it's amasing how things can change in the blink of an eye
0kommentarer
Under gårdagen var jag inställd på att det var en jobbdag .. Så jag gick med tyngd upp till skolan med önskan om att bara somna om. Med nationella proven kommande gick dagen rätt fort och efter att ha ätit en god sallad med Danni så åkte jag hem för att vila, men det blev inte så, utan istället överraskade pappa mig genom att ta med mig på en shoppingrunda eftersom mina svarta jeans gått sönder. Så vi sprang in på NewYorker och som vanligt när vi handlar där, så hittade vi ett par snygga svarta jeans och en snygg t-shirt som jag lägger in på bilder lite senare.. Sedan skyndade vi oss med städandet och det gick ovanligt fort och när jag efter att ha gått omkring och sjungit en hel dag så kom trötthet långsamt fram. Det var så skönt och få komma hem och vara ensam hemma, för då kunde jag ta avståndet utan att någon skulle klaga på det och jag kunde njuta av att laga mat på egen hand och göra allt som nu behövdes. När jag ätit så började jag med städningen.. och efter jag börjat så kunde jag inte sluta. Efter ett par timmar var jag klar med att ha städat hela köket, hela pappas rum, mitt eget samt toaletten och även efter att ha tvättat fyra högar av tvätt så började jag låta tröttheten ta över..
Oväntat och kommande ifrån ingenstans började mina tankar gå till soldater som just nu är ute i krig .. Soldater som varje dag kämpar för att andra i världen ska ha det bättre, kvinnor och män, som har familjer.. Väntandes hemma, antingen på beskedet om att de förlorat sin älskade eller på beskedet om att han eller hon är påväg hem .. Så jag började leta mig fram på video, men istället för att se på de flygande kulorna och de döda kropparna, så fann jag klipp på hemkommande soldater.. Soldater som överraskar sina familjer och på ett par sekunder låg tårarna på mina kinder likt ett vattenfall ... Och för första gången på flera veckor kände jag hur alla känslor som hållts inne låg med i de tårarna och jag lät mig själv falla ihop, även om det inte var för en ledsam orsak, så lyckades det nå en öm punkt.. som sprack.
Och det är otroligt, hur det för dessa människorna, som sitter hemma varje dag och lever sitt vanliga liv, med sina intressen ... låter bördan som de håller inom sig komma fram vid det ögonblicket de ser soldaten framför deras ögon. Hemkomsten av sin pappa, mamma, pojkvän, syster eller vän.. Plötsligt blir ingenting viktigare.
Och det är så otroligt att se, hur allting försvinner och hur allting förändras i det lilla ögonblicket.. Och det är så fantastiskt vackert och se hur ingenting känns bättre för dessa soldaterna än att hålla om sina barn.. sin fru.. sina föräldrar och sina vänner.. Och det är därför respekten hyser ännu högre för världens soldater idag. Mina tankar finns hos dem och deras familjer.. Jag är så tacksam för dessa beskyddarna och jag hoppas.. dessa krig får ett slut snart.
Ta er en titt... ;
Doften av kaffe slog till mitt luktsinne och när jag öppnade ögonen så sken några få men starka strålar in genom gardinen. Jag sträckte njutsamt på mig och tog på mig den turkosa tunikan som hängde på dörren.
- Mm, sade jag och doftade in lukten av morgonkaffe. God morgon.
Danni stod i köket i ett gult line och sina grå mjukisbyxor med texten "titta men inte röra". Hennes tjocka blonderade hår var uppsatt i en knut mitt på huvudet.
- Godmorgon, log hon.
Jag tog fram smöret och leverpastejen medan Danni räckte fram en kopp av kaffe. Vi njöt av frukosten i tystnad och sedan gick jag in i duschen medan Danni stod och sminkade sig och pratade om gårdagens äventyr. Jag "mm"ade vid de viktigaste tillfällena men njöt mer av det varma vattnet. När vi satte på NRJ - som vi gör varje morgon - så började vi vakna till och när vi stod bredvid varandra, vidgjorda och färdiga och såg oss i spegeln så skrattade vi åt varandra. Jag skrattade himlandes med ögonen och tog nycklarna.
- Kom igen nu snigeln, log jag.
Hon gick skrattandes ut genom dörren. Våra internskämt fanns fortfarande kvar, trots att vi skapade några av dem flera år sedan ..
Några pianonoter började eka i bakgrunden, allt högre och högre ..
Jag stängde dörren med en smäll .. *BAM*
Yrvaket vaknade jag av mobilalarmet och tryckte snabbt på "snooze". Jag suckade när jag såg ut mot fönstret där det gråa vädret låg på himlen. Jag rös. Uhhh, jag vill verkligen inte gå upp. Bilder ifrån drömmen jag hade fanns kvar i huvudet. MMm! Tänk om Danni och jag verkligen haft en lägenhet.. Det är så mycket mer än man tror, men damn, vad mysigt vi hade haft. Och riktigt jäkla roligt. Jag kan bara se det framför mig och längtan är enorm.
När jag efter många om och men tillslut drog mig upp så tog jag på mig de nya jeansen pappa köpte igår samt den ny tröjan. Jag kände verkligen hur tröttheten låg i ögonen, så jag kan inte ha sovit gott. När skoldagen gått fortare än man trott så åkte jag hem för att se det sista avsnittet av andra avenyn. Jag kan skratta åt mig själv ibland. Jag tittar nämligen aldrig på Svt eller så och jag brukade göra narr av dem som såg svenska tv-serier, men när jag såg Andra Avenyn hos Matilda en gång så kunde jag inte sluta. Det började med att jag tittade på det då och då men tillslut kollade jag hela tiden och idag var det sista avsnittet, någonsin. Bra var det, mycket man var jäkligt nervös och chockerad över, men en bra känsla allt som allt.
Efter det tänkte jag lägga mig i trädgården och läsa en bra bok, men när jag väl kom ut och kände hur kallt det var så gick jag snabbt in igen. Jag klappade min lille vovve, som får valpar redan nu på fredag eller lördag och gick sedan upp för att ta en powernap. När jag väl vaknade så var det bara dags för mig att göra mig i ordning och sedan ta bussen in till stan. Eftersom jag var av med min plånbok för någon vecka sedan så var jag tvungen att köpa ett nytt presentkort till Danni(det var hennes födelsedagspresent) men när jag sedan fick tillbaka plånboken så hade jag ju två.. så min mamma tyckte jag förtjänade några nya kläder så hon gav det ena till mig. Min garderob som enbart är fyllt av t-shirts och två par jeans samt ett par klänningar jag aldrig använder behövdes verkligen uppdateras .. och jag trodde att jag skulle visa några sura miner - eftersom jag alltid gör det när jag shoppar, men när jag varit inne på Gina med mamma och mormor och köpt ett par leggings, en tröja samt en sommarklänning så sa jag med glad min "Seee ,jag var inte sur idag! Framsteg va?". Mamma log med stora ögon "Näää du, jag vet". Efter det blev det en snabb runda inom loppisen för att köpa lite billigt smink. Jag har mött folk därnere ifrån Höllviken, som gör allt för att gömma sig - de skäms över att handla på sådana ställen och jag tycker det är så roligt när man möter dem och kan lyckas ge dem ett sorts *smirk* som de alltid ser rädda ut för.. Jag skäms inte, tycker snarare att det är skitbra att handla för 50 spänn därnere istället för 150 kr på en snobbaffär när produkterna är exakt detsamma ... Däremot är det obehagligt. För att folk inte ska utgå ifrån att jag är rasistisk så håller jag resten av åsikterna för mig själv. Men tiden gick och klockan började bli mycket ,men mamma och jag bestämde oss för att äta gyros så vi gick in till Marathon och åt gott - och grisigt. Haha, mamma skrattade högt när de som jobbade där frågade om jag behövde bestick eller servetter.. Jag kanske är grisig när jag äter, det medger jag, det kan jag vara. .men shit, det var faktiskt inte lätt, det rann och allting ramlade ut hela tiden .. Haha.. Nåja, när vi väl ätit så tog vi oss hem och satte på en film mamma hyrt "All about Steve".. och det var en otroligt kass film. Sandra Bullock vann ju pris för världens sämsta skådespelerska för den filmen, samma dag som hon vann en oscar.. och Sandra brukar vara riktigt bra, men hela den här filmen var bara.. Konstig. Och hennes roll var ännu konstigare. Men vi såg klart den och efter det tog jag bussen hem, och nu ligger jag i sängen hemma hos pappa och känner att jag borde avsluta. Jag ska upp om 6 timmar så jag borde lägga huvudet mot kudden och försöka nanna..
Jag tycker resten av er ska göra samma sak.
Sov gott.
L.
Kommentera