Missnorman

Med solen som bevis på att det är en glädjefylld dag välkomnar jag julafton trots att jag inte alls känner julkänslan. Ingen snö har nått Höllviken än och istället känns det som att vi är påväg till någons födelsedag. Men med Kalle anka på Tvn och med julmatens doft borde det bli tydligare.

Gårkvällen blev oerhört lyckad.. Efter mysigt familjefirande kom vi till ett fullsmockat Shakespeare som efter en lång kö släppte in oss. Efter att vännerna bjudit och (supit) sprang jag på massvis av bekanta och hamnade tillslut i ett tårögt ögonblick då en gammal,kär vän och en gammal kärlek tog tag i min arm. Det var ingen tvekan om att vi bägge två kände samma sak när vi såg varandra och istället höll vi bara om varandra. Tills hans bror omfamnade mig. Och så fortsatte det. Känslan var fantastisk. Man känner sig verkligen glad. Att ödet lägger sig i har jag alltid trott på och nu gjorde det de igen.

Efter mycket skratt,flört,många kramar och lite shots stängde byns alla barer och fylldes av Höllvikens alla ungdomar. Bara Höllviken Centrum var en fest i sig självt.

En fest där jag inte fick en,två,tre eller fyra romantiska kyssar. Utan slutligen stod jag i havets alla människor och hörde mitt namn ropas ut så att alla såg oss innan han kysste mig medan droppar började ramla från himlen. Efter den absolut perfekta kyssen kunde vi släppa varandra .. Och jag gick hem med ett leende.

Lillejulafton var så lyckad. Och den har gett mig någonting nytt från det som alltid funnits framför mig.

Julen är en magisk tid. Och jag älskar det.