"Vad innehåller ditt liv?"
0kommentarer
Ironin. "Vad innehåller ditt liv? Vem blir du till folk?"
"Jo, jag gör mig omedvetet till tjejen som alltid bara blir en vän. Och jag gör mig till tjejen som helt enkelt inte behöver existera, eller jo, men bara så att denne personen är den enda som vet det. Jag är någon som tydligen är den viktigaste som finns, men aldrig så pass viktig att personen skulle låta någon annan veta av mig"..
Det låter som ett ganska bra liv va? Att veta att man är så pass lite för någon att den inte vill att man ska synas? Ändå får man höra att man är något av det viktigaste.
Vad ligger i denna dubbelmoralen? Är det så att jag har en lapp på min panna som säger "Jag är din, men jag är det osynligt"? Har jag bett om att vara den andra tjejen? Har jag bett om att bli viktig för dig, som du för mig, när det inte verkar som att den där betydelsen är värd någonting.
Så tråkigt. Börjar bli trött på att anpassa mig. Jag gör det för deras bästa, självklart. Men vad är det för typer egentligen? Hur är det meningen att jag ska känna? Stå ut som alltid, i ren välvilja eller rent av bara.. låta mig själv vara egoistisk?
Nej, jag vet ju varför. Sådär egoistisk kan jag inte va. Tar nog tillbaka det där igen. Glöm det jag sa.
"Jo, jag gör mig omedvetet till tjejen som alltid bara blir en vän. Och jag gör mig till tjejen som helt enkelt inte behöver existera, eller jo, men bara så att denne personen är den enda som vet det. Jag är någon som tydligen är den viktigaste som finns, men aldrig så pass viktig att personen skulle låta någon annan veta av mig"..
Det låter som ett ganska bra liv va? Att veta att man är så pass lite för någon att den inte vill att man ska synas? Ändå får man höra att man är något av det viktigaste.
Vad ligger i denna dubbelmoralen? Är det så att jag har en lapp på min panna som säger "Jag är din, men jag är det osynligt"? Har jag bett om att vara den andra tjejen? Har jag bett om att bli viktig för dig, som du för mig, när det inte verkar som att den där betydelsen är värd någonting.
Så tråkigt. Börjar bli trött på att anpassa mig. Jag gör det för deras bästa, självklart. Men vad är det för typer egentligen? Hur är det meningen att jag ska känna? Stå ut som alltid, i ren välvilja eller rent av bara.. låta mig själv vara egoistisk?
Nej, jag vet ju varför. Sådär egoistisk kan jag inte va. Tar nog tillbaka det där igen. Glöm det jag sa.
Kommentera