Missnorman

Ojojoj, vilken helg som har gått. Jag ber om ursäkt för den dåliga uppdateringen, men det har varit så mycket hela tiden och tiden har varit knapp och orken ännu sämre.. Men nu är det söndag och det är dagen man tar till allt det man inte hunnit.. Men för att gå tillbaka går jag tillbaka till i fredags..

Förberedelsen för dagen var knapp. Skoldagen kändes lång och efter ett prov som jag inte hade ork till var jag tveksam till om jag skulle klara det. Det var väldigt skönt att inte behöva kommunicera med någon. Det är lite av det bästa på veckan, måndagarna och fredagarna.. Då har jag inte följe med någon på bussen och masken som sätts på tar jag inte ens med mig. Konstigt att säga mask egentligen, för jag känner inte mig som någon annan.. Det är bara det att jag inte tar fram den sidan jag har när jag är själv.. och då känns det plötsligt inte som jag. Ibland är det alldeles för komplicerat att vara tonåring.
Snön har landat utanför fönstret och bara blivit tjockare för varje dag som gått. Det var underbart att känna det knarra under fötterna på fredagsmorgonen. Trots att det var kallt så kändes det balanserat nu när snön kommit. När den långa skoldagen äntligen var över och ett prov var förbi var det dags att åka hem. Jag skulle behöva vila för att orka med dagen, men det gjorde inget, jag var så taggad och började känna hur det vibrerade i fötterna vid minnet av Idol på arenan förra året. Tänk att det var så länge sedan! De många och knasiga smsen med Danielle gjorde att det gick lite ur balans, men vi hittade snabbt tillbaka igen och plötsligt stod vi redo vid busshållsplatsen med väskorna fyllda av batterier, kameror och objektiv för att fånga dagen som ännu ett minne av alla de sakerna vi gör ihop.
Naturligtvis klyddade vi vid bussen.. Arenabussen gick inte så istället fick vi ta oss en taxi för hundrafemtio spänn dit.. hundrafemtiospänn för mycket.. Nåja!
När vi tog oss igenom arenan och köpte med oss mat och sedan ställde oss med brickorna vid ingången till själva huvudarenan såg vi oss fascinerat omkring.
- Detta är så mäktigt! sade vi i kör.
Vi log och skrattade och kände hur ruset av publikens iver gick igenom våra kroppar när vi tog steget in och satte oss på våra platser. Vi satt på höger om scenen, högt upp och fick nästan svindel av lutningen. Vi glufsade snabbt  oss maten och när klockan plötsligt var två minuter i åtta lade vi allt på golvet och drog upp kamerorna. De gick igenom de vanliga rutinerna och försökte lära in publiken vad de behövde göra. Det är lite av det som förstör för mig, när det är så mycket publicering och så tillgjort - det är det ju överallt, ja,jo.. annars är det inte bra tv, men det förstör hela tron på att det verkligen görs för rätt anledning. Innan jag hann tänka mer på det kommer juryn ingående i arenan och publikens jubel lyfter sig. Att se Lille Bagge är så glädjande, man ler bara man ser honom.. och Andreas är bara yummiee.. medan Laila är någonstans mittemellan. Haha. När raden nedanför och pojken bredvid mig kollade med intet omtyckta miner på oss förstod jag att de inte uppskattade vårt vrålande - men går man koncert så får man fanta mig ta och vara förberedd på sådant?
Juryn följdes snabbt upp av Jidhe iklädd i "MIF"tröja. När tröjan nådde publikens ögon höjdes vrålet och applåderna till en volym högre.

Sändningen var igång och vi följde sidskärmarna för att se vad ni därhemma såg. När "I got a feeling" tog sin takt var vi i sändning och idolerna stod på scen - och arenans besökare stod upp. Vi vibrerade ihop till I got a feeling - en smart arena låt, då det är en låt som både barn och vuxen kan - och Idol i Malmö 2010 tog sin början.

Jay tog sin första ton och publiken jublade stenhårt. Olle fyllde på och arenans jubel ökade tillsammans med applåderna. Tjejerna fyllde svagt på men ögonen låg definitivt på de två männen som sprang omkring i arenan.. tills Jidhe kommer ut och får Malmö arena att ställa sig upp och tillsammans - sjunga "I got a feeling".. Det märktes snabbt att idolerna hade roligt, medan Malmöborna fortfarande var liite sega.. men så fort låten tog slut trycktes applåderna igång och arenan vaknade till liv..

Att höra Jidhe prata om förra året gav det lite fjärrilar i magen.. Man drogs tillbaka till vågen och raketen .. och Erik Grönvalls magiska rock'nroll framträdande , samt Calles härliga, mjuka stämma.. och naturligtvis Mariette. Det var så mycket mer liv förra året och att tänka på förra året fick en att le lite grann.. Första året live med Idol gav en en riktigt bra start!

Jay var den absoluta favorit idolen på hemmaplan. ( Jag hörde precis på tv4Play, att under Jays första intervju hörs en svag raket - härligt! ) Men det är så härligt att se Jay alltid.. Han har en glimt i ögat som få andra. Att se hans ögon tilltalas av publikens kärlek är något väldigt unikt, men man ser att han verkligen känner det och när han talar så förstår man att han menar allt det han säger. Han har en sådan jäääävla pipa och han gör framträdanden som ingen annan - och han sjunger som ingen annan!  .. Men..  Lady Gaga var inte hans grej. Rösten var precis som jag föreställde mig den - ungefär som Vanilla Sky's cover på Umberella.. Och det var inte Jays starka sida - det finns så många han hade kunnat göra bättre, samtidigt som det var jäkligt ball att se honom göra något annorlunda. - Men all efter all, så stod jag naturligtvis upp för Jay! Jay's comeback kom verkligen i "Against All Odds".. Phil Collins har alltid varit en favorit och att se hur skakig Jay var..och att höra känslorna som sjöngs ut i orden fick en att förstå att han gör bara det bra när han gillar det han sjunger - och det är så en musiker ska vara! && Jay är en kille jag kan tänka mig att lyssna på hundra gånger om!


När Linnea kom efter blev det ljummet. Arenan reagerade inte riktigt på hennes peptalk och applåderna var få. Jag märkte själv att jag inte riktigt lade märke till hennes sång förrän hon skrek "MAAALMEEEEE". Hon gjorde dock en bra version av dont you forget about me för sig själv.. men något annorlunda? Nej, lite karaoke som vem som helst hade kunnat göra.. Dock är Linnea en liten sockertopp - charmig som få, vilket gav henne riktiga pluspoäng!&&' hon hade fantastiskt kul på scen! Det är som Andreas Carlsson säger - hon har scenpersonlighet, men låten satt inte.. Linneas andra låt blev mycket bättre och jag kan erkänna att det berörde litegrann. Hennes röst var perfekt för låten, men för tråkig såhär långt in i Idol.. ? Troligen..

Och näst på scen.. Olle! Åh , Olle! Att bara lyssna på Olle när han pratar är så oerhört lättande, han är så charmerande och fantastiskt gullig att man bara vill gulla med honom.. Hahah! Men redan när keyboardet fyllde arenan.. och Olles röst fyllde på kom gåshuden. Arenan fyllde på ett svagt jubel och satt sedan heltysta för och lyssna på den mäktiga låt Olle framförde - också med en oerhörd känsla för precis det han sjöng. När han plötsligt begav sig ut bland publiken - med armarna i luften och hoppade och tog för sig av arenans kraft kände man kärleken i hela arenan - vi lyftes - vi stod med honom allihopa och Olle.. Han släppte loss totalt! Vilken låt.. Vilken röst.. Vilket framträdande & vilken jääääkla kille! Att sitta i arenan efter hans första låt och höra publikens vrål och applåder bli högre och högre var så mäktigt. Han gjorde det så mjukt, men sååå mäktigt. Precis som Laila sa - Det var den största förändringen på länge och bara sådär var Olle både skåningarnas favorit - och hemmatittarnas. Olles följare "Beautiful Day" stärkte bara det som redan fanns. Han har redan blivit en artist - vilken röst och vilken känsla! Perfekt.. Vad kan man säga? Laila har helt rätt när hon säger "DET KÄNNS SOM ATT DU STÅR PÅ EN ARENA FÖR ENGÅNGSSKULL".. Och om ni såg Idol i fredags så hör ni publiken skrika "Olle - klappklapp - Olle- klappklapp".. Den som startade det var nämligen de två små flickorna vid namn Danielle&Louise! Mmm;) Gaaaalet va! Joh'men visst!

Minnahs första låt fick inte igång arenan alls. Folk applåderade utan känsla i några minuter och Minnahs röst tog viskande i arenan, men nådde inte klart ut. .Med tanke på att hon var sjuk var det förståeligt, men .. med tanke på framträdandet man hade kunnat ge med en sådan låt blev det en besvikelse. Men hennes andra låt blev lite av en comeback för mig, nog med att hon är sjuk och så.. men hon hade känsla i det hon själv..

och jojomen, det tog henne till final.

På grund av snön ville vi hinna tillbaka till vår buss så vi gick innan röst resultatet kom, vi var ändå tvungna att vänta en timme och det fanns inte riktigt ork till det.. Så när idolerna gungade i takt till våra händer vinkade vi hejdå och tog oss ut. Så resultatet kom på bussen - Linnea åkte ut vilket ändå kändes rätt rättvist. Hon var färdig nu. . . Och nu är det spännande - hur tight kommer det bli mellan Jay och Olle?
Oh.. We'll have to wait and see!


Resten av kvällen klyddade sig rätt bra. Bussen ifrån arenan gick inte så vi tog en taxi som körde omväg för att få mer pengar och sedan fick vi vänta i snöstormen hur länge som helst.. men åårh.. mm ... Tillslut, tillslut hamnade man hemma i den varma sängen och somnade fortare än fortast!

Jämfört med förra året på arenan var detta nästintill dött. Arenan kokade vid första steget förra året och höll sig igång med hjälp av allas vibrerande fötter och flygande händer. I år fick till och med idolerna be publiken flera gånger.. Det enda som var bra var ens eget psyke som höll sig igång på grund av intresset man hade och av kicken man får av att gå på "koncert".. Nu får vi ju ett helt program. Men det är underhållning. Någonting annorlunda. Men jämfört med förra året var det ingenting. .Så jag undrar.. Var det verkligen publiken som var seg? Eller var det idolerna som var sämre än förra året? Eller är det möjligt att Malmö Arena bara inte var rent av bra?

Aaaah, jag gissar faktiskt på det första..