London
0kommentarer
Så till skillnad från många dagar har jag haft en bra dag. Jag vaknade hyfsat sent, trots att jag ställt alarm. Och började dagen med en lunch med mina fina vänner, Bea och Josefin. Efter mycket prat och skratt och en god sallad tog vi oss till café fördärvet. Ett mysigt litet fik, som jag önskar att man hade kunnat bygga ut och sätta en scen på så hade vem som helst kommit. Kakorna var suveräna och kaffet underbart. Så egentligen, vad är bättre än en scen där man kan ha live-musik? Där skrattade mina vänner åt mitt förslag. Det är väl helt okej, jag lever i min filmvärld. Antar att det blir något av det under senare tid. När solen sprack fram åkte vi hem till Bea för och sitta på hennes terass, snacka lite mer och sedan begav vi oss hem för att planera något för kvällen. Inte för att det blev mycket. Efter många om och men tänkte vi åka till Fältartisterna, men påvägen dit lade sig världens största moln över himlen med de extrema blixtarna och när Bea såg det var det bara att åka hem. Det passade mig rätt bra. Jag åt räkcrisp och städade huset. Vek mer kläder och tvättade tre nya högar. Gick en runda med hundarna och sitter nu här. Det blåser, något enormt ute och jag hör småsaker slå mot fönstrena då och då. Dock var det skönt att gå i t-shirt, så kallt är det ju inte. Jag råkade även klippa sönder min nya tröja, så den tänker jag sy men sedan låta armarna va.. Fräckt när det är lite rock'nroll trash ibland. Hur som helst. Min dag har varit ännu bättre för en anledning. London. Resan är bokad. Wiiiee.. Upproret må vara sin sak, men till den 23 Augusti hoppas jag innerligt att det lagt sig, för just nu, just nu är det bara helt.. en helt underbar tanke på att få komma till London - ett London som inte får vara förstört. Så jag vågar inte tro någonting, resan kanske ställs in om det blir värre.. Men just nu är vårt flyg, hotell och biljett till fantomen på operan bokat. Det är bokat! ÅH! Förstår ni?
En av mina drömmar har åtminstone gått i uppfyllelse. Så nej, livet är inte dåligt. Inte mitt liv. Men jag behöver sådant här - någonting som får mig att vara jag. Någonting som får mig att älska det jag har. Något som påminner mig om varför jag är här. Och det tror jag denna resan kommer göra.
Pappa och jag har våra olikheter då och då och många bråk har tänjt på våra gränser. Jag känner själv hur mitt hjärta har stängt av sig många gånger. Vi har båda svikit varandra och haft så tuffa tillfällen. Men sedan kommer stunder som dessa, då vi gör någonting vi förstår oss på. Eller stunder som igår, då han fann mig just under det tillfället jag bröt ihop i gråt, och han var den som tryckte och tryckte för att jag skulle släppa honom innanför murarna. Där är han den som också förstår det jag själv inte förstår mig på. Vi har våra olikheter, men vi har samma själ. Så att få göra en liten weekend ihop till London, tror jag kommer göra mycket. Hoppas jag kommer göra mycket. Framför allt för mig. Jag hoppas det återigen tänder gnistan, både i mina ögon och i mitt hjärta.
One tree hill ska strax sättas på. Jag är på säsong fyra och kan inte sluta titta. Jag har försökt distrahera mig med andra nya filmer, men finner att Peyton Sawyer, Lucas Scott, Haley James Scott och Nathan Scott har fångat mig lite. Även Jimmy edwards. Så många olika karaktärer, en verklighet som inte finns. En tv-serie som kommit sig betyda så mycket för många, inklusive mig såklart. Och.. Det är åtminstone en del av min verklighet..
some times people put up walls, not to keep people away.
En av mina drömmar har åtminstone gått i uppfyllelse. Så nej, livet är inte dåligt. Inte mitt liv. Men jag behöver sådant här - någonting som får mig att vara jag. Någonting som får mig att älska det jag har. Något som påminner mig om varför jag är här. Och det tror jag denna resan kommer göra.
Pappa och jag har våra olikheter då och då och många bråk har tänjt på våra gränser. Jag känner själv hur mitt hjärta har stängt av sig många gånger. Vi har båda svikit varandra och haft så tuffa tillfällen. Men sedan kommer stunder som dessa, då vi gör någonting vi förstår oss på. Eller stunder som igår, då han fann mig just under det tillfället jag bröt ihop i gråt, och han var den som tryckte och tryckte för att jag skulle släppa honom innanför murarna. Där är han den som också förstår det jag själv inte förstår mig på. Vi har våra olikheter, men vi har samma själ. Så att få göra en liten weekend ihop till London, tror jag kommer göra mycket. Hoppas jag kommer göra mycket. Framför allt för mig. Jag hoppas det återigen tänder gnistan, både i mina ögon och i mitt hjärta.
One tree hill ska strax sättas på. Jag är på säsong fyra och kan inte sluta titta. Jag har försökt distrahera mig med andra nya filmer, men finner att Peyton Sawyer, Lucas Scott, Haley James Scott och Nathan Scott har fångat mig lite. Även Jimmy edwards. Så många olika karaktärer, en verklighet som inte finns. En tv-serie som kommit sig betyda så mycket för många, inklusive mig såklart. Och.. Det är åtminstone en del av min verklighet..
Kommentera