Challenging life.
0kommentarer
Vet ni vad jag har insett?
Jag har insett... att när jag är rädd så glömmer jag bort rädslan, jag känner förundran .. när jag går på denna länga vägen och kommer till en korsning och ser på dem olika vägarna så är det inte den ljusa med färgglada blommor som kallar på mig, utan det är den skrämmande vägen där dimman ligger i vägen för att man ska kunna se.. Men så tänker man .. att när man faktiskt står här vid denna korsningen, så är det detta ögonblicket som spelar roll, detta valet man gör.. för vägen man tar kanske man inte kan återvända från .. och då avgör det resten av vårt liv.. och kanske är det därför det gått fel för mig alldeles för många gånger? Enbart för att jag har inte har känt mig skrämd av denna oväntade väg och följt den utan att ha kommit fram.. men å andra sidan .. hade jag tagit denna ljusa vägen, fylld med färgglada blommor så hade jag kanske hamnat på en äng tillslut.. och vart tar jag vägen då? Och vad lär jag mig då? Jo, att allting blir bra tillslut... men jag har insett att man inte kan gå på en bekymmerslös väg - för då lär man sig aldrig.. Då blir man aldrig den man är menad att vara.
Jag har precis sett klart One tree hill, som för någon anledning alltid är lika inspirerande och känslosamt.. och jag har sett Avatar - lika vacker som alltid. och jag mår bättre. Idag, mår jag bättre. och det ska jag ta vara på. Tänkte göra mamma lite glad genom att ha diskat all disk i diskhon och sedan plocka undan lite och tända upp lite med ljus och göra det mysigt tills hon kommer hem .. annars tänker jag bara ta det lugnt och lägga mig tidigt för att känna mig lite piggare i skolan.
Vad kan ni göra för att göra dagen lite lättare för någon i er närhet?
Småsaker.. är det som gör mest=)
Jag har insett... att när jag är rädd så glömmer jag bort rädslan, jag känner förundran .. när jag går på denna länga vägen och kommer till en korsning och ser på dem olika vägarna så är det inte den ljusa med färgglada blommor som kallar på mig, utan det är den skrämmande vägen där dimman ligger i vägen för att man ska kunna se.. Men så tänker man .. att när man faktiskt står här vid denna korsningen, så är det detta ögonblicket som spelar roll, detta valet man gör.. för vägen man tar kanske man inte kan återvända från .. och då avgör det resten av vårt liv.. och kanske är det därför det gått fel för mig alldeles för många gånger? Enbart för att jag har inte har känt mig skrämd av denna oväntade väg och följt den utan att ha kommit fram.. men å andra sidan .. hade jag tagit denna ljusa vägen, fylld med färgglada blommor så hade jag kanske hamnat på en äng tillslut.. och vart tar jag vägen då? Och vad lär jag mig då? Jo, att allting blir bra tillslut... men jag har insett att man inte kan gå på en bekymmerslös väg - för då lär man sig aldrig.. Då blir man aldrig den man är menad att vara.
Jag har precis sett klart One tree hill, som för någon anledning alltid är lika inspirerande och känslosamt.. och jag har sett Avatar - lika vacker som alltid. och jag mår bättre. Idag, mår jag bättre. och det ska jag ta vara på. Tänkte göra mamma lite glad genom att ha diskat all disk i diskhon och sedan plocka undan lite och tända upp lite med ljus och göra det mysigt tills hon kommer hem .. annars tänker jag bara ta det lugnt och lägga mig tidigt för att känna mig lite piggare i skolan.
Vad kan ni göra för att göra dagen lite lättare för någon i er närhet?
Småsaker.. är det som gör mest=)
Kommentera