A better day
0kommentarer
Jag vaknade upp till ljuset som drog sig genom springorna av gardinen. Jag kände mig utvilad och pigg, vilket är väldigt ovanligt när man går upp klockan halv 6. Så jag satte mig upp och suckade imponerat ut"H
uh" .. men jag kunde inte bestämma mig för om jag skulle gå upp eller inte, så jag lade mig ned med öppna ögon och såg upp i taket fram tills klockan blev 6. Då gjorde jag mig snabbt i ordning och eftersom jag inte kände för att ta på mig någonting vidare så blev det istället ett par sköna mysbyxor och en bekväm tröja jag fått av pappa. Sedan mötte jag Danni vid bussen och dagen började. Danni fick några anfall på vägen in, haha, en biverkning av rökare när de inte rökt på en lång tid. Och jag älskar att retas med henne när jag vet att hon inte pallar, men naturligtvis snäste hon till när det började likna "a - real - pain - in - the - ass". När klockan var 8 var vi framme i skolan och precis utanför klassrummet säger Danni "Jag lovar att vi inte har engelska idag" och precis när vi kommer in så får vi veta att vi har sovmorgon. Jäkla r*vhål.. Örh, vad det stör mig när lärare inte kan meddela tillräckligt snabbt. Vi suckade och satte oss vid bordet i aulan tillsammans med dem andra i klassen men vi orkade inte sitta särskilt länge så jag gick med Danni när hon skulle handla och sedan gick vi tillbaka. Efter en kort och skrattretande svensklektion gick jag och Danni till triangeln. Hon hade nämligen bestämt sig för att pierca sig, så vi gick dit för att boka tid. Jag började bli grinig eftersom jag inte ätit och när vi väl kom dit och fick en tid fyra timmar senare så whinade jag högt och Danni sa åt mig att åka hem, vilket jag självklart inte gjorde:) . Istället hittade vi ett nytt litet café där vi satte oss och tog en liten fika. Det blev en god räkbaguette och en juice. När vi äntligen fått i oss lite mat och energin började återvända så fick jag ett extra sug när jag såg "vampire diaries" böckerna i skyltfönstret. Jag tvekade ett par sekunder, bet mig i läppen och sade sedan till Danni att vi skulle gå in. Hon rullade naturligtvis ögonen åt mitt tråkiga intresse, åkte vi hem till min bästa mormor och mös. Vi satte på Skönheten och Odjuret och njöt av barnminnena samtidigt som vi njöt av några goda mackor och en god kopp varm choklad. Mormor var otroligt envis och lät oss inte plocka undan - men hon är alltid bäst, så tack mormor. Jag är så glad över att du finns!
När klockan blev halv två så var det dags för oss att dra oss tillbaka till studion, så vi tog bussen och när vi väl kom ut så insåg vi att det fuktiga vädret hade ändrats till sol. Vi log bägge två åt tanken av värme. Vi har ett jäkligt konstigt väder härnere. Vi hade ungefär en veckas värme och sedan dess har vi enbart haft regn, mulet och dimma.. Men idag sken solen genom några moln och gör fortfarande. Jag ser till och med lite blå himmel när jag ser ut genom fönstret. Väl framme i studion fick vi gå in efter ett par minuter. Danni fick lägga sig ned längs "sängen".. om man kan kalla den för det? Det ser ut som en läkarsäng ungefär och sedan förklarade han en massa saker om läkningen och att man inte skulle pilla o.s.v samtidigt som han rengjorde. Och sedan var det dags. Han tog fram en sorts sax som han drog ut skinnet med och sedan drog han fram den långa nålen som skulle igenom huden. Jag kände hur kroppen spände sig och i rättans sak stängde jag av hela mitt luktsinne och min andning. Danni låg cool lugn och rörde inte en min - antagligen för att hon gjort det innan. Hon rörde lite på ansiktet när nålen väl gick igenom, men mer än så var det inte. Efter två sekunder var det färdigt. Danielle reste sig upp och Robban(som arbetade där) gav henne några informations papper och sedan var det dags för oss att ge oss av. Efter en lång dag av klaganden och en hel del slagsmål mellan mig och Danni så behövde vi få komma hem och vila. Jag ville både vila, skriva och läsa.. Jag längtade mestefter att få skriva av mig, men sedan gick någonting fel.. Texten jag hade skrivit var oändligt lång och när jag väl tryckte på "spara och publicera" så loggades jag ut och hela texten försvann. Så ledsen och irriterad fick jag börja om och här är jag nu, och jag orkar inte skriva lika personligt som innan så därför blir det kanske lite mer komplicerat och lite mer tråkigt än det egentligen skulle varit.
När vi väl kom hem så kände vi ett extremt sug efter att fulländ vår dag - genom årets första glass. Varken jag eller Danni är fantaster när det gäller glass,men de senaste dagarna har vi haft ett enormt sug. Så idag var det rätt dag för det. . och ja, rätt dag var det. När vi väl kom in på videobutiken så fann vi den nya ben&jerry glassen som vi har letat efter i flera veckor! Så vi skuttade nästan över till kassan och sedan satte vi oss, ute vid bordet och glassen ... mm, den smakade himmelskt.
Efter att vi njutit i tystnad och efter att vi skrattat åt varandra och visat upp hur goa glassarna var så kom Frida körandes i en svart bil. Chockerat följde jag henne med blicken och såg henne skratta när min haka föll till marken.
"Vad är det för datum idag?" utbrast jag.
"Den 17:e, hurså?"
"FRIDA KOM JU HEM IGÅR"
Jag har inte haft koll på datumen eller tiden överhuvudtaget den senaste tiden, jag visste att hon skulle komma hem den 16e .. men att det redan hade varit hade jag totalt glömt bort.
Frida, Bella och lille Alfon kom ut ur bilen och jag halv sprang lite chockerat fram och förstod nog inte riktigt att frida är tillbaka. Frida har varit i LA och New York .. och när hon stod där så kändes det som att jag inte träffat henne på ett år.. och som att vi inte pratat på månader.. men ändå kändes det som att vi umgicks senast igår. En väldigt konstig känsla. Men lika glad som alltid log Frida upp och kramade en och berätta snabbt igenom sin resa - och jag förstod på det hon sa, att hon menade att jag inte skulle ge upp om mina drömmar.. och de.. det tänker jag inte. Hon berättade om Hollywood - and who doesn't wanna go there? Och LA.. Så mycket som inte går att förklara. Och NY... NEW YORK. Ja, det finns väl inte mer att säga? För dem två orden innehåller allt.
Efter att Frida glömt mig och gått ifrån mig tre gånger utan att säga hejdå kunde jag äntligen gå hem. Jag kände tröttheten ta över men tvingade mig själv att gå upp och skriva.. och sedan klockan 4 har jag suttit här och skrivit och klockan är nu 9 .. Det är 5 timmar. Men naturligtvis har jag haft uppehåll emellan .. Direkt när jag börjar skriva så ringer Lille och kvittrar i bakgrunden medan jag fyller i i dem rummen som behövs. Samtidigt som jag får veta att ett par "vänner" sitter och snackar skit bakom ens rygg.. Samtidigt som jag har två vänner som behöver hjälp. Samtidigt som min "msn-chatt" är i fullgång och fem stycken oranga rutor plingar hektiskt..
Sedan blev det tyst. Och sedan ringde min ängel. Min lille Michelle. Och hon bad mig gå ut med dem .. men naturligtvis kunde jag inte. Och två sekunder senare kom pappa upp och berätta att det var mat. Jag kände att magen kurra så med håret uppsatt lufsigt i en klämma tog jag mig ned. Middagen blev inte lika bra som jag hoppades. Johannes kom försent och de hamnade i en diskussion som jag visste att Johannes inte orkade med. Jag blandade mig och plötsligt satt pappa och jag och diskuterade ännu högre. Jag hörde mig själv sucka ännu högre inombords och kände ledsamheten ta över. Inte ens en enda dag kunde vi ha utan att bråka. Det tar kål på en.
Efter maten åkte Johannes hem till en vän och pappa gick ut för att övningsköra med sin flickväns dotter. Jag passade på att njuta av ensamheten. Jag plockade undan långsamt. Sköljde tallrikarna så noga jag kunde och delade in besticken i olika grupper. Gafflarna för sig själva, knivarna för sig själv och skeddarna för sig själva. Jag skrattade åt mitt patetiska sätt att försöka hålla mig underhållen istället för att möta de känslorna jag hade.
Jag blev klar för fort och bestämde mig för att baka. Efter tio minuter var jag klar med en tallrik av chokladbollar som smakade havre och kokos. Jag suckade igen. Kunde ingenting gå rätt till?
Så såg jag högen av tvätt som låg på golvet och jag kastade mig på det. Sedan delade jag in tvätten i olika högar och nu har jag fem högar som väntar på att bli färdigtvättade och upphängda. Vad jag inte anade var att jag egentligen inte har tid med det. Jag fick precis reda på att jag har en läxa som väntar så jag måste göra klart arbetet innan jag kan göra någonting annat.
Så till er säger jag.. Gå och gör någonting vettigt.
Det tänker jag göra.
Take Care
Louise
uh" .. men jag kunde inte bestämma mig för om jag skulle gå upp eller inte, så jag lade mig ned med öppna ögon och såg upp i taket fram tills klockan blev 6. Då gjorde jag mig snabbt i ordning och eftersom jag inte kände för att ta på mig någonting vidare så blev det istället ett par sköna mysbyxor och en bekväm tröja jag fått av pappa. Sedan mötte jag Danni vid bussen och dagen började. Danni fick några anfall på vägen in, haha, en biverkning av rökare när de inte rökt på en lång tid. Och jag älskar att retas med henne när jag vet att hon inte pallar, men naturligtvis snäste hon till när det började likna "a - real - pain - in - the - ass". När klockan var 8 var vi framme i skolan och precis utanför klassrummet säger Danni "Jag lovar att vi inte har engelska idag" och precis när vi kommer in så får vi veta att vi har sovmorgon. Jäkla r*vhål.. Örh, vad det stör mig när lärare inte kan meddela tillräckligt snabbt. Vi suckade och satte oss vid bordet i aulan tillsammans med dem andra i klassen men vi orkade inte sitta särskilt länge så jag gick med Danni när hon skulle handla och sedan gick vi tillbaka. Efter en kort och skrattretande svensklektion gick jag och Danni till triangeln. Hon hade nämligen bestämt sig för att pierca sig, så vi gick dit för att boka tid. Jag började bli grinig eftersom jag inte ätit och när vi väl kom dit och fick en tid fyra timmar senare så whinade jag högt och Danni sa åt mig att åka hem, vilket jag självklart inte gjorde:) . Istället hittade vi ett nytt litet café där vi satte oss och tog en liten fika. Det blev en god räkbaguette och en juice. När vi äntligen fått i oss lite mat och energin började återvända så fick jag ett extra sug när jag såg "vampire diaries" böckerna i skyltfönstret. Jag tvekade ett par sekunder, bet mig i läppen och sade sedan till Danni att vi skulle gå in. Hon rullade naturligtvis ögonen åt mitt tråkiga intresse, åkte vi hem till min bästa mormor och mös. Vi satte på Skönheten och Odjuret och njöt av barnminnena samtidigt som vi njöt av några goda mackor och en god kopp varm choklad. Mormor var otroligt envis och lät oss inte plocka undan - men hon är alltid bäst, så tack mormor. Jag är så glad över att du finns!När klockan blev halv två så var det dags för oss att dra oss tillbaka till studion, så vi tog bussen och när vi väl kom ut så insåg vi att det fuktiga vädret hade ändrats till sol. Vi log bägge två åt tanken av värme. Vi har ett jäkligt konstigt väder härnere. Vi hade ungefär en veckas värme och sedan dess har vi enbart haft regn, mulet och dimma.. Men idag sken solen genom några moln och gör fortfarande. Jag ser till och med lite blå himmel när jag ser ut genom fönstret. Väl framme i studion fick vi gå in efter ett par minuter. Danni fick lägga sig ned längs "sängen".. om man kan kalla den för det? Det ser ut som en läkarsäng ungefär och sedan förklarade han en massa saker om läkningen och att man inte skulle pilla o.s.v samtidigt som han rengjorde. Och sedan var det dags. Han tog fram en sorts sax som han drog ut skinnet med och sedan drog han fram den långa nålen som skulle igenom huden. Jag kände hur kroppen spände sig och i rättans sak stängde jag av hela mitt luktsinne och min andning. Danni låg cool lugn och rörde inte en min - antagligen för att hon gjort det innan. Hon rörde lite på ansiktet när nålen väl gick igenom, men mer än så var det inte. Efter två sekunder var det färdigt. Danielle reste sig upp och Robban(som arbetade där) gav henne några informations papper och sedan var det dags för oss att ge oss av. Efter en lång dag av klaganden och en hel del slagsmål mellan mig och Danni så behövde vi få komma hem och vila. Jag ville både vila, skriva och läsa.. Jag längtade mestefter att få skriva av mig, men sedan gick någonting fel.. Texten jag hade skrivit var oändligt lång och när jag väl tryckte på "spara och publicera" så loggades jag ut och hela texten försvann. Så ledsen och irriterad fick jag börja om och här är jag nu, och jag orkar inte skriva lika personligt som innan så därför blir det kanske lite mer komplicerat och lite mer tråkigt än det egentligen skulle varit.
När vi väl kom hem så kände vi ett extremt sug efter att fulländ vår dag - genom årets första glass. Varken jag eller Danni är fantaster när det gäller glass,men de senaste dagarna har vi haft ett enormt sug. Så idag var det rätt dag för det. . och ja, rätt dag var det. När vi väl kom in på videobutiken så fann vi den nya ben&jerry glassen som vi har letat efter i flera veckor! Så vi skuttade nästan över till kassan och sedan satte vi oss, ute vid bordet och glassen ... mm, den smakade himmelskt.
Efter att vi njutit i tystnad och efter att vi skrattat åt varandra och visat upp hur goa glassarna var så kom Frida körandes i en svart bil. Chockerat följde jag henne med blicken och såg henne skratta när min haka föll till marken.
"Vad är det för datum idag?" utbrast jag.
"Den 17:e, hurså?"
"FRIDA KOM JU HEM IGÅR"
Jag har inte haft koll på datumen eller tiden överhuvudtaget den senaste tiden, jag visste att hon skulle komma hem den 16e .. men att det redan hade varit hade jag totalt glömt bort.
Frida, Bella och lille Alfon kom ut ur bilen och jag halv sprang lite chockerat fram och förstod nog inte riktigt att frida är tillbaka. Frida har varit i LA och New York .. och när hon stod där så kändes det som att jag inte träffat henne på ett år.. och som att vi inte pratat på månader.. men ändå kändes det som att vi umgicks senast igår. En väldigt konstig känsla. Men lika glad som alltid log Frida upp och kramade en och berätta snabbt igenom sin resa - och jag förstod på det hon sa, att hon menade att jag inte skulle ge upp om mina drömmar.. och de.. det tänker jag inte. Hon berättade om Hollywood - and who doesn't wanna go there? Och LA.. Så mycket som inte går att förklara. Och NY... NEW YORK. Ja, det finns väl inte mer att säga? För dem två orden innehåller allt.
Efter att Frida glömt mig och gått ifrån mig tre gånger utan att säga hejdå kunde jag äntligen gå hem. Jag kände tröttheten ta över men tvingade mig själv att gå upp och skriva.. och sedan klockan 4 har jag suttit här och skrivit och klockan är nu 9 .. Det är 5 timmar. Men naturligtvis har jag haft uppehåll emellan .. Direkt när jag börjar skriva så ringer Lille och kvittrar i bakgrunden medan jag fyller i i dem rummen som behövs. Samtidigt som jag får veta att ett par "vänner" sitter och snackar skit bakom ens rygg.. Samtidigt som jag har två vänner som behöver hjälp. Samtidigt som min "msn-chatt" är i fullgång och fem stycken oranga rutor plingar hektiskt..
Sedan blev det tyst. Och sedan ringde min ängel. Min lille Michelle. Och hon bad mig gå ut med dem .. men naturligtvis kunde jag inte. Och två sekunder senare kom pappa upp och berätta att det var mat. Jag kände att magen kurra så med håret uppsatt lufsigt i en klämma tog jag mig ned. Middagen blev inte lika bra som jag hoppades. Johannes kom försent och de hamnade i en diskussion som jag visste att Johannes inte orkade med. Jag blandade mig och plötsligt satt pappa och jag och diskuterade ännu högre. Jag hörde mig själv sucka ännu högre inombords och kände ledsamheten ta över. Inte ens en enda dag kunde vi ha utan att bråka. Det tar kål på en.
Efter maten åkte Johannes hem till en vän och pappa gick ut för att övningsköra med sin flickväns dotter. Jag passade på att njuta av ensamheten. Jag plockade undan långsamt. Sköljde tallrikarna så noga jag kunde och delade in besticken i olika grupper. Gafflarna för sig själva, knivarna för sig själv och skeddarna för sig själva. Jag skrattade åt mitt patetiska sätt att försöka hålla mig underhållen istället för att möta de känslorna jag hade.
Jag blev klar för fort och bestämde mig för att baka. Efter tio minuter var jag klar med en tallrik av chokladbollar som smakade havre och kokos. Jag suckade igen. Kunde ingenting gå rätt till?
Så såg jag högen av tvätt som låg på golvet och jag kastade mig på det. Sedan delade jag in tvätten i olika högar och nu har jag fem högar som väntar på att bli färdigtvättade och upphängda. Vad jag inte anade var att jag egentligen inte har tid med det. Jag fick precis reda på att jag har en läxa som väntar så jag måste göra klart arbetet innan jag kan göra någonting annat.
Så till er säger jag.. Gå och gör någonting vettigt.
Det tänker jag göra.
Take Care
Louise
Kommentera