Missnorman

De senaste två veckorna har varit frustationsveckor. Jag har inte funnit inspiration i någonting och jag har tagit tag i fysiska saker - skolan framför allt.. För att inte behöva använda mig av mina tankar. Det har väl gått sådär. Jag har kunnat hålla mig distraherad, men jag har inte kommit ikapp lika mycket som jag hade velat. Jag har inte haft några gråtkvällar åtminstone, det måste vara ett framsteg?
Jag höll dock på att göra det. Förra fredagen var jag nära på att gå in i väggen när jag låg hemma med en godispåse i famnen men så fick jag nog.. Jag slängde påsen i marken och bestämde mig för att gå en runda.. Men istället kom pappa med det bästa förslaget - att köra en runda. Så vi satte oss i bilen och bara körde.. Vi sa inte mycket, utan vi lät oss bara färdas.. och det är det bästa jag vet. Så det räddade mig den kvällen. Lördagen blev nästan likadan, bara det att jag inte tyckte synd om mig själv, utan att pappa och jag fick tid för varandra. Vi åt middag och kollade klart på Dear John och sedan fick jag tid över till att träffa lite vänner.. och förvånansvärt nog lade jag mig tidigt. Det är väldigt ovanligt när det gäller mig, men det var väldigt skönt och bäst av allt? - Jag fick sova ut!

Den här veckan har legat på nästan samma nivå. Jag har varken varit superglad eller superledsen. Jag har fokuserat lika mycket på det negativa som på det positiva. Men efter två veckor som innesittande fick jag göra en liten förändring.. Så jag drog på min rosa klänning och ett par tights tillsammans med en massa smycken och drog mig ut. Bea och jag hade bara bestämt oss för att ta en drink.. men det positiva med att gå ut är att man aldrig vet vad som händer.. och när vi väl satt på Spanish Garden blev vi indragna till ett bord på tjugo personer - där en av våra vänner fyllde tjugotvå - så där satt vi och drag blev det! Innan klockan slagit tolv började folk ställa sig på bord och stolar men när det blev för mycket packade folk ihop och drog.. ! Vi gjorde detsamma några minuter i tolv.. och då bar det bara hemåt. Det var iskallt ute men tur nog körde en gammal vän förbi och såg mig i väntan på bussen så istället körde han hem mig - ibland har man verkligen tur!=)


Jag måste berätta om en kille jag lyckades träffa igår som jag inte riktigt lyckats få ut ur huvudet.
Jag stod i kön till toaletten när en kille ställde sig bakom mig. Men innan jag ens hann titta på honom startade han ett samtalsämne.
- Är detta den enda toaletten för alla här?
- Ja, log jag. Men där är tre killar på toan nu om du vill göra dem sällskap?
Han skrattade.
- Jag klarar mig nog, svarade han.
Han gav mig ett brett leende, ett härligt leende. Det var inte vidgjort, utan äkta.
Jag log tillbaka.
Han hade mörkt brunt hår, stylat och vidgjort. Han var bra mycket längre än mig eftersom jag verkligen fick se uppåt för att se hans ansikte - och ändå hade jag klackskor. Han hade en vit skjorta med en svart tunn väst över och grönblåa ögon.
- Så är detta det bästa stället att gå ut på i Höllviken? frågade han.
- Nej, svarade jag och lutade mig emot väggen. Millennium är det bästa stället men där är ju 28+ ikväll så där kommer ingen in.
- Aha, sade han och vände sig bort.
Det blev tyst en stund och jag hann börja pilla på mitt halsband innan han kom abrupt med en fråga.
- Så hur gammal är dudå?
- Va!? svarade jag förvånat.
- Hur gammal är du? log han.
- Är det den första frågan du har att ställa mig? svarade jag och kände hur jag började bli nervös.
(Varför,varför just den frågan? tänkte jag för mig själv)
- Nej, log han.
Jag såg på hans ansikte att han tyckte mitt passiva svar blev intressant och han skulle inte ge sig förrän han fick veta.
- Jag vill bara veta, log han.
- Jo, svarade jag och suckade. Men varför? Jag menar.. jag är mycket yngre än du tror.
- Aha, svarade han lite tyngre. Då är du tjugo.
Jag satte i halsen.
- Hahahaha!
Han såg förvånat på mig så jag förstod att han var allvarlig.
- Nej, log jag. Jag är mycket yngre än du tror. Du kan ju ta och berätta hur gammal du är istället.
Med tanke på hans kroppsbyggnad och längd - och med tanke på umgänget han var med ikväll gissade jag på att han var i tjugoårsåldern.
- Nej, log han. Jag säger hur gammal jag är när du sagt hur gammal du är.
- Men bra, log jag. Då får du aldrig veta.
Det blev tyst i en halv sekund.
- Hur gammal tror du jag är då? log han och såg lite malligare ut.
- 22 kanske, svarade jag lätt - med tanke på att han var med folk som firade en 22åringsfödelsedag..
- Haha, log han. Det har jag aldrig fått höra förut.
Jag sade ingenting.
- Jag är 18, log han.
- Va? svarade jag förvånat. Oj. Jaha.
Han log men sade ingenting så jag visste att han ville ha svar på sin fråga.
- Din syn på mig kommer ändras helt, svarade jag med en suck i rösten. Men jag är mycket yngre än du tror.
- Är du 17? log han.
- Ja, svarade jag och såg att ingenting i hans blick ändrades.
- Det är ju inte alls farligt! log han brett.
Jag skrattade och släppte armarna löst i luften.
- Tack gode gud att du inte var tjugotvå och gick din väg, log jag.
Han skrattade med mig när vi avbröts av att toadörren öppnades.
- Jag tar två sekunder, log jag och stängde dörren efter mig.
Jag såg mig i spegeln och rättade till klänningen och gick ut igen.
- Wow, sade han med ett leende när jag kom ut igen. Det tog verkligen två sekunder.
När jag kom tillbaka behövde Bea gå på toa så vi ställde oss i kön igen och när han mötte min blick när han kom ut log han stort. Jag halvsprang in med Bea på toa och bad henne skynda sig - jag ville inte att han skulle hinna gå innan jag fått kontakt med honom på något sätt. Men när vi kom ut igen och jag mötte folksamlingen så fanns inte hans ansikte nånstans bland dem så besviket satte jag mig ned igen. Jag visste ingenting om honom mer än att han var 18 och att han var ifrån trelleborg.. men .. å andra sidan kanske det skulle räcka?

När jag kom hem satte jag igång datorn och började leta.. och jodå, där var han. Jag tvekade länge på om jag skulle skicka ett mejl eller inte, men så tänkte jag.. "Varför inte?" och sedan skrev jag snabbt ett kort mejl och tryckte på "skicka" innan jag hann ångra mig.. Och nu .. får man sitta med ångest fram tills man förhoppningsvis får svar.

Det är redan söndag och helgen är över.. men idag ska jag iallafall underhålla mig med några goa vänner och åka och köpa skor. Jag är sämst på skor - skor är det jag hatar att köpa allra mest men jag behöver något par till så med lite goa råd ifrån två vänner tror jag bara det kan gå rätt! Efter det är det packning och flyttdags.. suger balle, men jag behöver bara hålla ut ett litet tag till .