Missnorman

Jag lovade ett nytt inlägg efter två dagar.. och jag kan väl säga att det faktiskt är rätt tid för ett. Hela veckan har jag legat inne och varit sjuk .. Huvudvärk, hosta, ont i halsen, tappat rösten, varit förkyld och en massa.. Ingenting roligt direkt. .Däremot tror jag det varit bra för mig, att kroppen fått ta igen och att jag fått den vilan som länge varit behövd. Jag har även hunnit med mycket som jag inte gjort vanligtvis, t.ex  - mycket läsning, mycket skoluppgifter och samt mycket vila, vilket kroppen behövt. Jag fick även sett en film som jag velat se länge.
Och idag blev det en till .. Sex And The City 2.

Trots att jag var sjuk så ville jag inte behöva boka om och klydda, så jag tog en massa mediciner och sedan gick jag,Danni och Malin på bio. Vi fick ett varmt välkomnande med "röda mattan" utlagd samt champagne glas och lite cider. Så det började väldigt bra. Och ett par minuter senare var filmen igång och den härliga känslan när man ser Carrie, Samantha, Charlotte and Miranda fick en direkt att le. Filmen var inte lika bra som första, men medan alla kritiker har gett filmen "tummen nedåt" så ger jag den en full pott av tummar uppåt. Det var en bra efterföljare och naturligtvis var dem tvungna att lägga till några extra katastrofer för att filmen skulle bli underhållande. Det blev måååånga "OMG"s och "YOU'VE GOT TO BE KIDDIN ME"'s.. och det var flertal gånger man låg vikt av skratt och det var flertal gånger man ville sjunka genom stolen, men också ett par stunder då värmen kändes i hjärtat.  Carrie håller kvar sig i den jordnära tjejen med de vanliga kärleks problemen som hon hade
redan när vi lärde känna henne medan Miranda och Charlotte visar innerliga moderskänslor som vi inte sett förut medan Samantha - som vanligt- får oss att vika oss av skratt när hon inte låter någon köra med henne. Medan dessa fyra kvinnorna med en oerhörd karisma ger oss en otrolig underhållning så ger dem oss också stunder av instinkt. Det är en film med såklart överdrivet mode och en oerhört överdriven lyx,men det är också en film som visar vad som är viktigt... Och medan de får oss ungdomar att avguda deras kläder, så tror jag att de får dagens medelålderskvinnor att känna sig träffade. Jag satt själv(ovanligt nog) och lät tårarna rinna när jag hörde två av dessa kvinnorna erkänna hur mycket kraft deras barn tog av dem, i tanke på att vi barn inte alltid uppskattar våra föräldrar. Vi inser nog inte hur jobbigt det faktiskt är att vara förälder. Och jag har verkligen fått mer respekt för människor i fattiga länder. För människor som jobbar stenhårt och tjänar så lite men ändå är så tacksamma. Under ett par tillfällen i filmen fick man se ett par sekunders historier om Carrie´s butler som träffar sin fru var tredje månad.. och det är vissa personers verklighet. Och jag har en oerhörd respekt och ja.. medkänsla för dem som har det så, men dem är inte ledsna över det.. Dem är så tacksamma och har sådan värme i sina hjärtan att det nästan verkar osannolikt, men man ser det i deras ögon, det är äkta. Verkligheten är en hård plats.. och vi är många som blundar för den. Så trots att denna filmen visar hur det är att vara rik, med det absolut rikaste plagget, med de dyraste bilarna, the private-jets osv.. så lyckas dem fånga vackra stunder då de visar vad som är viktigt - familj, vänner, kärleken och lyckan. Gnistan som håller folk vid liv. Allt detta i ett. Hah..  Man började filmen med ett leende och avslutade den med ett..