Missnorman

Min dag idag har börjat med ett nytt mönster. Ett bra mönster. Jag vaknade tidigt och lät mig själv dra mig så länge jag behövde, med lite bra musik och ett svalt täcke. Efter det tog jag en lång promenad med hundarna. Solen sken, vilket jag egentligen inte kände för men tyckte samtidigt det passade för alla mina ärenden idag.

Jag började med att gå till biblioteket för att lämna en bok. När jag kom på att jag hade boken hos mamma cyklade jag istället dit och njöt av lite bra musik i öronen. Efter värmen tagit för mycket drog jag av mig skinnjackan och lät värmen omfamna mina bara armar. Vinden drog skönt i håret och jag insåg att det var vår första varma dag på en lång tid, inte för att jag skulle få tid att njuta av den direkt. Istället skulle jag byta mitt mönster och faktiskt få saker gjorda.

Istället kom jag hem till mamma och fann boken, men jag lade den på hyllan och bytte snabbt om. Adrenalinet kickade in och jag bestämde mig - det var dags för träning. Plånboken var fortfarande lite för tom för att jag skulle få råd till formtoppen kortet, så istället puttade jag undan fåtöljen och småsaker i vägen och satte igång träningsvideorna. Jag valde 35+50  pass. Det började bra, lätt och skönt men slutade med en skakig och svettig kropp. Att jag inte tränat på en lång tid märktes. Därför var det dags att ändra på.

Efter det långa träningspasset, en kalldusch, nyrakade ben och en insmörjd kropp tog jag på mig några fräscha kläder för att förbereda vad kvällen än hade att erbjuda. Lyckligtvis behövde jag inte vänta länge på planeringen. Ifrån ingenstans fick jag ett förvånande sms ifrån en väldigt gammal vän. Smset innehöll ett spontant intiativ av att vi borde träffas, ta igen gamla tider och äta lite gott på stranden. Jag kunde omöjligen säga nej. Så efter att vi packat ihop ett gäng filtar, lite ljus, kakor, chips, vin och pastasallad satte vi oss på en strand som fortfarande var varm. Det var lite awkward för en stund. Så länge sedan. Så mycket som hänt. Saker vi inte löst. Saker som låg i ett förflutet vi alla förstod att vi faktiskt imte behövde gräva vi. Vi drog fram våra filtar och allt vi fört med oss och pratade oavbrutet. Om nya saker, pojkar, tjejer, draman, förflutet. Det härliga med våra minnen var att vi hade nästintill enbart bra minnen.  Roliga saker, personliga saker. Saker vi kunde sakna, saker som bara vi visst om varandra, saker som bara vi gjorde och saker som fick oss att skratta högljutt. Stranden var fyllt av folk på lite annat håll. Många låg ned vid vattnet med flertal vänner och två små barn skvätte vatten en bit ifrån oss medan ett gäng ungdomar stod en liten bit ifrån oss och spelade kubb. Kvällen började gå in och med en vacker solnedgång blev det allt kallare. Vi tände ljus och åt de goda chokladbollarna Lotta bakat. Det gav mig en liten ledsen känsla att se på chokladbollarna, haha.. Märkligt tänker ni? Men chokladbollarna var vår grej. Lotta och jag gjorde allt tillsammans och på luncherna, till fredagskul, på sov överkvällarna, när vi var sugna på något.. så var det alltid chokladbollar som gjordes. Och vi lyckades alltid göra dem lika goda. Vi pratade om fler minnen, andra människor, nya och gamla problem, nya och gamla lösningar, nya förändringar. Nya människor. Spelade "Jag har aldrig" och svarade makalöst nog nej på det mesta. Mörkret låg alldeles för snabbt över oss och det blev allt kallare och kallare. Tillslut började vi packa ihop, samtidigt som vi inbillade oss saker. Hahah. Vi gick alla lika skakiga till cyklarna.  Det kändes sorgset över att tiden gått så fort, att vi hunnit med så mycket men att vi hade hunnit med så mycket mer. Kvällen var allt som supert. Det var något behövt. Något annorlunda. Något som passade mitt mönster. Något som behövdes för vår vänskap, som legat på is på hyllan och aldrig riktigt smält. En kväll med gamla vänner kan vara allt som behövs. Hur annorlunda man än är och hur mycket som än förändrats, så finner man sin plats av tryggheten av att man faktiskt känt varandra och att man till viss del verkligen önskar att vi fortfarande gjorde.  Fanny och jag har aldrig haft problem med att vi inte hörts av så ofta, med tanke på att sådant händer, vi bara vet att vi behöver ses oftare, det blir inte konstigt av det. Men Lotta och jag.. Vi var bästa vänner. Vi gjorde.. allt.. basiclly.. Vi var varenda dag. Hade så många övernattningar.. Och vi hittade alltid på olika saker, och även om det bara var saker som att spela spel eller sjunga karaoke.. så hade vi alltid roligt.. och faktiskt.. så njöt vi av varandras sällskap. Jag undrar ibland hur det hade varit om jag hade varit Linda, hennes nuvarande bästa vän, eftersom jag också brukade sitta där med Lotta. Jag ser deras statusar på facebook ibland och ser saker de gör ihop, och minns att vi gjorde det också. Eller när vi bara avslutade kvällar ihop, genom att tälta eller sova över. Jag undrar hur mycket vi hade haft att prata om idag, hur mycket vi hade pratat. Om vi alltid hade ringt varandra. Hur roligt vi hade haft. Hur mycket vi hade hittat på. Jag undrar hur olika och lika vi hade varit. Känns som att jag vill ta reda på det. Men ibland vet man inte om det är försent. Jag tror hon har undrat samma sak. Därför är jag glad att hon tog kontakt idag. Detta kan vara början på något fint. Kanske inte det vi hade då, men någonting nytt. Någonting bra.

Ibland har man ögonblick av magi, och jag tror att jag hade det idag. För jag mår bra.





































Jag är nu hemma och borde vara så trött. Istället fick jag ett städryck och hängde upp alla kläder, hällde över salt och peppar i karen(och hällde naturligtvis hälften utanför, haha, så golvet är fyllt av salt och pepparkorn! Mysigt att vakna till imorgon!). Flyttade på saker och ting så att det såg lite fint ut. Jag bäddade om flera gånger, tills det såg riktigt mysigt ut och plockade sedan undan de sista sakerna som låg i vägen. Dammsugning och sådant får vänta tills imorgon. Jag kan ju berätta att jag redan har träningsverk i benen. Och det är sååå skönt. Så skönt att det ger resultat snabbt, då fortsätter man.

Jag glömde förresten boken, men det finns ju en dag till. En dag till med jobb, ett annat mönster, att gå upp tidigt på ett lov. Det är bra. Behöver finna rytmen.

Och det finns en dag till, med kanske mer spontana grejer.

Jag vet att jag iallafall har haft en underbar dag. Och jag vet att både Fanny och Lotta gjorde dagen mer än bra. Jag vet att jag vill ha fler av dessa dagarna, för ärligt talat.. Nu känns de som bäst. Nu är sommarn bra.

Sov gott.

Vi hörs imorgon, som alltid.

Tack Fanny&Lotta. Jag är verkligen glad över detta. Jag hoppas det känns lika bra för er, som för mig. Stor kram till er.