Otänkbart sedd
0kommentarer
Har ni tänkt på hur många människor som ser er i vardagen, om så för en sekund - men som inte kan få er ur huvudet?
Jag tänkte på det idag. Jag observerade varenda människa som passerade mig och fann mig att tänka på hur de går - vart de kan bo - vad de gör om dagarna - varför de hade sådana kläder osv.. Jag fann mig att försöka läsa av deras personligheter baserat på det lilla jag såg. Och plötsligt insåg jag att de kanske gjorde precis samma sak.
Tänker ni på hur många som går, cyklar, kör och åker förbi er varje dag? Som kanske ser er - om just för en sekund och redan där blir en bekantskap?
Har ni tänkt på hur många som ser oss, utan att vi vet om det?
Är det inte rätt läskigt ändå? Att vi inte vet vilka som ser oss?
Det är så skrämmande ibland.. Men också kan det vara oerhört charmerande.
När jag gick på bussen idag lyssnade jag på "Chasing cars" i hörlurarna - vilket är en ganska .. nedstämd låt.. men när dörrarna öppnas skiner busschauffören upp och säger "Heeeeeeeej! Välkommen! Det är duuuuu - glada flickan!". Jag log försiktigt och förvånat åt honom och svarade osäkert "Jassåå..?" och då svarade han mig med att han ser att jag alltid ler. Och till svar - log jag. Stort. Brett. Denne glade busschauffören hade på mindre än trettiosekunder gjort min dag bra - genom att observerat mig utan att jag visste om det. Så när jag skulle gå av bussen och jag såg honom sitta framme i mörkret med sin tidning vinkade jag och sa "Hejdå, ha en jättebra kväll". Han svarade glatt. "Åh! Snäll flicka! Tacktacktack! Detsamma." När jag hörde hur glad han var hoppade jag av bussen och log brett för mig själv. Jag mötte två tonårstjejer som snedade konstigt på mitt stora leende. Där visste jag att det inte var deras sista tanke om mig. När jag två timmar senare kommer tillbaka till bussen är samme man kvar .. och när han ser mig öppnar han dörren och jublar "Kompis!!! Välkommen". Jag log ett snett leende åt honom. Han frågade om jag haft en bra kväll och jag svarade ödmjukt "Ja".. När jag skulle lägga fram pengar för och betala lade han handen på pengarna och sade.. "Nej".. "Du.. Du kan bara gå på. Du är så snäll. Du är trevlig. Du har åkt innan. Varsågod". Denne gamle man hade en sådan glädje över kvällen - fråga mig inte varför.. och varenda människa som gick på bussen - vuxen som ung, mötte han med samma glädje. Och inuti mig kände jag en oerhörd värme - detta var en människa som jag framöver framför allt kommer att komma ihåg och tänka på.. och alla de människor som möter honom dagligen på bussen.. Alla dem kommer göra det också.
Tänk på det.. När ni är ute. Ni är alltid observerade. Positivt som negativt.
Ha en supermysig fredag kväll.
Louise
Jag tänkte på det idag. Jag observerade varenda människa som passerade mig och fann mig att tänka på hur de går - vart de kan bo - vad de gör om dagarna - varför de hade sådana kläder osv.. Jag fann mig att försöka läsa av deras personligheter baserat på det lilla jag såg. Och plötsligt insåg jag att de kanske gjorde precis samma sak.
Tänker ni på hur många som går, cyklar, kör och åker förbi er varje dag? Som kanske ser er - om just för en sekund och redan där blir en bekantskap?
Har ni tänkt på hur många som ser oss, utan att vi vet om det?
Är det inte rätt läskigt ändå? Att vi inte vet vilka som ser oss?
Det är så skrämmande ibland.. Men också kan det vara oerhört charmerande.
När jag gick på bussen idag lyssnade jag på "Chasing cars" i hörlurarna - vilket är en ganska .. nedstämd låt.. men när dörrarna öppnas skiner busschauffören upp och säger "Heeeeeeeej! Välkommen! Det är duuuuu - glada flickan!". Jag log försiktigt och förvånat åt honom och svarade osäkert "Jassåå..?" och då svarade han mig med att han ser att jag alltid ler. Och till svar - log jag. Stort. Brett. Denne glade busschauffören hade på mindre än trettiosekunder gjort min dag bra - genom att observerat mig utan att jag visste om det. Så när jag skulle gå av bussen och jag såg honom sitta framme i mörkret med sin tidning vinkade jag och sa "Hejdå, ha en jättebra kväll". Han svarade glatt. "Åh! Snäll flicka! Tacktacktack! Detsamma." När jag hörde hur glad han var hoppade jag av bussen och log brett för mig själv. Jag mötte två tonårstjejer som snedade konstigt på mitt stora leende. Där visste jag att det inte var deras sista tanke om mig. När jag två timmar senare kommer tillbaka till bussen är samme man kvar .. och när han ser mig öppnar han dörren och jublar "Kompis!!! Välkommen". Jag log ett snett leende åt honom. Han frågade om jag haft en bra kväll och jag svarade ödmjukt "Ja".. När jag skulle lägga fram pengar för och betala lade han handen på pengarna och sade.. "Nej".. "Du.. Du kan bara gå på. Du är så snäll. Du är trevlig. Du har åkt innan. Varsågod". Denne gamle man hade en sådan glädje över kvällen - fråga mig inte varför.. och varenda människa som gick på bussen - vuxen som ung, mötte han med samma glädje. Och inuti mig kände jag en oerhörd värme - detta var en människa som jag framöver framför allt kommer att komma ihåg och tänka på.. och alla de människor som möter honom dagligen på bussen.. Alla dem kommer göra det också.
Tänk på det.. När ni är ute. Ni är alltid observerade. Positivt som negativt.
Ha en supermysig fredag kväll.
Louise
Kommentera