Missnorman

Just nu tror jag inte att jag kommer kunna göra filmen till rättvisa, men jag tänker ge det ett försök - utan spoilers.
Jag var väldigt förvånad över hur mycket denna filmen sa. Jag var förvånad över den berg-o-dalbana som följde steg för steg känslomässigt.. Den började tungt, med människans värsta möjliga sida.. och leder till det som gör en till den man är. Det var de mest möjliga och de minst möjliga men mest vardagliga saker som skedde i denna filmen som talade till en som mest. Killen som filmen handlar om, har hamnat i någon sorts introvert situation och livet blev till ingenting, det fanns inte längre någonting att bry sig om.. Tills han möter henne. Han liv förändras och man ser hur allting växer - alla dessa introverta känslorna kommer ut och han vågar möta dem.. och plötsligt, är han den som gjort den största skillnaden. Det var en tung film, som berörde väldigt långt in och fick en att både skratta, hålla andan, gråta och i vissa ögonblick... stannade man bara upp.

Det var detta jag pratade om häromdagen, att det finns personer som skillnad, att det händer saker för att det är menat att hända, det finns dem som påverkar.. och det är verkligen så, att ödet tar en tid den vill .. och det finns människor som kommer lämna fingeravtryck hos en och oavsett om vänskapen tar slut eller inte, så kommer dessa fingeravtrycken inte försvinna.. Så kanske man borde tänka på det? Vad människorna omkring en gör för skillnad.. och faktiskt, vad du gör för dem ...

Se Remember Me, den är så sevärd.