar vad dem röjde.. Längst fram vid scen stod vi med alla dreglande 40 åringar och dansade med dem på scen. Gitarristen Simon fick in en hel del fina solon som jag fick både på film och bild! Vi dansade tills svetten blev vår dusch och vi hade så galet roligt att kvällen aldrig tog slut. Att lämna tre halv nakna rockare är ganska svårt... men tillslut har man ju inget val va;)

Kvällen har varit sååååå lyckad.. Jag trillade in runt halv sex och hade fortfarande en adrenalinkick. Jag kan inte göra mer än och tacka för mig, tacka min pappa, Mr Carey, alla mina kära barndomsvänner och alla bekanta och alla jäkla musiker. Vilken kväll! Tack ..

Tony åkte idag hem, men vi ses till Augusti igen! Nu vet jag inte riktigt vad som väntar, jag ska försöka vila upp mig inför helgen.. Kommer bli galet.. Hur som helst, I'm feelin like I'm right back.

Enjoy!

aN'd have a nice day.