Missnorman

och det är ny vecka.
Sista veckan innan det är "Vecka till för fogande" så denna veckan är fullspäckad av prov och läxor.. Känns rätt bra då jag har klarat 2 projekt och gjort ett prov idag som kändes riktigt bra. Bara ett förhör imorgon och ett prov på torsdag som känns lite jobbigt! tack vare lite hjälp från Amanda idag blev allting plötsligt lite lättare..

Så det är måndag idag .. Första dagen på veckan, då man är alltid som mest trött men det är åtminstone en dag som startar veckan ..
Idag gick vi i skolan, hade ett prov och gymnastik . . helt okej dag, gick rätt fort.. Efter det åkte jag och Amanda och mötte Lukas och Matilda för att ta en fika. På bussen dit mötte jag några personer som satte igång en brusande ilska..
Jag och Amanda satt längst bak på bussen när jag kände harmonin brusa upp som bubblor i bubbelvatten.. Jag såg mig omkring för att fånga den som skapade vibrationerna tills de två killarna som satt framför oss fångade mitt intresse. Den ena killen satt med ryggen emot mig så jag lyckades inte se hans ansikte men hans röst formade hans skepnad.. Jag lade märke till deras grova hy och deras sätt att se smutsiga ut utan lerfläckar .. Smutsiga kanske inte var rätt ord, men slumpiga..  Den andra killen,vars ansikte jag kunde se, satt med hängiga byxor, en skitig skjorta och en flammig tjocktröja över och en brun keps på huvudet. De skrattade humorlöst åt sitt meningslösa samtalsämne. Hans små blå ögon drog sig rullande när han rörde sitt huvud och jag lade märke till hur små hans pupillrar var.  Jag förstod direkt. De var höga. Amanda och jag började prata försiktigt när vi ser hur en av killarna tar upp en ren absolut vodka "Shi man, dricker jag lite till så kommer jag snea totalt" sade den ena och skrattade till.. Jag kände hur ilska brusade ihop inom mig och jag kunde höra ordet "förstörelse" eka i mitt huvud. Alla människor jag sett röka på eller tagit sprutor ramlade förbi mig i huvudet.. En av de viktigaste personerna för mig flög förbi mitt huvud och jag avbröt bilderna innan det blev för svårt. Dessa två killarna som satt på denna bussen kunde lika bra ha varit vem som helst av mina vänner.. och jag kände hur det skrämde mig. Dessa killarna var nog i tjugoårsåldern, omkring 23-24 skulle jag gissa och jag kände hur jag tyckte synd om dem. Vad kunde ha hänt dem som inte gett dem något annat val? Hur kunde de vid den åldern inte inse vad som är bra för dem? När jag tänkte efter på deras beteende och såg deras små pupillrar började jag jämföra med personer i min närhet som rökt hasch eller marijuana, personer vars pupillrar blir stora.. och båda dessa killarna hade små, små pupillrar.. Det är naturligtvis olika från person till person men finns det chans till att de kunde ha tagit heroin?
De hällde i sig några klunkar vodka var, mitt där, bland folket men ingen lade sig i. Bäst så antar jag..
"Vi pratar om inte om det här, om de hör oss kan dem tända till" sade Amanda och jag visste att hon hade rätt men mina instinkter ville ta över. Alla personer jag har sett i min omgivning som rökt på i ord av att säga "Att röka är inte farligt Louise, det är lika illa som alkohol" .. Och jag bryr mig inte om hur just farligt det är, utan jag bryr mig om .. hur det.. inte slutar där. Jag har aldrig satt min fot innanför ett hus där jag vetat om vad som pågått men jag har sett och jag har hört . Jag har sett resultat av vad droger kan göra. Ja, mestadels är hasch och marijuana det som är del av ungdomarna i Höllviken men det finns värre. Jag har varit del av den världen och lärt mig av det. När jag står emot knarket och ber folk att sluta, gör allt för att hjälpa dem, är jag den som blir attackerad med "Du har aldrig provat så du vet inte hur det är".... " nej, men jag vet hur det slutar" är mitt svar då ..
Killarna reste sig en busshållsplats bort för att gå av och den ena killen vamlar till och ramlar rakt in i en vuxen kvinna. "Oj, ursäkta" skrattade han och kvinnan svarade med ett hånande"Ingen fara" .. Hans kompis skrattade med tomhet och jag kände hur hans kick var det som fick honom att skratta.
Han reste sig upp och ställde sig vid sin kompis. De började prata högt men deras språk var inte tydligt, de mumlade fram men verkade uppfatta vad de sade till varandra och skrattade i mun på varandra. Jag såg bort från dem då klumpen i magen lade sig och ilskan låg uppe i halsen. Jag visste inte riktigt varför jag brusade upp mig så mycket över att se dem, men antagligen kände jag rädsla över den kraft knark har .. rädsla för dem i min omgivning, rädsla för dem som jag vet tar det.. Tänk om dessa två killarna varit några jag kände?
"Fan vad fin du är" hörde jag den ena killen vråla. Automatiskt vände jag mitt huvud mot dem och såg den ena killen stå lutad över en blond tjej i min egen ålder.
"Va?" sade tjejen och tog ut sina hörlurar.
"Fan vad fin du är. Dig hade jag kunnat sättsss... sätta... på... djuu vet.. skönt och sådär.." fortsatte han leende och hans kompis klappade honom på axeln och skrattade.
Fortfarande ingen som ryckte in.
Tjejen sade ingenting och såg ned. Jag kände hur det ilade i hela kroppen. Jag ville bara gå fram till dem och be dem lämna henne ifred, be chauffören stanna och kasta av svinen. Jag kände blixtrarna i mina ögon när den ena killen mötte min blick omedvetet.
"Här ska vi ju av - Ja, dit ska vi" skriker en av killarna och försöker peka mot ett ställe men slår handen i fönstret och skrattar.
Bussen stannade och dem gick av. Jag följde dem när de vinglade fram längs triangeln tills bussen körde..
Fortfarande brusade det inom mig och deras röster följde mig fortfarande. Bilden av dem fick mig nästan att klökas, precis som ett bilden av dem gett en olidlig lukt..
Amanda och jag sade inte mycket, lika ilskna över deras beteende.. och antagligen med lika mycket rädsla för folk i vår omgivning.
Tjejen de lutat sig över såg på mig och jag tog tillfället i akt. "Hade dem inte backat hade jag gått fram, jag var så nära precis innan dem skulle gå av".. sade jag.   "Ja, jag vet.. Dem var..." svarade hon men fann inget riktigt uttryck utan gjorde bara ett tecken med händerna.  Det räckte med att se på henne för att se att hon kände sig äcklad och lite rädd men vi förstod tillslut att vi alla tyckte synd om dem ..
Ni säger att knark inte är farligt, att röka inte är farligt.. Men tror ni verkligen det slutar där?
Ni ser inte vad ni gör emot er själva när ni börjar med att röka.. Det syns på hela kroppen, huden, håret och det känns.. hela personligheten påverkas och en självklarhet är hälsan ... och som sagt så slutar det inte där.
Vill ni vara som dessa killarna i framtiden.. ?

Sluta med det.. Det kommer förstöra er tillslut.

Resten av kvällen har jag suttit med amanda och gjort läxa, dunder mysigt har vi faktiskt haft det och nu ska jag väl plugga inför förhöret ikväll och sedan lägga mig tidigt.

Tänk på era liv, och tänk på vad ni faktiskt gör mot er själva..
Och tänk på att dem som vill hjälpa er, aldrig menar något ont...