Change.. and a dreamtrip
0kommentarer
När jag vaknade imorse hade jag dagen späckade av planer. Jag bokade in en dag för en förändring för omkring en månad sedan och när jag vaknade imorse visste jag att det var rätt det.
Det var blåsigt och det var ljummet i luften, molnen rörde sig snabbt och vågorna slog smått mot strandkanten när jag satt mig på cykeln tidigt imorse. Alla andra satt i skolan för en ny termin medan jag var påväg till mitt steg för förändring. Jag kom fram till beautifin och drack både kaffe och vatten medan jag pratade i timtal med Sofies moster. Naglarna blev allt längre, finare och tjockare. Slutligen var de både färdiga, vackra och dekorerade. För första gången såg min hand ut som en riktig kvinnohand. Som ett litet bevis på att jag var lite mer kvinna, lite mer vuxen, drog jag mig in på bankerna och fixade alla ärendena jag hade kvar där att göra. När jag äntligen var färdig hamnade jag i frisörstolen och lät Petra börja fixa mitt hår... Mitt hår som bara blev mörkare och mörkare, mer stylat och med mer volym. Slutligen satt jag med flera mörka färger i det finklippta håret och njöt av de nya gnistorna jag hade i mina ögon. Jag älskade det. Jag kände mig som hemma i det. Och jag kände mig sexig i det. Detta var tecknet på att jag valt rätt. På att något som en frisyr eller en hårfärg kunde vara bevis på det. Detta var tecknet på att det var dags för förändringen. En annan liten förändring jag är väldigt glad över att dela med mig av är att jag gått ned i vikt.. Jag tänker inte berätta hur mycket eftersom det lär gå upp igen efter London - men.. Men! Detta är på allvar. Den första september flyttar jag under tre månaders tid hem till mamma. Och under de tre månaders tiden kommer jag att gå på GI-metoden som på bara en vecka gett resultat. Förändringen är här och jag är redo för den.
Efter alla dessa påbörjade förändringar ligger jag i sängen med en fruktansvärd resefeber. Jag är nervös. Det kittlar i magen. Jag är spänd och jag är pirrig. Jag är glad och jag är gråtfärdig. En resa jag så länge drömt efter är bara ett par timmar bort.. Och jag har aldrig längtat så mycket efter någonting.. Dessa dagarna vet jag inte hur det blir med bilder och uppdateringar, men jag vet att jag kommer göra allt jag kan för att få suring på hotellet och om inte det så ska jag kämpa för att få mobilblogga.. Så håll tummarna. Ni kanske får uppdateringar direkt från självaste Londoooon...
Goodbye Sweden .. Heelloo LONDON!
(Och förlåååt.. Jag har inte hunnit ta bilder på mitt nya hår eller mina nya naglar.. men jag lovar.. att efter denna resan kommer det att finnas flertal!)
Det var blåsigt och det var ljummet i luften, molnen rörde sig snabbt och vågorna slog smått mot strandkanten när jag satt mig på cykeln tidigt imorse. Alla andra satt i skolan för en ny termin medan jag var påväg till mitt steg för förändring. Jag kom fram till beautifin och drack både kaffe och vatten medan jag pratade i timtal med Sofies moster. Naglarna blev allt längre, finare och tjockare. Slutligen var de både färdiga, vackra och dekorerade. För första gången såg min hand ut som en riktig kvinnohand. Som ett litet bevis på att jag var lite mer kvinna, lite mer vuxen, drog jag mig in på bankerna och fixade alla ärendena jag hade kvar där att göra. När jag äntligen var färdig hamnade jag i frisörstolen och lät Petra börja fixa mitt hår... Mitt hår som bara blev mörkare och mörkare, mer stylat och med mer volym. Slutligen satt jag med flera mörka färger i det finklippta håret och njöt av de nya gnistorna jag hade i mina ögon. Jag älskade det. Jag kände mig som hemma i det. Och jag kände mig sexig i det. Detta var tecknet på att jag valt rätt. På att något som en frisyr eller en hårfärg kunde vara bevis på det. Detta var tecknet på att det var dags för förändringen. En annan liten förändring jag är väldigt glad över att dela med mig av är att jag gått ned i vikt.. Jag tänker inte berätta hur mycket eftersom det lär gå upp igen efter London - men.. Men! Detta är på allvar. Den första september flyttar jag under tre månaders tid hem till mamma. Och under de tre månaders tiden kommer jag att gå på GI-metoden som på bara en vecka gett resultat. Förändringen är här och jag är redo för den.
Efter alla dessa påbörjade förändringar ligger jag i sängen med en fruktansvärd resefeber. Jag är nervös. Det kittlar i magen. Jag är spänd och jag är pirrig. Jag är glad och jag är gråtfärdig. En resa jag så länge drömt efter är bara ett par timmar bort.. Och jag har aldrig längtat så mycket efter någonting.. Dessa dagarna vet jag inte hur det blir med bilder och uppdateringar, men jag vet att jag kommer göra allt jag kan för att få suring på hotellet och om inte det så ska jag kämpa för att få mobilblogga.. Så håll tummarna. Ni kanske får uppdateringar direkt från självaste Londoooon...
Goodbye Sweden .. Heelloo LONDON!
(Och förlåååt.. Jag har inte hunnit ta bilder på mitt nya hår eller mina nya naglar.. men jag lovar.. att efter denna resan kommer det att finnas flertal!)
Kommentera