Valpar
0kommentarer
Det har stått stilla de senaste dagarna då jag har haft mycket att göra och därför inte bloggat!
I fredags hade jag och Danni en supermysig dag då vi åt räkor&kräftor med vitlökssås och vitlöksbröd! Arh, det var gott, de ska ni veta.. Gott, behövt och länge efterlängtat! I tystnad satt vi och njöt av den goda maten och gick sedan en liten promenad med hennes vovve Knut. Men tiden går fort när man har roligt och därför fick vi springa till bussen och åka till Höllviken Centrum. Därifrån sprang vi i fullfart till Millennium för att krama om min mamma, som fyllde år(haha, får jag skriva ut din ålder mamsi?;)
(Och eftersom jag inte hann blogga i fredags - så säger jag, Grattis i efterskott mamsi! Du är världens bästa mamma! Det är du verkligen! Du är min bästa vän och ändå min mamma och jag vet att du alltid ställer upp.. och jg hoppas du vet detsamma. Och trots jobbiga stunder i livet så har du alltid ett leende på läpparna och ser alltid positivt på livet. Du förtjänar all lycka i världen mamsi. Och jag älskar dig. )
Efter att ha grattat henne i enbart två minuter så sprang vi till bussen för att hinna in till stan. När vi väl anlände så drog vi oss in till Hemmakväll - där vi nu är stammisar -haha och min favorit jobbade! Och sedan drog vi oss till bion, och när vi står utanför så hör vi bara "Näämen" också står Matilda och skrattar bredvid oss. Hon hade sprungit runt och letat efter sin vän Filip, som precis kom hem ifrån LA och såg oss sitta där.. Och som vanligt började vi skratta åt ingenting. Haha!
När han kom och vi pratat ett par minuter så drog dem sig vidare medan Danni och jag fick sitta i en timme och vänta på att filmen skulle börja, men tiden gick fort och i nästa stund satt vi i biosalongen och såg trailers på sommarens alla bra filmer..
Dear John, Eclipse and more.. Två små flickor stod till höger om mig och försökte finna sina platser. Förvirrat tittade de på biljetterna och sedan över salongen. Jag reste mig försiktigt "Tjejer.. vill ni ha lite hjälp?" . Jag tittade på deras biljetter och såg att de hade splittrade platser. Usch, det är så tråkigt.. Hon tittade nervöst på mig "Jag vet. " Sedan visade jag dem vart dem skulle sitta och den ena flickan satte sig i det ena hörnet och hennes vän i andra hörnet av salongen . Plötsligt reste sig den ena lilla flickan och gick över till sin vän på andra sidan salongen. När jag vände mig om så såg jag att hela den övre raden hade rest sig och höll på att flytta - och jag fick gåshud längs hel kroppen. Hela den övreraden flyttade för att dessa tjejerna skulle få sitta bredvid varandra, mycket gulligt gjort!
Och sedan började filmen .
The Last Song.
Jag vet inte om jag riktigt hade höga förväntningar på denna filmen eller om jag inte brydde mig om den skulle vara bra eller dålig. Jag förväntade mig en romantisk film, något likt "The Notebook" men fick en riktigt stark familjefilm. Under första halv timmen av filmen så kändes ingenting personligt, ingenting mer än att jag gillade Miley Cirus utveckling - hennes stil, personlighet och hennes sätt att framhäva ilskna sidor som tonåringar vid något tillfälle haft, sätt att stänga av sig, ensamheten och ilska som ibland inte kan förklaras, utan som tonåringar ibland håller inom sig. När jag såg på Danni och sa "Just sådär kan min pappa göra" och då tittade hon konstigt på mig och sa "Han gjorde ju inget fel.. ? Det är hon som är konstig".. och då insåg jag hur annorlunda uppväxt alla har och hur saker uppfattas på olika sätt. Sedan skrattade Danni till vid ett par tillfällen och viskade "Det där är så likt dig Louise, det är så du!" och jag börjde känna igen mig själv i henne vid allt fler tillfällen. Miley hade en stark personlighet och hennes "disney-överdrivna -skådespeleri" är utan tvekan förbi. När man plötsligt börjar se hennes förändring - hur hennes stil förändras, mer färgglad och lite mjukare så börjar man också se hur denna förvirrade tjejen börjar finna sig själv - både genom kärleken och genom sin familj.. Och filmen börjar utvecklas. Och som en smäll slår känslorna ihop sig. Danni som jag aldrig sett gråta, Danni som framförallt inte gråter till filmer satt och snörvlade ohindrat bredvid mig. Tårarna rann plötsligt längs båda våra kinder och jag hörde snörvlanden ifrån olika håll i salongen. Denna lättaa film, som i början inte alls känts personlig träffade plötsligt mig med flera känslor på samma gång. Det var inte bara en kärlekshistoria, utan också ett familjedrama, en familjestärkare och en påminnelse.. Sevärd?
Utan tvekan.
När vi kom ut ifrån salongen så var stämningen lite tyngre än vanligt, men tårarna hade lättat lite på trycket. Utanför stod mina två vänner ifrån Göteborg - Kalle och Marcus. Eftersom de var påväg ned till Höllviken så kom de inom bion för att hämta oss. När vi kom till deras kalla stuga så tände dem en brasa och vi lade oss trötta i soffan och kurade ihop oss under ett par filtar. När inte ens hälften av filmen gått och klockan blivit halv tre så blev det dags för oss att åka hem. De körde oss och sedan lade jag mig och sov ut så länge jag behövde..
När jag vaknade på lördag förmiddag så hade jag sovit i 11 timmar - vilket visade att jag verkligen hade behövt sov ut. Jag gick upp och klappade på min dräktiga vovve, som för mestadels bara låg nu. Och sedan åt jag en snabb middag och sedan spelade jag tv-spel med min pappa, min lillebror och min pappas flickväns dotter under det mesta av eftermiddagen. När telefonen började vibrera och planer inför kvällen började skapas så fick jag springa in i duschen och göra mig i ordning. Efter att min mage länge kurrat så blev det äntligen mat - och god mat blev det - ugnsbakad oxfilé med gott tillbehör. Strax därefter kom Marcus och Kalle hem till oss och pratade lite fram tills Danni kom. Då tog vi med oss en film och åkte sedan hem till Kalle för att starta brasan igen .. Mmm, extra mysigt! Och sedan blev det en lugn kväll med lite dricka och kortspel. Haha, det var faktiskt riktigt roligt.. "Göteborgarna skojar en hel del förstår ni"... hahah. Och de skojar om allllllt de säger. Peter kom någon gång efter midnatt och när jag skulle ta bussen hem så följde han mig till bussen - som irriterande nog hade slutat gå.. Gullig som han är, ringde han efter taxi och på ett par minuter var taxin där.. Tack Peter, för att du alltid ställer upp!
Sedan kom jag hem, till min otroligt sköna säng också somnade jag på ett par minuter.
På söndagen vaknade jag av att Filippa skrattade högt i rummet intill. Klockan var inte mer än halv 11, men jag antog att det var dags att gå upp ändå. Jag gick ned och åt en snabb lunch och sedan gick jag upp för att börja packa och plocka undan på rummet. När jag kom ned igen så hade dem bakat så det blev en god fika innan jag åkte hem till mamma. Precis när jag skulle åka hem till mamma så började Tindras värkar. Hon skakade och låg trött och hade ont.. Lilla Tindra.. Det var spännande och tråkigt att åka ifrån, men så är det.. När jag kom hem till mamma så åt vi middag - Håkan och hans flickor kom också över, så det blev gott och grillat och sedan började jag installera datorn så att jag och mamma skulle kunna se film, men det fungerade naturligtvis inte men det visade sig att det inte gjorde någonting eftersom mamma behövde hjälpa johannes med läxan. Tillslut var kvällen slut och jag lade mig för att läsa.. och sedan somnade jag gott.
Idag var det dags för skola. Och det är alltid ångest att gå upp så tidigt, men istället för att dra mig idag så drog jag snabbt av mig täcket och hoppade upp ur sängen. Det första jag gjorde var att sms:a pappa för att fråga om valparna. Han ringde upp och berättade att två valpar kommit ut och att det var en till påväg. Den ena valpen var död när den kom ut, men faster Emma fick liv i den igen, - tur nog! Så med ett leende kände jag en direkt längtan efter valparna. Jag drog på mig kläderna och gick sedan ned för att gör mig i ordning och äta frukost. Det var skönt att inte behöva stressa och att bli klar i tid. Dagen har gått långsamt. Jag har varit helt slut och off dessutom .. Trots det drog Danni med mig på shopping, men tur nog gick det snabbt och sedan gick vi vidare till sista gympa lektionen. Efter gympa lektionen där vi spelade en sorts fotbollssport, freesbee och brännboll som vi dessutom vann,var energin på topp. Men naturligtvis försvann den på bussen igen, där jag dessutom kommunicerade med 5 personer samtidigt - inte helt lätt kan jag säga er, haha, väldigt förvirrande. När vi äntligen kom hem så tänkte jag och Danni göra kaffe - som visade sig vara slut. Så här satt vi, trumpna, tills hennes mamma ringde och berättade att hon hade lite kaffe kvar så hon åkte hem och hämtade och sedan tog vi oss en kopp. - Gott och behövt. Nu har jag precis tvättat två högar tvätt och är påväg ut för att lägga i ytterligare två. Jag är trött - igen, men har en hel del att göra - tvätta, läxa och hjälpa mamma med maten. Men det ska gå.
Jag hoppas ni haft en bra helg och jag hoppas ni fått en bra början på denna veckan .. Om ni vill kan jag göra den lite bättre genom att bjuda på två fina bilder på våra små valpisar.
I fredags hade jag och Danni en supermysig dag då vi åt räkor&kräftor med vitlökssås och vitlöksbröd! Arh, det var gott, de ska ni veta.. Gott, behövt och länge efterlängtat! I tystnad satt vi och njöt av den goda maten och gick sedan en liten promenad med hennes vovve Knut. Men tiden går fort när man har roligt och därför fick vi springa till bussen och åka till Höllviken Centrum. Därifrån sprang vi i fullfart till Millennium för att krama om min mamma, som fyllde år(haha, får jag skriva ut din ålder mamsi?;)
(Och eftersom jag inte hann blogga i fredags - så säger jag, Grattis i efterskott mamsi! Du är världens bästa mamma! Det är du verkligen! Du är min bästa vän och ändå min mamma och jag vet att du alltid ställer upp.. och jg hoppas du vet detsamma. Och trots jobbiga stunder i livet så har du alltid ett leende på läpparna och ser alltid positivt på livet. Du förtjänar all lycka i världen mamsi. Och jag älskar dig. )
Efter att ha grattat henne i enbart två minuter så sprang vi till bussen för att hinna in till stan. När vi väl anlände så drog vi oss in till Hemmakväll - där vi nu är stammisar -haha och min favorit jobbade! Och sedan drog vi oss till bion, och när vi står utanför så hör vi bara "Näämen" också står Matilda och skrattar bredvid oss. Hon hade sprungit runt och letat efter sin vän Filip, som precis kom hem ifrån LA och såg oss sitta där.. Och som vanligt började vi skratta åt ingenting. Haha!
När han kom och vi pratat ett par minuter så drog dem sig vidare medan Danni och jag fick sitta i en timme och vänta på att filmen skulle börja, men tiden gick fort och i nästa stund satt vi i biosalongen och såg trailers på sommarens alla bra filmer..
Dear John, Eclipse and more.. Två små flickor stod till höger om mig och försökte finna sina platser. Förvirrat tittade de på biljetterna och sedan över salongen. Jag reste mig försiktigt "Tjejer.. vill ni ha lite hjälp?" . Jag tittade på deras biljetter och såg att de hade splittrade platser. Usch, det är så tråkigt.. Hon tittade nervöst på mig "Jag vet. " Sedan visade jag dem vart dem skulle sitta och den ena flickan satte sig i det ena hörnet och hennes vän i andra hörnet av salongen . Plötsligt reste sig den ena lilla flickan och gick över till sin vän på andra sidan salongen. När jag vände mig om så såg jag att hela den övre raden hade rest sig och höll på att flytta - och jag fick gåshud längs hel kroppen. Hela den övreraden flyttade för att dessa tjejerna skulle få sitta bredvid varandra, mycket gulligt gjort!
Och sedan började filmen .
The Last Song.
Jag vet inte om jag riktigt hade höga förväntningar på denna filmen eller om jag inte brydde mig om den skulle vara bra eller dålig. Jag förväntade mig en romantisk film, något likt "The Notebook" men fick en riktigt stark familjefilm. Under första halv timmen av filmen så kändes ingenting personligt, ingenting mer än att jag gillade Miley Cirus utveckling - hennes stil, personlighet och hennes sätt att framhäva ilskna sidor som tonåringar vid något tillfälle haft, sätt att stänga av sig, ensamheten och ilska som ibland inte kan förklaras, utan som tonåringar ibland håller inom sig. När jag såg på Danni och sa "Just sådär kan min pappa göra" och då tittade hon konstigt på mig och sa "Han gjorde ju inget fel.. ? Det är hon som är konstig".. och då insåg jag hur annorlunda uppväxt alla har och hur saker uppfattas på olika sätt. Sedan skrattade Danni till vid ett par tillfällen och viskade "Det där är så likt dig Louise, det är så du!" och jag börjde känna igen mig själv i henne vid allt fler tillfällen. Miley hade en stark personlighet och hennes "disney-överdrivna -skådespeleri" är utan tvekan förbi. När man plötsligt börjar se hennes förändring - hur hennes stil förändras, mer färgglad och lite mjukare så börjar man också se hur denna förvirrade tjejen börjar finna sig själv - både genom kärleken och genom sin familj.. Och filmen börjar utvecklas. Och som en smäll slår känslorna ihop sig. Danni som jag aldrig sett gråta, Danni som framförallt inte gråter till filmer satt och snörvlade ohindrat bredvid mig. Tårarna rann plötsligt längs båda våra kinder och jag hörde snörvlanden ifrån olika håll i salongen. Denna lättaa film, som i början inte alls känts personlig träffade plötsligt mig med flera känslor på samma gång. Det var inte bara en kärlekshistoria, utan också ett familjedrama, en familjestärkare och en påminnelse.. Sevärd?
Utan tvekan.
När vi kom ut ifrån salongen så var stämningen lite tyngre än vanligt, men tårarna hade lättat lite på trycket. Utanför stod mina två vänner ifrån Göteborg - Kalle och Marcus. Eftersom de var påväg ned till Höllviken så kom de inom bion för att hämta oss. När vi kom till deras kalla stuga så tände dem en brasa och vi lade oss trötta i soffan och kurade ihop oss under ett par filtar. När inte ens hälften av filmen gått och klockan blivit halv tre så blev det dags för oss att åka hem. De körde oss och sedan lade jag mig och sov ut så länge jag behövde..
När jag vaknade på lördag förmiddag så hade jag sovit i 11 timmar - vilket visade att jag verkligen hade behövt sov ut. Jag gick upp och klappade på min dräktiga vovve, som för mestadels bara låg nu. Och sedan åt jag en snabb middag och sedan spelade jag tv-spel med min pappa, min lillebror och min pappas flickväns dotter under det mesta av eftermiddagen. När telefonen började vibrera och planer inför kvällen började skapas så fick jag springa in i duschen och göra mig i ordning. Efter att min mage länge kurrat så blev det äntligen mat - och god mat blev det - ugnsbakad oxfilé med gott tillbehör. Strax därefter kom Marcus och Kalle hem till oss och pratade lite fram tills Danni kom. Då tog vi med oss en film och åkte sedan hem till Kalle för att starta brasan igen .. Mmm, extra mysigt! Och sedan blev det en lugn kväll med lite dricka och kortspel. Haha, det var faktiskt riktigt roligt.. "Göteborgarna skojar en hel del förstår ni"... hahah. Och de skojar om allllllt de säger. Peter kom någon gång efter midnatt och när jag skulle ta bussen hem så följde han mig till bussen - som irriterande nog hade slutat gå.. Gullig som han är, ringde han efter taxi och på ett par minuter var taxin där.. Tack Peter, för att du alltid ställer upp!
Sedan kom jag hem, till min otroligt sköna säng också somnade jag på ett par minuter.
På söndagen vaknade jag av att Filippa skrattade högt i rummet intill. Klockan var inte mer än halv 11, men jag antog att det var dags att gå upp ändå. Jag gick ned och åt en snabb lunch och sedan gick jag upp för att börja packa och plocka undan på rummet. När jag kom ned igen så hade dem bakat så det blev en god fika innan jag åkte hem till mamma. Precis när jag skulle åka hem till mamma så började Tindras värkar. Hon skakade och låg trött och hade ont.. Lilla Tindra.. Det var spännande och tråkigt att åka ifrån, men så är det.. När jag kom hem till mamma så åt vi middag - Håkan och hans flickor kom också över, så det blev gott och grillat och sedan började jag installera datorn så att jag och mamma skulle kunna se film, men det fungerade naturligtvis inte men det visade sig att det inte gjorde någonting eftersom mamma behövde hjälpa johannes med läxan. Tillslut var kvällen slut och jag lade mig för att läsa.. och sedan somnade jag gott.
Idag var det dags för skola. Och det är alltid ångest att gå upp så tidigt, men istället för att dra mig idag så drog jag snabbt av mig täcket och hoppade upp ur sängen. Det första jag gjorde var att sms:a pappa för att fråga om valparna. Han ringde upp och berättade att två valpar kommit ut och att det var en till påväg. Den ena valpen var död när den kom ut, men faster Emma fick liv i den igen, - tur nog! Så med ett leende kände jag en direkt längtan efter valparna. Jag drog på mig kläderna och gick sedan ned för att gör mig i ordning och äta frukost. Det var skönt att inte behöva stressa och att bli klar i tid. Dagen har gått långsamt. Jag har varit helt slut och off dessutom .. Trots det drog Danni med mig på shopping, men tur nog gick det snabbt och sedan gick vi vidare till sista gympa lektionen. Efter gympa lektionen där vi spelade en sorts fotbollssport, freesbee och brännboll som vi dessutom vann,var energin på topp. Men naturligtvis försvann den på bussen igen, där jag dessutom kommunicerade med 5 personer samtidigt - inte helt lätt kan jag säga er, haha, väldigt förvirrande. När vi äntligen kom hem så tänkte jag och Danni göra kaffe - som visade sig vara slut. Så här satt vi, trumpna, tills hennes mamma ringde och berättade att hon hade lite kaffe kvar så hon åkte hem och hämtade och sedan tog vi oss en kopp. - Gott och behövt. Nu har jag precis tvättat två högar tvätt och är påväg ut för att lägga i ytterligare två. Jag är trött - igen, men har en hel del att göra - tvätta, läxa och hjälpa mamma med maten. Men det ska gå.
Jag hoppas ni haft en bra helg och jag hoppas ni fått en bra början på denna veckan .. Om ni vill kan jag göra den lite bättre genom att bjuda på två fina bilder på våra små valpisar.
Kommentera