Missnorman

Det är oerhört irriterande och veta hur genomskinlig man är för sin omgivning. Hur de läser av en och lyckas lirka en runt sitt lillfinger på grund av det. Det är så oerhört irriterande att veta att man vill så väl, men att det ses som det motsatta. Det är jätte,jätte,jätte svårt att ha en omgivning man inte vet om man passar in i .. och det är ännu svårare att fortfarande vara sjutton när man enbart umgås med äldre.

Jag har sedan mina föräldrar skildes tagit hand lite om mig själv - jag har fixat och donat i huset, tvättat mina kläder, bott ensam hemma.. och ni vet, donat.. och inte bara dessa lätta grejer - utan det har varit psykiska påfrestningar som fått en att växa.. och när man då är mer mogen än de människorna i ens ålder.. och mer omogen än de äldre man umgås med.. så blir det en sådan knäpp kombination att det kraschar. Det är så fruktansvärt svårt.

Så försöker man göra det rätt för sig, man försöker vara bra nog, man vill så gärna vara alla till lags.. Man vill så pass mycket att man skrämmer iväg folk. Så har jag alltid varit.. och jag undrar hur länge jag kommer vara.

Hur slutar man?

Sov gott.

L.