Missnorman

Att ge sig själv tid är något av det svåraste att hinna med, men denna dagen blev just så. När jag vaknade imorse sved ögonen. Klockan var sex och jag skulle inte till skolan förrän vid tio. Jag vred mig i sängen och stängde ögonen för att hålla ute morgonens början. Jag hade inte sovit länge. Jag vaknade i natt, runt tre tiden och var ett hundra procent säker på att någon var på nedanvåningen. Jag satte mig upp och lyssnade och jag hörde det, tydligt. Det var någon som gick på nedanvåningen. Det var som att personen drog i något. Jag undrade varför pappa inte vaknat. Jag drog snabbt en filt om mig och väste på pappa. "Pappa! Vakna! Pappa! Det är någon på nedanvåningen". Då reagerade han. Jag kunde känna min puls nu, höra mitt hjärta och glömde nästan bort mina egna andetag. Pappa for ned på trappan och tusen tankar hann fara igenom huvudet under tiden. Tänk om där var någon som slog honom medvetslös eller hotade med vapen? Vad skulle jag göra då? I ren reaktion sprang jag efter honom. Han gick igenom huset. Ingenting var annorlunda mer än en tänd lampa, men vi kollade igenom överallt och det var ingen där. Pappa sa om och om igen att jag måste ha drömt det, men jag var så säker. När jag sedan lade mig i sängen kände jag att kroppen skakade. Och i timmar framåt låg jag med skakningar fram till sömnen äntligen tog över..

När pappa då kom upp vid sextiden och pratade med mig om drömmen i natt och om hur rädd jag varit, svarade jag omtumlat. Ögonen sved och jag var inte redo för att gå upp än. Han fortsatte prata med mig och jag svarade återigen med mumlande röst. När pappa väl gått kunde jag inte förmå mig att somna om så jag gick upp och gjorde mig i ordning. Det tog en halv timme, så snart låg jag i soffan och lät sömnen ta över återigen. Tur hade jag över att mamma ringde halv tio när jag skulle ta bussen tio.

Tanken på skola var illamående. Ångestframkallande. Jag hatar tanken på att göra något för att det är ett måste. Jag vill vara fri och kunna göra vad jag vill, så när jag kom hem bestämde jag mig för att göra det. Ja, efter hårfärgningen då också. Jag njöt redan där - när hon pillade och drog i mitt hår.. Masserade medan hon sköljde ur håret. Petra har varit min frisör sedan jag varit liten,liten,liten och hon vet precis hur jag vill ha det och än en gång blev det lika bra. Bild kommer lite senare, jag lyckades inte ta någon med lyckat ljus.

När jag kom hem borde jag ha känt mig trött, men tvärtom, jag satte på musik och började rensa i skafferiet. Det var oerhört lugnande. Jag vet inte varför, men varenda gång jag städar så känns det som att jag mediterar. Kroppen sansar sig och jag rör mig samtidigt som jag njuter av varenda ton i musiken. Jag höjer alltid extra högt när jag ensam. Jag tror jag är lite extra döv eftersom jag är ensam om att ha det så högt.. Men det är då det omfamnar mig. Flera gånger fann jag mig själv dansa till musiken, i alla olika sorters danser.. eller så fångade jag den med handrörelser.. eller så satt jag bara och tog in känslan. Rätt som det var hade jag fyllt en hel sopsäck av grejen ifrån skafferiet - grejer som skulle slängas. Jag torkade och tvättade och satte sedan in grejerna som blivit över. Rent och fräscht.

Trots att jag sedan jag vaknat känt en oerhört längtan efter en text jag ikväll ska läsa, har jag inte känt mig stressad till och gå till det stället, just för att läsa. Utan jag har tagit min tid till allt. Jag visste att jag ville lämna det bästa till sist. Fokusera och slappna av.

När skafferiet var färdigt såg jag på klockan. Hon var knappt tre. Jag såg in i tvättstugan och funderade en stund på om jag skulle.. och de gjorde jag. För er som inte vet så är nog tvättstugan den värsta delen i vårt hus. Vi har nog aldrig städat där - vi har allllltid fyllt med kläder - tillsammans med en jävla massa damm, verktyg, bortglömda kläder och en massa andra prylar som vi bara samlat på oss. Jag började kasta in tvätt i tvättmaskinen och kastade ut alla prylar på golvet i köket. Sedan var det bara att börja. Svabba och torka och sätta in. Eftersom vi har en gigantisk hylla med enbart verktyg kan ni tänka er vilken tid det tog.. tillsammans med en fylld korg med kläder, tillsammans med fyra småkorgar av bortglömda grejer, tillsammans med ytterligare en hylla som var fyllt av grejer som vi inte rört sedan vi var små,tillsammans med massa andra grejer som behövde tvättas.. När pappa kom hem halv sex var allt i en enda röra. Även jag. Det började nog ta på krafterna, men jag fortsatte. Han avbröt mig och sa åt mig att hoppa in i bilen. Vi åkte och bokade en tid till min handledarkurs. Jag fick inte tid förrän om en månad, men jag antar att det är bättre än inget. När vi gjort det åkte vi runt till olika affärer för att leta efter räkor, naturligtvis är det inga av våra affärer som har det, men det gjorde mig inte upprörd trots att jag var sugen på det. Jag älskade bilfärder och jag njöt när vi for igenom den mörka lilla byn.

Vi kom hem med Thaimat. Jag brukar klaga på pappa eftersom jag varit så trött på thaimat, men denna gången argumenterade jag inte. Vi hade en mysig kväll och jag tyckte att jag kunde ställa upp på det, han hade ju ändå försökt hitta räkor för min skull. Och det var inte dumt alls. Vi vräkte i oss maten bägge två, haha. Samtidigt som vi skrattade till two and a half men.

När jag äntligen fått lite ny energi satte jag på musiken igen och körde igång i tvättstugan. Jag trodde aldrig jag skulle bli färdig, men efter ytterligare 4,5 timme är jag äntligen färdig. Jag tog mig en välförtjänt dusch. Lät vattnet rinna länge, så pass länge att värmen började kännas numm. Nu ligger jag färdig i min säng och ska äntligen få min belöning.

Imorgon är det en ny dag &&' jag hoppas den blir lika nyttig som denna var.

Ta hand om er. och ge er tid till er själva.

Louise.