NYÅR!
0kommentarer
Jag har inte uppdaterat kring hur nyår varit än, just för att jag ville spara det till när jag verkligen hade tid. Detta året kändes mer speciellt än andra. Planeringen hade vi verkligen satsat på och alla var delaktiga, det var nog det som kändes bäst, att alla var så involverade. Ett par minuter efter att jag vaknat ringde Josefin och stod utanför dörren. Snön låg utanför dörren och dimman hade börjat avdunsta. Lyckligtvis var rummet välstädat eftersom jag verkligen hade röjt häromdagen, så Josefins säng kunde bara läggas ut och bäddas. Vi bestämde oss för att få i något att äta innan vi började göra oss i ordning. Det var ändå bra med timmar tills det var dags, det var bara lunchtid. Mormor och morfar knackade på dörren strax efter att lille Hugo kommit. De bjöd på goa semlor som vi åt till varsen Chailatte.. Mmmmh, ljuvligt! När vi var färdiga så förberedde vi med drickan - vi kollade igenom vad vi hade och vad vi behövde. Eftersom vi fattades juice så körde mormor och morfar oss till konsum i hopp om att det fortfarande var öppet. Vi hade dubbeltur - konsum var öppet och bussen tillbaka gick fortfarande! När allting var inhandlat var det bara för oss att ta oss hem och börja göra oss i ordning. Vi taggade inte till riktigt. Vi lyssnade på lugn musik, vilket var ganska skönt ändå. Efter att ha känt sig så speedad i flera dagar behövde man koppla av lite grann för att orka under kvällen. När det väl närmade sig så tog vi två låtar för att sätta lite fart på oss. Vi möttes hos Danielle - snygga som satan alla tre - och mötte en trevlig taxichaufför som öppnade både dörrar och tog bagade. Service på nyår vettni!
När vi kom till Linus stod killarna redan vidgjorda i köket. Peter stod i sin härliga kockoutfit medan de andra grabbarna var fint uppklädda. Jag hällde direkt upp vars en sex on the beach åt mig, Josefin och Danielle. De smakade som de skulle, men såg ut som en blandning av spya och juice.. Haha! Nåja, det var nyår och bara att dricka! Peter stod vid diskbänken och jag kunde direkt känna hur det saftades i munnen! Efter att ha omfamnat alla och fått ett glas av Atzi(Ljuvlig champagne, rekommenderar jag varmt!) pekade Peter ut mot uterummet där förrätten stod redo. Vi "åh"ade och "ah"ade när vi såg de 12 tallrikarna med räkmackor - fint dekorerade. Jag kände mig så exalterad inombords. Maten skulle bli ljuvlig. Alla var delaktiga. Tolvslaget skulle bli magiskt. Och vi skulle alla vara tillsammans. Folk började anlända och drickan kom fram allt mer och mer. Precis innan det började snurra ordentligt i huvudet för både mig och Danni blev det tid för mat. Haha, tur det, annars vet man aldrig hur det hade gått;)
Mm.. Men vad kan jag säga? Peter är en fantastisk kock.. Mackan försvann ned i magen fortare än innan man hann blunda och varenda tugga var precis lika god. Vi skålade och tackade Linus för att han bjöd in oss. Tackade Peter för maten och jag tackade killarna för deras oväntade engagemang. Timmarna rullade på och sedan blev det huvudrätten - Hasselbackspotatis, fläskfilé och bearneisesås med sallad. Mm.. Underbart. Det var en perfekt rätt och Peter hade naturligtvis gjort en under dekorering av hela rätten.
Vi åt, vi drack, vi skålade och vi skrattade. Vi njöt, precis som vi skulle. Och det som ständigt förvånade mig var att när jag väl gick för att ta disken - så fanns där ingen. Killarna skötte allt. Det var otroligt att se deras engagemang och att se deras entusiasm för denna kväll. De hade alla kommit överens utan klagomål och hjälpte till med nöje.
När efterrätten läggs vid våra händer är klockan redan elva. Tiden hade gått så fort och stämningen låg fortfarande väldigt lugn. Men det skulle ändras..
Linus och Peter ställer sig bredvid varandra och slår lätt i sina glas. Peter börjar med att tacka för ikväll och hoppas att alla har njutit av maten. Vi nickar instämmande - eller jag iallafall.. Linus tar över genom att tacka alla för att de har kommit. Han fortsätter med att lägga in att han hoppas att vi verkligen får fler år ihopa. Det börjar nästan brännas lite bakom ögat, men han fortsatte inte så det hann lägga sig. Då såg jag att han skaka, så jag vände mig lätt mott Kevin och vispade ur "varför skakar han?". När jag ser upp igen står Linus vid Helens sida och drar precis ut hennes stol.
- "Älskling?" säger han och ser på Helen.
Jag hinner bara höra hur alla drar åt sig djupa andetag innan jag ser att Linus går ned på knä. Bea skriker chockerat "Han friar!"
Jag följde därefter Linus med blicken och hinner precis höra.
- "Helen. Jag älskar dig. Vill du förlova dig med mig?"
Tårarna rinner nu nedför kinderna likt ett vattenfall, men jag log.
Folk börjar prata - de skriker "Vad fan händer?" och mitt i allt det svarar Helen lågt - jag kunde inte avgöra om det var åga chocken eller om hon grät - men jag hörde ett tyst "Ja". Jag tror vi jublade. Jag gjorde iallafall. Ph tappade hakan - han satt med öppen mun och såg sig omkring. Då hör jag hur Peter svagt ropar "Danielle". Varken hon eller jag reagerade på det, men när han med stadigare röst sade hennes namn igen vände jag mig mot henne. Och där stod han. Vid hennes sida med en röd ask i sin hand. Jag hörde Ph skrika "Vad fan är det som händer?" en gång till. Jag hörde aldrig riktigt vad Peter sa. Jag såg bara hans ansikte - så mycket känslor i hans ögon har jag nog aldrig sett förut. Det var inte förrän han satte på ringen på hennes finger som jag förstod vad som hände. Då jublade jag. Tror jag. Jag kramade om henne iallafall. Också torkade jag tårarna. Sedan vände jag mig om också var Bea borta.. så jag sprang och hitta henne. På toan. Vi grät. Sedan tog jag disken efter efterrätten och grät fortfarande glädjetårar - det var inte riktigt meningen, för jag visste att alla skulle tro att jag var ledsen, men det var tvärtom. Jag kände mig så lycklig. Deras lycka lade sig i mig och jag kände sådan frid och fröjd. Jag tror vi behövde det här allihopa. Säker lycka. Efter det kom Peter fram. Han skakade fortfarande. När jag kastade mig i hans armar och ropade "Grattis gubben!" så kände jag att han grät. Jag höll om honom hårdare och kände hans kropp skaka. "Jag var så rädd" sa han. "Nu är jag bara så lycklig". Jag kommer inte ihåg vad jag svara. Jag kommer bara ihåg hur fridfull jag kände mig - det var precis det här han behövde. Det var den här ängeln han väntat på. Efter det sprang jag fram till Danni. Hon satt vid Helen - lika chockade bägge två. Eller allihopa. När jag berömmt deras ringar såg jag mig förvånat om och såg en gråtande Emil. Josefin klappade honom på ryggen. Jag visste inte riktigt om han var riktigt glad för dem andra.. eller om han var hjärtligt ledsen för sin egen..
Chocken satt kvar en stund. Alla särade på sig och alkoholen började både bli stillastående medan vissa hällde i sig. Sedan kom tolvslaget. Vi sprang ut med champagne, cigarr och våra två stora bomber.. Jag ringde runt till de jag kände och hälsade dem ett gott nytt år precis innan vi började smälla. Det var inte riktigt som jag trodde.. Jag har aldrig spenderat nyår på riktigt med mina vänner, men jag har alltid förställt mig det. Jag har föreställt mig nedräkningen, omfamningarna och raketerna. Men det blev att paren stod på sina håll och kysstes den första minuten, medan singlarna slog några samtal.. Och jag stod och filmade raketerna. Tillslut tvingade jag dem andra att kramades men jag fick höra "oh, ska vi kramas nu också?" vid något tillfälle, vilket förstörde känslan lite. Men jag tänkte inte låta det förstöra någonting. När jag såg upp på regnet på himlen av de smällande fyrverkeriet lovade jag mig själv en förbättring i år. Jag visste inte vad den skulle innebära, jag kände bara att någonting skulle bli bra. Sedan började folk krama varandra - vi skålade och pussades på kinderna. Men sedan var det över. Raketerna blev färre och färre och tillslut tog vi oss in.
Därinne satt nog chocken kvar för en del fortfarande. Jag kände nämligen av att dramat började visa av sig. Allvarligt snack på olika håll.. Svartsjukedrama.. Lite dovt bråk.. och sedan fylla. När alkoholen sagt sitt så finns det ju ingen återvändo.
Ab gjorde oss sällskap tillslut. Han ringde och bad mig öppna dörren. Jag tog ett par steg utanför dörren och ropade "Gott nytt år!". Han svarade inte, utan gick bara fortare mot mig. "Hallå?" log jag. Då stannade han till precis framför mig och säger -"Jag har sparat något åt dig." Jag frågar förvånat "Vad?" när han tar mitt ansikte i sina händer och kysser mig. Jag hör fyrverkerierna omkring oss och omfamnar honom samtidigt som jag ler. Det var en av de bättre kysserna jag någonsin fått.
Kvällen fortsatte och dramat lade sig och tillslut satt vi samlade igen. Kevin, Jessica och Linus trillade in lite senare och gjorde vår kväll lite gladare. Sedan gick allting så fort. Trots att klockan var så mycket så kändes det som att den precis hade börjat. Folk började packa och dra sig hemåt och taxin hämtade oss, innan jag riktigt var färdig. Sedan var det slut.
Det blev en nyår med fantastiska vänner, med en perfekt nyårkyss, med underbar mat, med magiska ögonblick och med ett gemensamt avslut. Det kunde bara inte bli bättre. Känslan med att vi påbörjade något bra stod klart. Det nya året skulle vändas till det bättre och nu visste vi alla att vi skulle ha varandra att luta oss mot. Åren ska fortsätta, såsom 2011 - med nya äventyr och nya möjligheter.
Så jag hoppas ni alla hade en lika magisk kväll.. och jag hoppas ni får ett riktigt bra 2011!
GOTT NYTT ÅR!
När vi kom till Linus stod killarna redan vidgjorda i köket. Peter stod i sin härliga kockoutfit medan de andra grabbarna var fint uppklädda. Jag hällde direkt upp vars en sex on the beach åt mig, Josefin och Danielle. De smakade som de skulle, men såg ut som en blandning av spya och juice.. Haha! Nåja, det var nyår och bara att dricka! Peter stod vid diskbänken och jag kunde direkt känna hur det saftades i munnen! Efter att ha omfamnat alla och fått ett glas av Atzi(Ljuvlig champagne, rekommenderar jag varmt!) pekade Peter ut mot uterummet där förrätten stod redo. Vi "åh"ade och "ah"ade när vi såg de 12 tallrikarna med räkmackor - fint dekorerade. Jag kände mig så exalterad inombords. Maten skulle bli ljuvlig. Alla var delaktiga. Tolvslaget skulle bli magiskt. Och vi skulle alla vara tillsammans. Folk började anlända och drickan kom fram allt mer och mer. Precis innan det började snurra ordentligt i huvudet för både mig och Danni blev det tid för mat. Haha, tur det, annars vet man aldrig hur det hade gått;)
Mm.. Men vad kan jag säga? Peter är en fantastisk kock.. Mackan försvann ned i magen fortare än innan man hann blunda och varenda tugga var precis lika god. Vi skålade och tackade Linus för att han bjöd in oss. Tackade Peter för maten och jag tackade killarna för deras oväntade engagemang. Timmarna rullade på och sedan blev det huvudrätten - Hasselbackspotatis, fläskfilé och bearneisesås med sallad. Mm.. Underbart. Det var en perfekt rätt och Peter hade naturligtvis gjort en under dekorering av hela rätten.
Vi åt, vi drack, vi skålade och vi skrattade. Vi njöt, precis som vi skulle. Och det som ständigt förvånade mig var att när jag väl gick för att ta disken - så fanns där ingen. Killarna skötte allt. Det var otroligt att se deras engagemang och att se deras entusiasm för denna kväll. De hade alla kommit överens utan klagomål och hjälpte till med nöje.
När efterrätten läggs vid våra händer är klockan redan elva. Tiden hade gått så fort och stämningen låg fortfarande väldigt lugn. Men det skulle ändras..
Linus och Peter ställer sig bredvid varandra och slår lätt i sina glas. Peter börjar med att tacka för ikväll och hoppas att alla har njutit av maten. Vi nickar instämmande - eller jag iallafall.. Linus tar över genom att tacka alla för att de har kommit. Han fortsätter med att lägga in att han hoppas att vi verkligen får fler år ihopa. Det börjar nästan brännas lite bakom ögat, men han fortsatte inte så det hann lägga sig. Då såg jag att han skaka, så jag vände mig lätt mott Kevin och vispade ur "varför skakar han?". När jag ser upp igen står Linus vid Helens sida och drar precis ut hennes stol.
- "Älskling?" säger han och ser på Helen.
Jag hinner bara höra hur alla drar åt sig djupa andetag innan jag ser att Linus går ned på knä. Bea skriker chockerat "Han friar!"
Jag följde därefter Linus med blicken och hinner precis höra.
- "Helen. Jag älskar dig. Vill du förlova dig med mig?"
Tårarna rinner nu nedför kinderna likt ett vattenfall, men jag log.
Folk börjar prata - de skriker "Vad fan händer?" och mitt i allt det svarar Helen lågt - jag kunde inte avgöra om det var åga chocken eller om hon grät - men jag hörde ett tyst "Ja". Jag tror vi jublade. Jag gjorde iallafall. Ph tappade hakan - han satt med öppen mun och såg sig omkring. Då hör jag hur Peter svagt ropar "Danielle". Varken hon eller jag reagerade på det, men när han med stadigare röst sade hennes namn igen vände jag mig mot henne. Och där stod han. Vid hennes sida med en röd ask i sin hand. Jag hörde Ph skrika "Vad fan är det som händer?" en gång till. Jag hörde aldrig riktigt vad Peter sa. Jag såg bara hans ansikte - så mycket känslor i hans ögon har jag nog aldrig sett förut. Det var inte förrän han satte på ringen på hennes finger som jag förstod vad som hände. Då jublade jag. Tror jag. Jag kramade om henne iallafall. Också torkade jag tårarna. Sedan vände jag mig om också var Bea borta.. så jag sprang och hitta henne. På toan. Vi grät. Sedan tog jag disken efter efterrätten och grät fortfarande glädjetårar - det var inte riktigt meningen, för jag visste att alla skulle tro att jag var ledsen, men det var tvärtom. Jag kände mig så lycklig. Deras lycka lade sig i mig och jag kände sådan frid och fröjd. Jag tror vi behövde det här allihopa. Säker lycka. Efter det kom Peter fram. Han skakade fortfarande. När jag kastade mig i hans armar och ropade "Grattis gubben!" så kände jag att han grät. Jag höll om honom hårdare och kände hans kropp skaka. "Jag var så rädd" sa han. "Nu är jag bara så lycklig". Jag kommer inte ihåg vad jag svara. Jag kommer bara ihåg hur fridfull jag kände mig - det var precis det här han behövde. Det var den här ängeln han väntat på. Efter det sprang jag fram till Danni. Hon satt vid Helen - lika chockade bägge två. Eller allihopa. När jag berömmt deras ringar såg jag mig förvånat om och såg en gråtande Emil. Josefin klappade honom på ryggen. Jag visste inte riktigt om han var riktigt glad för dem andra.. eller om han var hjärtligt ledsen för sin egen..
Chocken satt kvar en stund. Alla särade på sig och alkoholen började både bli stillastående medan vissa hällde i sig. Sedan kom tolvslaget. Vi sprang ut med champagne, cigarr och våra två stora bomber.. Jag ringde runt till de jag kände och hälsade dem ett gott nytt år precis innan vi började smälla. Det var inte riktigt som jag trodde.. Jag har aldrig spenderat nyår på riktigt med mina vänner, men jag har alltid förställt mig det. Jag har föreställt mig nedräkningen, omfamningarna och raketerna. Men det blev att paren stod på sina håll och kysstes den första minuten, medan singlarna slog några samtal.. Och jag stod och filmade raketerna. Tillslut tvingade jag dem andra att kramades men jag fick höra "oh, ska vi kramas nu också?" vid något tillfälle, vilket förstörde känslan lite. Men jag tänkte inte låta det förstöra någonting. När jag såg upp på regnet på himlen av de smällande fyrverkeriet lovade jag mig själv en förbättring i år. Jag visste inte vad den skulle innebära, jag kände bara att någonting skulle bli bra. Sedan började folk krama varandra - vi skålade och pussades på kinderna. Men sedan var det över. Raketerna blev färre och färre och tillslut tog vi oss in.
Därinne satt nog chocken kvar för en del fortfarande. Jag kände nämligen av att dramat började visa av sig. Allvarligt snack på olika håll.. Svartsjukedrama.. Lite dovt bråk.. och sedan fylla. När alkoholen sagt sitt så finns det ju ingen återvändo.
Ab gjorde oss sällskap tillslut. Han ringde och bad mig öppna dörren. Jag tog ett par steg utanför dörren och ropade "Gott nytt år!". Han svarade inte, utan gick bara fortare mot mig. "Hallå?" log jag. Då stannade han till precis framför mig och säger -"Jag har sparat något åt dig." Jag frågar förvånat "Vad?" när han tar mitt ansikte i sina händer och kysser mig. Jag hör fyrverkerierna omkring oss och omfamnar honom samtidigt som jag ler. Det var en av de bättre kysserna jag någonsin fått.
Kvällen fortsatte och dramat lade sig och tillslut satt vi samlade igen. Kevin, Jessica och Linus trillade in lite senare och gjorde vår kväll lite gladare. Sedan gick allting så fort. Trots att klockan var så mycket så kändes det som att den precis hade börjat. Folk började packa och dra sig hemåt och taxin hämtade oss, innan jag riktigt var färdig. Sedan var det slut.
Det blev en nyår med fantastiska vänner, med en perfekt nyårkyss, med underbar mat, med magiska ögonblick och med ett gemensamt avslut. Det kunde bara inte bli bättre. Känslan med att vi påbörjade något bra stod klart. Det nya året skulle vändas till det bättre och nu visste vi alla att vi skulle ha varandra att luta oss mot. Åren ska fortsätta, såsom 2011 - med nya äventyr och nya möjligheter.
Så jag hoppas ni alla hade en lika magisk kväll.. och jag hoppas ni får ett riktigt bra 2011!
GOTT NYTT ÅR!
Kommentera