Vallåsen!
0kommentarer
Goodmorning!
Here I am, updating about nothing as usual - or really, about my life. But people sort of don't see it, like.. when you watch the groups on facebook that says "Nobody cares about you fucking blog" you sort of feel sorry for both yourself and others.. Maybe cause.. You have a blog to reach out to people, to wright about something people can connect to.. but It also becomes that you write so much of what you are doing on your sparetime.. that.. people stop caring. So why do I continue to do it? Because I am independent, I'm not wrighting for others.. I'm writing for myself. What does it give me? I'm not entirely sure yet, but everytime I have written something.. Even if It's only two words or a full page.. there is a feeling.. A feeling that makes you feel complete, like.. done for the day. So maybe it' not giving me more then that.. but hopefully it will give me more with time..
Så idag är det måndag, ännu en ny vecka. Igår var en lugn dag, jag kände mig så trött att jag inte brydde mig om någonting, jag bara lät allting hända som skulle hända. Hjälpte mamma städa. Städade rummet. Lade in kläderna. Gick omkring. Men på kvällen blev jag lite gladare, jag piggnade till lite och min vän Peter kom hit - första gången han såg vårt nya hus, hihi och mamma blev jättteglad för hans besök! Väldigt få gånger jag ser henne brista upp henne sådär trots att hon alltid är glad - men det är roligt, det värmer när ens vänner känner sig välkomna!
Så vi började se på Glee , ja, tv-serien som Peter tvingade mig att ladda ned och se.. och jag är väldigt förvånad. Jag har hört om denna serien, den har varit golden globe och oscar nominerad .. och väldigt många föll för den men jag fick inte ens för mig och se den efter ett avsnitt av vad jag ansåg vara dåligt skådespeleri och för dåligt mimande.. tills jag började ta mig tid igår - till och lyssna på vad dem sjunger om, att se vad deras ögon säger och se meningen av deras skådespeleri.. Jag är chockad över att jag gillar serien som jag gör.. Det är inte.. One tree Hill eller Grey's anatomy.. De serierna lyckas träffa i de mer personliga delarna, de mer.. depressiva om jag ska vara ärlig, dem träffar de punkterna som ingen annan vet om .. Medan den här serien på något sätt är upplyftande, rolig och meningsfull.. Den visar hur människor, olika som lika, fulländar varandras liv.. Så ge det en chans, se den! Efter ett litet tag gick vi ut och mötte Danni och hon följde med hem till mig igen för och se några avsnitt till:) Jag känner hur det sprattlar i mina fingrar - jag har bara tre avsnitt kvar och vill bara se dem nu direkt!!
Men först tänkte jag berätta lite om lördagen! Det blev verkligen över förväntan! Vi åkte ju till Vaaaalllååseeeen!
Klockan 6 väcktes jag av väckarklockan på lördagsmorgonen och jag packade ned det sista och gjorde mig i ordning med mysbyxor och en varm tröja.. 5 i 7 var Danni här och Lukas kom några minuter över och vi åkte vidare för att hämta Micke - hahah och den killen ska nog aldrig köra på morgonen, han var nog inte ens medveten om vart han var när han hoppade in i bilen! Yrvaken och förvirrad tittade han på oss och hörde inte någonting av det jag sade till honom! Hahah, därefter startade vår Roadtrip till Vallåsen! Det gick fort dit, det tog väl omkring en timme och fyrtiofem minuter och det blev en härlig runda dit med pumpande musik! När vi kom dit hade vi tjugofyra stycken före oss i kön - men det gick fort och när vi kom fram så mötte vi en väldigt intressant kille bakom disken, haha, han var mer intresserad av Lukas och Micke än vad han var av mig och Danni kan man säga;) hahah! Sedan blev det åka av! Det sjukaste är att när vi tar liften upp till första backen och börjar åka den gröna backen så lurar naturligtvis Lukas ut oss på den svarta och där står vi - okapabla att ta oss ned på något annat sätt - Lukas och Micke åkte störtlopp framför oss medan jag och Danni började med pensionärsåket tills jag bestämde mig för att köra störtlopp! Och vilken känsla! Att höra vinden, känna den kallt emot ansiktet, känna håret blåsa,tårarna i ögonen och känslan i magen! Snabbheten och kittlandet i magen - underbart - och sedan var jag nere! Jag ramlade inte! På svartbacke(dock var den inte som en vanlig svartbacke, inte lika brant) men när jag vände mig om så såg jag Danni ligga på backen, halvvägs nede och jag hörde Lukas och Micke skratta bakom mig. Lilla Dannisen hade ramlat! När hon kom ned skrattade hon så att hon inte visste vart hon skulle bli av! Vi gick vidare och började åka grön - över till röd osv.. och vilket åk! För varje åk lärde jag mig mer och mer och rädslan försvann och man körde bara för att ha roligt - dock var jag inget proffs jämfört med slalom-gulds-micke! Han har inte åkt skidor på tio år och han satt där i liften "åh, jag är så nervös. jag kommer ramla, jag kan inte stanna och .. " blablabla men när han kommer ut i backen så åker han fort som fasen och han åker som en jäkla gud och svänger som ett proffs.. näää men det var ju inte så konstigt, vet ni varför? Jo , han vann guld i Slalom när han var liten! Och tro mig - det sitter kvar! Och han kom där sen "jo, men det känns bra.. jag känner mig säker" - Haha, ah fan, menar du Micke?!
Hur som helst, dagen gick och det blev lite kallare och tillslut började det duggregna och sedan blev det snöblandning.. Backarna klarade sig någorlunda bra ändå, det töade lite på olika ställen men fan vad roligt vi hade ändå! Runt ett satte vi oss vid bilen och grillade lite korv med bröd, mmmm .. det var himmelskt att äta det då - att känna värmen och energin återkomma! Hahaha och killarna har en speciell syn på en när man äter korv.....
Efter det fortsatte vi åka och det blev bara bättre och bättre åk - Danni började släppa i slutet och åkte tillslut i fullfart !
ÅÅÅÅÅH! Jag höll på att glömma! Hahhah, när Lukas skulle hoppa upp på ett tak så var vi tvugna att åka in i en mellanbacke för att se honom men när vi väl kom ut så såg vi att denna backen var värre än den svarta - den var kort men damn vad brant! Lukas bangade ur och hoppade aldrig upp på hustaket men körde i fullfart ned för backen med snowboarden och Micke snabbt efter medan jag och Danni kollade nedför backen "Okej, detta klarar vi.. detta klarar vi. Oh, shit...."
Men efter att ha åkt sida till sida ett par sekunder så blev det störtlopp och sedan en hårdsväng till vänster! Haha och jag jublade för mig själv - jag vet inte hur många gånger vi jublade för oss själva;D
Danni kom snabbt efter mig - i förhög fart och missar första svängden "wooohaaa" och sedan svängde hon hårt och FLYGER rakt in i ett staket bristande i skratt! Hahahahahaha! Åh, vi skrattade så att vi höll på att dö och sedan fastnade hon med foten!
Timmarna gick och vi åkte och åkte och tiden går alldeles för fort när man har roligt - och roligt, ja, det hade vi minst sagt.. Det går inte riktigt och förklara hur kul man har när man inte är där, och trots att jag har skrivit hur lång text som helst så beskriver det ingenting om hur vi mådde, hur kul vi hade och vilken gemenskap man kände:) Ett riktigt bra gäng!
När klockan blev 6 så hade vi åkt vårt sista åk och då var det verkligen som bäst och jag, envis som jag är, ville så gärna bara åka ett åk till men så sade Danni "Man ska avsluta det när det är som bäst" och då gav jag med mig i ett surtleende också gick vi mot bilen! Och då kom smällen!
När man haft på sig pjäxorna hela dagen så har blodet till fötterna nästan stoppats och alla ens krafter är ur kroppen så när vi väl kom in i bilen och fick på oss lite varma kläder så kom tröttheten över oss. Den första timmen sov jag och Danni men när vi väl började vakna till när vi stannade på Max så var det som att man tagit ett energipiller - man skrattade åt absolut ingenting, jag kunde inte prata ordentligt "titta den n sccccchylte där" .. och vi vek oss av skratt alla fyra när det var absolut ingenting att skratta åt! Vi skrattade tills vi hade kramp i magen och vi kunde inte sluta! Och sedan var det dags för mig att rida en häst som var ifrån 6-12 åringar och sedan åt vi lite mat - fortfarande med skrattattacker och sedan försökte vi låsa upp Lukas dörr när han satt på toa! Hahaha, tänk er personer som verkade vara jättefulla - men som kunde stå- men som skrattade åt ingenting.. Hahaha, alltså det går inte att förklara hur galna vi kände oss men vi brydde oss inte, tröttheten var så överliggande att man bara lät allting vara! En timme senare var vi hemma igen, vi packade ihop våra saker och sade med lite ledsamhet hejdå och sedan gick jag in för att lägga mig - trodde jag - men troooots att kroppen var så slut att jag inte kunde stå upp och trots att ögonen inte kunde hålla sig öppna så fick jag världens energikick när jag kom in igenom dörren och jag somnade inte förrän klockan 3 den natten .. men eftersmällarna kommer alltid efter! Och både igår och idag har jag varit så trött att folk trott att jag varit arg och deppig.. hohoo.. man får passa sig lite^^,
Nej, men vi hade verkligen en makalöst bra dag! Så otroligt många riktiga skratt, härliga åk, god mat, galen roadtrip och riktigt,riktigt,riktigt goa vänner! Det hade inte kunnat bli bättre! Så nu siktar vi på ännu en resa - både i sommar och nästa vinter!
Lite bilder.. Ja, det får ni från "Foto-Micke" här nedanför.. Jag tror inte det blev några "kassa" bilder;) (däremot är dem i dålig kvalite eftersom dem är tagna iifrån facebook men bättre bilder kommer senare!) Tryck för att se i större format!
Here I am, updating about nothing as usual - or really, about my life. But people sort of don't see it, like.. when you watch the groups on facebook that says "Nobody cares about you fucking blog" you sort of feel sorry for both yourself and others.. Maybe cause.. You have a blog to reach out to people, to wright about something people can connect to.. but It also becomes that you write so much of what you are doing on your sparetime.. that.. people stop caring. So why do I continue to do it? Because I am independent, I'm not wrighting for others.. I'm writing for myself. What does it give me? I'm not entirely sure yet, but everytime I have written something.. Even if It's only two words or a full page.. there is a feeling.. A feeling that makes you feel complete, like.. done for the day. So maybe it' not giving me more then that.. but hopefully it will give me more with time..
Så idag är det måndag, ännu en ny vecka. Igår var en lugn dag, jag kände mig så trött att jag inte brydde mig om någonting, jag bara lät allting hända som skulle hända. Hjälpte mamma städa. Städade rummet. Lade in kläderna. Gick omkring. Men på kvällen blev jag lite gladare, jag piggnade till lite och min vän Peter kom hit - första gången han såg vårt nya hus, hihi och mamma blev jättteglad för hans besök! Väldigt få gånger jag ser henne brista upp henne sådär trots att hon alltid är glad - men det är roligt, det värmer när ens vänner känner sig välkomna!
Så vi började se på Glee , ja, tv-serien som Peter tvingade mig att ladda ned och se.. och jag är väldigt förvånad. Jag har hört om denna serien, den har varit golden globe och oscar nominerad .. och väldigt många föll för den men jag fick inte ens för mig och se den efter ett avsnitt av vad jag ansåg vara dåligt skådespeleri och för dåligt mimande.. tills jag började ta mig tid igår - till och lyssna på vad dem sjunger om, att se vad deras ögon säger och se meningen av deras skådespeleri.. Jag är chockad över att jag gillar serien som jag gör.. Det är inte.. One tree Hill eller Grey's anatomy.. De serierna lyckas träffa i de mer personliga delarna, de mer.. depressiva om jag ska vara ärlig, dem träffar de punkterna som ingen annan vet om .. Medan den här serien på något sätt är upplyftande, rolig och meningsfull.. Den visar hur människor, olika som lika, fulländar varandras liv.. Så ge det en chans, se den! Efter ett litet tag gick vi ut och mötte Danni och hon följde med hem till mig igen för och se några avsnitt till:) Jag känner hur det sprattlar i mina fingrar - jag har bara tre avsnitt kvar och vill bara se dem nu direkt!!
Men först tänkte jag berätta lite om lördagen! Det blev verkligen över förväntan! Vi åkte ju till Vaaaalllååseeeen!
Klockan 6 väcktes jag av väckarklockan på lördagsmorgonen och jag packade ned det sista och gjorde mig i ordning med mysbyxor och en varm tröja.. 5 i 7 var Danni här och Lukas kom några minuter över och vi åkte vidare för att hämta Micke - hahah och den killen ska nog aldrig köra på morgonen, han var nog inte ens medveten om vart han var när han hoppade in i bilen! Yrvaken och förvirrad tittade han på oss och hörde inte någonting av det jag sade till honom! Hahah, därefter startade vår Roadtrip till Vallåsen! Det gick fort dit, det tog väl omkring en timme och fyrtiofem minuter och det blev en härlig runda dit med pumpande musik! När vi kom dit hade vi tjugofyra stycken före oss i kön - men det gick fort och när vi kom fram så mötte vi en väldigt intressant kille bakom disken, haha, han var mer intresserad av Lukas och Micke än vad han var av mig och Danni kan man säga;) hahah! Sedan blev det åka av! Det sjukaste är att när vi tar liften upp till första backen och börjar åka den gröna backen så lurar naturligtvis Lukas ut oss på den svarta och där står vi - okapabla att ta oss ned på något annat sätt - Lukas och Micke åkte störtlopp framför oss medan jag och Danni började med pensionärsåket tills jag bestämde mig för att köra störtlopp! Och vilken känsla! Att höra vinden, känna den kallt emot ansiktet, känna håret blåsa,tårarna i ögonen och känslan i magen! Snabbheten och kittlandet i magen - underbart - och sedan var jag nere! Jag ramlade inte! På svartbacke(dock var den inte som en vanlig svartbacke, inte lika brant) men när jag vände mig om så såg jag Danni ligga på backen, halvvägs nede och jag hörde Lukas och Micke skratta bakom mig. Lilla Dannisen hade ramlat! När hon kom ned skrattade hon så att hon inte visste vart hon skulle bli av! Vi gick vidare och började åka grön - över till röd osv.. och vilket åk! För varje åk lärde jag mig mer och mer och rädslan försvann och man körde bara för att ha roligt - dock var jag inget proffs jämfört med slalom-gulds-micke! Han har inte åkt skidor på tio år och han satt där i liften "åh, jag är så nervös. jag kommer ramla, jag kan inte stanna och .. " blablabla men när han kommer ut i backen så åker han fort som fasen och han åker som en jäkla gud och svänger som ett proffs.. näää men det var ju inte så konstigt, vet ni varför? Jo , han vann guld i Slalom när han var liten! Och tro mig - det sitter kvar! Och han kom där sen "jo, men det känns bra.. jag känner mig säker" - Haha, ah fan, menar du Micke?!
Hur som helst, dagen gick och det blev lite kallare och tillslut började det duggregna och sedan blev det snöblandning.. Backarna klarade sig någorlunda bra ändå, det töade lite på olika ställen men fan vad roligt vi hade ändå! Runt ett satte vi oss vid bilen och grillade lite korv med bröd, mmmm .. det var himmelskt att äta det då - att känna värmen och energin återkomma! Hahaha och killarna har en speciell syn på en när man äter korv.....
Efter det fortsatte vi åka och det blev bara bättre och bättre åk - Danni började släppa i slutet och åkte tillslut i fullfart !
ÅÅÅÅÅH! Jag höll på att glömma! Hahhah, när Lukas skulle hoppa upp på ett tak så var vi tvugna att åka in i en mellanbacke för att se honom men när vi väl kom ut så såg vi att denna backen var värre än den svarta - den var kort men damn vad brant! Lukas bangade ur och hoppade aldrig upp på hustaket men körde i fullfart ned för backen med snowboarden och Micke snabbt efter medan jag och Danni kollade nedför backen "Okej, detta klarar vi.. detta klarar vi. Oh, shit...."
Men efter att ha åkt sida till sida ett par sekunder så blev det störtlopp och sedan en hårdsväng till vänster! Haha och jag jublade för mig själv - jag vet inte hur många gånger vi jublade för oss själva;D
Danni kom snabbt efter mig - i förhög fart och missar första svängden "wooohaaa" och sedan svängde hon hårt och FLYGER rakt in i ett staket bristande i skratt! Hahahahahaha! Åh, vi skrattade så att vi höll på att dö och sedan fastnade hon med foten!
Timmarna gick och vi åkte och åkte och tiden går alldeles för fort när man har roligt - och roligt, ja, det hade vi minst sagt.. Det går inte riktigt och förklara hur kul man har när man inte är där, och trots att jag har skrivit hur lång text som helst så beskriver det ingenting om hur vi mådde, hur kul vi hade och vilken gemenskap man kände:) Ett riktigt bra gäng!
När klockan blev 6 så hade vi åkt vårt sista åk och då var det verkligen som bäst och jag, envis som jag är, ville så gärna bara åka ett åk till men så sade Danni "Man ska avsluta det när det är som bäst" och då gav jag med mig i ett surtleende också gick vi mot bilen! Och då kom smällen!
När man haft på sig pjäxorna hela dagen så har blodet till fötterna nästan stoppats och alla ens krafter är ur kroppen så när vi väl kom in i bilen och fick på oss lite varma kläder så kom tröttheten över oss. Den första timmen sov jag och Danni men när vi väl började vakna till när vi stannade på Max så var det som att man tagit ett energipiller - man skrattade åt absolut ingenting, jag kunde inte prata ordentligt "titta den n sccccchylte där" .. och vi vek oss av skratt alla fyra när det var absolut ingenting att skratta åt! Vi skrattade tills vi hade kramp i magen och vi kunde inte sluta! Och sedan var det dags för mig att rida en häst som var ifrån 6-12 åringar och sedan åt vi lite mat - fortfarande med skrattattacker och sedan försökte vi låsa upp Lukas dörr när han satt på toa! Hahaha, tänk er personer som verkade vara jättefulla - men som kunde stå- men som skrattade åt ingenting.. Hahaha, alltså det går inte att förklara hur galna vi kände oss men vi brydde oss inte, tröttheten var så överliggande att man bara lät allting vara! En timme senare var vi hemma igen, vi packade ihop våra saker och sade med lite ledsamhet hejdå och sedan gick jag in för att lägga mig - trodde jag - men troooots att kroppen var så slut att jag inte kunde stå upp och trots att ögonen inte kunde hålla sig öppna så fick jag världens energikick när jag kom in igenom dörren och jag somnade inte förrän klockan 3 den natten .. men eftersmällarna kommer alltid efter! Och både igår och idag har jag varit så trött att folk trott att jag varit arg och deppig.. hohoo.. man får passa sig lite^^,
Nej, men vi hade verkligen en makalöst bra dag! Så otroligt många riktiga skratt, härliga åk, god mat, galen roadtrip och riktigt,riktigt,riktigt goa vänner! Det hade inte kunnat bli bättre! Så nu siktar vi på ännu en resa - både i sommar och nästa vinter!
Lite bilder.. Ja, det får ni från "Foto-Micke" här nedanför.. Jag tror inte det blev några "kassa" bilder;) (däremot är dem i dålig kvalite eftersom dem är tagna iifrån facebook men bättre bilder kommer senare!) Tryck för att se i större format!
Kommentera