Robin Hood
0kommentarer
När jag vaknade idag så kände jag att kroppen var i samma tillstånd som morgonen innan. Jag kände ett litet extra sug att ligga kvar under det varma täcket men insåg att ett par minuter inte skulle göra mycket skillnad.
"Det är väl bara att dra sig upp" suckade rösten i huvudet och sedan drog jag täcket av mig. Jag ångrade mig genast. Jag suckade högt och ställde mig upp. Mitt rum var stökigt. En handduk låg på golvet, bredvid gårdagens kläder och sedan låg lite filmer tillsammans med några väskor utslängda på golvet. Jag tog med mig plattången till toaletten, där jag på ett par minuter gjorde mig i ordning och fick lite tid över att sitta några minuter över min nya bok. Jag har inte hunnit bli trollbunden än, vilket jag inte har kunnat bli med de tre senaste böckerna jag läst, men jag hoppas på att det kommer lite längre in i historien. Dagen passerade och efter en någorlund snabb skoldag var det över och jag satt på bussen hem. Det är otroligt lätt att se människors ansiktsuttryck när de går på bussen och ser en. Antingen skiner de upp och sätter sig vid en eller så säger dem ett tyst hej med ögonen .. eller så ser man hur deras tankar går. "Örh, fan också" och sedan hälsar de genom en tuff nickning. Jag brukar ge ett gensvar genom stängda läppar och en nick. . Förutom när det gäller vänner som Jonas, då jag istället skiner upp och ger min goe vän en puss på kinden.
När jag väl kom hem så tvättade jag lite och gick rastlös omkring i huset. Pappa och Catty gjorde lunch så jag åt snabbt med dem och sedan ringde Danni. Hon var sugen på en glass så vi bestämde oss för att mötas på videobutiken och fem minuter senare satt vi och njöt av en go glass och värmen .. Värmen som äntligen kommit. Imorse var Höllviken täckt av gråa och vita moln och en någorlunda kall vind och lite fuktighet, men fram mot förmiddagen började det bryta upp och efter någon timme stekte solen på himlen. Vilket jag hoppas den ska göra ett par dagar nu. Eftersom Höllviken är en liten by så fick vi flertal avbrutna stunder av människor som skulle prata och sedan gjorde Peter oss sällskap. Han skulle äta middag så vi gick till BK där även jag tog mig en fiskburgare - kanske inte det bästa valet med tanke på brödet, men det är åtminstone bättre än en cheeseburgare.
Efter att vi diskuterat olika filmer eller om att gå på bio, så blev slutresultatet bio. Varken Danni eller han ville egentligen se Robin Hood men Peter slutade inte envisas när jag väl sagt att jag ville se den. Så den blev det. En timme senare satt vi i biosalongen och bioduken fylldes av ett makabert skådespeleri, kraftfulla ljudeffekter likväl en välgjord film - bildmässigt. Peter sade innan filmen att folk sa att den påminde om Braveheart. Och jag förstår vart det kommer ifrån. Miljön, musiken och tron på frihet.. samt Russel Crows mystiske men samtidigt genomlysande karaktär som påminner om Mel Gibsons starka roll i Braveheart. Cate Blancett är kvinnan som spelar Marion och hon imponerade mig starkt. Jag har haft svårt för henne förr, men hon hade ett sätt som fick mig att se mig själv i henne. Hon hade en attityd och självständighet som gav henne styrka och rädsla tyngde inte hennes sinne, men det fanns en öm punkt, kärleken .. Mannen hon gift sig med efter bara en vecka hade försvunnit ut i krig och varit borta i 10 år, vilket innebar att hon varit gift med en man hon inte kände i 10 år.. och ensamheten hade nog börjat ta på henne, men hennes hopp om hans återkomst var väl det som höll henne uppe, hoppet om att få lära känna honom.. Men naturligtvis får kärleken en vändning när Robin kommer in i bilden.. Och trots att Marion försökte hålla honom på avstånd så fanns det ingen tvekan om att intresset fanns där vid första ögonblicket... Mark Strong spelar "skurken" i filmen och har även varit med i serien "Robin Hood" och spelat samma roll som han gör filmen. Och även han framger ett skådespeleri som "the bad guy" och han lyckas få en att hata honom, vilket visar att han har gjort sin roll till rättvisa.. Det finns så många skådespelare värda att nämna, men för att inte tråka ut er får ni se filmen själva och avgöra vad ni tycker om var och en av dem .. Det jag nästan älskade mest med denna filmen var humorn som lades in på flertal ställen. Ingen skrattade högt men man skrattade lite för sig själv och drogs sedan snabbt in i filmen igen. Flera gånger satt jag så spänd att min kropp påminde mig om att jag knep ihop min hand så hårt att det började krampa. Ljudeffekterna var mäktiga. De minsta sakerna i filmen fick en oerhörd stöt och filmen i sig självt blev bara mer magnifik av de fantastiska ljudeffekterna. Det går inte riktigt att förklara, men när man hörde en pil susa så kunde man känna hur den åkte förbi örat på en och vid vissa tillfällen tittade jag mig omkring och tänkte "vad var det där?" , för det var precis som att det hänt bredvid en. Direktören Ridley Scott har även lyckats med ett fantastiskt bildspel - han gör makabra scener med fantastiskt sceneri och med bildeffekter som ständigt imponerar en. Jag satt själv med ett snett leende på läpparna i fascination vid flera tillfällen. Medan Danni sov genom det mesta av filmen så satt jag spänd och indragen. Historien i sig självt var något jag inte sett förut - istället för att se det vanligaste av Robin Hood, mannen som hjälper de fattiga och hans klockrena och lätta sätt att rädda dem som behöver hjälp, så får man se en förhistoria på hur det såg ut innan historien om honom började. Om varför Robin Longstride blev Robin Hood. Och det är väldigt intressant att se hur en lite hemligt förvirrat Robin Longstride växer och det är intressant att se honom tackla familjeangelägenheter fram tills han finner sig själv.. men det mest intressanta är att se honom som ledare .. och när man väl ser honom med bågen så sitter man som mest stilla, i väntan på det spektakulära som enbart Robin kan ge. Och jag kan nästan säga, att de har lämnat det bästa till sist. Jag gillade filmen starkt och jag hoppas verkligen på en uppföljare!
Nu har jag precis kommit hem och adrenalinet ligger högt just . Filmen fick igång mig och hela min kropp. Jag vet inte vad det är med mig när det gäller sådana filmer, men gammeldags filmer med just.. kanske känslan av hopp, kanske just det att man får se någon som står ut och att det finns saker i livet som stärker en. Jag vet inte, men jag gillade den, mer än jag trodde jag skulle göra.. Så ja, jag rekommenderar den verkligen. Men om ni inte är "älskare" till filmer med mycket krig och våld och med mycket prat samt "gammeldags" innehåll, så rekommenderar jag den inte, får då blir det bara samma som för Danni - ni somnar. Men det är en lätt film att tycka om, speciellt pga ljudeffekterna och animeringen och skådespeleriet. Det gör det hela bättre.
Ah, det fanns verkligen en glimt i ögat i denna filmen.
Nu har tiden gått fort och klockan börjar närma sig halv tolv och eftersom jag ska upp om sex timmar så borde jag lägga huvudet mot min dunkudde i hopp om att somna.
Så god natt.
Sov gott.
"Det är väl bara att dra sig upp" suckade rösten i huvudet och sedan drog jag täcket av mig. Jag ångrade mig genast. Jag suckade högt och ställde mig upp. Mitt rum var stökigt. En handduk låg på golvet, bredvid gårdagens kläder och sedan låg lite filmer tillsammans med några väskor utslängda på golvet. Jag tog med mig plattången till toaletten, där jag på ett par minuter gjorde mig i ordning och fick lite tid över att sitta några minuter över min nya bok. Jag har inte hunnit bli trollbunden än, vilket jag inte har kunnat bli med de tre senaste böckerna jag läst, men jag hoppas på att det kommer lite längre in i historien. Dagen passerade och efter en någorlund snabb skoldag var det över och jag satt på bussen hem. Det är otroligt lätt att se människors ansiktsuttryck när de går på bussen och ser en. Antingen skiner de upp och sätter sig vid en eller så säger dem ett tyst hej med ögonen .. eller så ser man hur deras tankar går. "Örh, fan också" och sedan hälsar de genom en tuff nickning. Jag brukar ge ett gensvar genom stängda läppar och en nick. . Förutom när det gäller vänner som Jonas, då jag istället skiner upp och ger min goe vän en puss på kinden.
När jag väl kom hem så tvättade jag lite och gick rastlös omkring i huset. Pappa och Catty gjorde lunch så jag åt snabbt med dem och sedan ringde Danni. Hon var sugen på en glass så vi bestämde oss för att mötas på videobutiken och fem minuter senare satt vi och njöt av en go glass och värmen .. Värmen som äntligen kommit. Imorse var Höllviken täckt av gråa och vita moln och en någorlunda kall vind och lite fuktighet, men fram mot förmiddagen började det bryta upp och efter någon timme stekte solen på himlen. Vilket jag hoppas den ska göra ett par dagar nu. Eftersom Höllviken är en liten by så fick vi flertal avbrutna stunder av människor som skulle prata och sedan gjorde Peter oss sällskap. Han skulle äta middag så vi gick till BK där även jag tog mig en fiskburgare - kanske inte det bästa valet med tanke på brödet, men det är åtminstone bättre än en cheeseburgare.
Efter att vi diskuterat olika filmer eller om att gå på bio, så blev slutresultatet bio. Varken Danni eller han ville egentligen se Robin Hood men Peter slutade inte envisas när jag väl sagt att jag ville se den. Så den blev det. En timme senare satt vi i biosalongen och bioduken fylldes av ett makabert skådespeleri, kraftfulla ljudeffekter likväl en välgjord film - bildmässigt. Peter sade innan filmen att folk sa att den påminde om Braveheart. Och jag förstår vart det kommer ifrån. Miljön, musiken och tron på frihet.. samt Russel Crows mystiske men samtidigt genomlysande karaktär som påminner om Mel Gibsons starka roll i Braveheart. Cate Blancett är kvinnan som spelar Marion och hon imponerade mig starkt. Jag har haft svårt för henne förr, men hon hade ett sätt som fick mig att se mig själv i henne. Hon hade en attityd och självständighet som gav henne styrka och rädsla tyngde inte hennes sinne, men det fanns en öm punkt, kärleken .. Mannen hon gift sig med efter bara en vecka hade försvunnit ut i krig och varit borta i 10 år, vilket innebar att hon varit gift med en man hon inte kände i 10 år.. och ensamheten hade nog börjat ta på henne, men hennes hopp om hans återkomst var väl det som höll henne uppe, hoppet om att få lära känna honom.. Men naturligtvis får kärleken en vändning när Robin kommer in i bilden.. Och trots att Marion försökte hålla honom på avstånd så fanns det ingen tvekan om att intresset fanns där vid första ögonblicket... Mark Strong spelar "skurken" i filmen och har även varit med i serien "Robin Hood" och spelat samma roll som han gör filmen. Och även han framger ett skådespeleri som "the bad guy" och han lyckas få en att hata honom, vilket visar att han har gjort sin roll till rättvisa.. Det finns så många skådespelare värda att nämna, men för att inte tråka ut er får ni se filmen själva och avgöra vad ni tycker om var och en av dem .. Det jag nästan älskade mest med denna filmen var humorn som lades in på flertal ställen. Ingen skrattade högt men man skrattade lite för sig själv och drogs sedan snabbt in i filmen igen. Flera gånger satt jag så spänd att min kropp påminde mig om att jag knep ihop min hand så hårt att det började krampa. Ljudeffekterna var mäktiga. De minsta sakerna i filmen fick en oerhörd stöt och filmen i sig självt blev bara mer magnifik av de fantastiska ljudeffekterna. Det går inte riktigt att förklara, men när man hörde en pil susa så kunde man känna hur den åkte förbi örat på en och vid vissa tillfällen tittade jag mig omkring och tänkte "vad var det där?" , för det var precis som att det hänt bredvid en. Direktören Ridley Scott har även lyckats med ett fantastiskt bildspel - han gör makabra scener med fantastiskt sceneri och med bildeffekter som ständigt imponerar en. Jag satt själv med ett snett leende på läpparna i fascination vid flera tillfällen. Medan Danni sov genom det mesta av filmen så satt jag spänd och indragen. Historien i sig självt var något jag inte sett förut - istället för att se det vanligaste av Robin Hood, mannen som hjälper de fattiga och hans klockrena och lätta sätt att rädda dem som behöver hjälp, så får man se en förhistoria på hur det såg ut innan historien om honom började. Om varför Robin Longstride blev Robin Hood. Och det är väldigt intressant att se hur en lite hemligt förvirrat Robin Longstride växer och det är intressant att se honom tackla familjeangelägenheter fram tills han finner sig själv.. men det mest intressanta är att se honom som ledare .. och när man väl ser honom med bågen så sitter man som mest stilla, i väntan på det spektakulära som enbart Robin kan ge. Och jag kan nästan säga, att de har lämnat det bästa till sist. Jag gillade filmen starkt och jag hoppas verkligen på en uppföljare!
Nu har jag precis kommit hem och adrenalinet ligger högt just . Filmen fick igång mig och hela min kropp. Jag vet inte vad det är med mig när det gäller sådana filmer, men gammeldags filmer med just.. kanske känslan av hopp, kanske just det att man får se någon som står ut och att det finns saker i livet som stärker en. Jag vet inte, men jag gillade den, mer än jag trodde jag skulle göra.. Så ja, jag rekommenderar den verkligen. Men om ni inte är "älskare" till filmer med mycket krig och våld och med mycket prat samt "gammeldags" innehåll, så rekommenderar jag den inte, får då blir det bara samma som för Danni - ni somnar. Men det är en lätt film att tycka om, speciellt pga ljudeffekterna och animeringen och skådespeleriet. Det gör det hela bättre.
Ah, det fanns verkligen en glimt i ögat i denna filmen.
Nu har tiden gått fort och klockan börjar närma sig halv tolv och eftersom jag ska upp om sex timmar så borde jag lägga huvudet mot min dunkudde i hopp om att somna.
Så god natt.
Sov gott.
Kommentera