Jullov
0kommentarer
Åh, vilka dagar som har gått förbi.
Helgen har varit super, en upplyftande helg med Josefin med både skratt och tårar, ärlighet och lögner. Det bästa av det hela är att vi läser varandra som piff och puff och vet precis hur den andra mår och varför. Det är aldrig jobbigt. Det är alltid lättast att vara ärlig.. och att aldrig behöva bortförklara sig. Och tillslut är det skönt och få svar på lögner som tillhör andra. Då står man åtminstone ärlig för sig själv.
Efter en helg där vi suttit och njutit av goa drinkar hos mig, följdes det av en kväll med några grabbar hos josefins morbror. Även där blev det lite gott vin och två av killarna tog ett snabbdopp i den kalla poolen. Slutligen tog kvällen slut, söndagen kom och Josefin och jag mös i sängen fram till hennes pappa kom. Då var det packning och städdags igen och jag landade hos mamma runt fyra tiden. Tvätten tog vi tillsammans och sedan fick jag njuta av ett varmt kurbad. Tände upp lite extra ljus och bara njöt. Det behövs verkligen mer än man tror. Det märks nu.
Det är måndag och sista skoldagen har passerat. Eller ja, för den här terminen. Jullovet har börjat och vanligtvis brukar min oro ligga långt bakom mig nu. Men för första gången känner jag mig fortfarande panikslagen, orolig och nervös. Jag vet att det kommer gå bra i vissa ämnen, men kommer det gå tillräckligt bra? Och i andra ämnen.. kommer det gå så pass bra att det är tillräckligt för godkänt? Med tanke på de fyra första veckorna jag missade hamnade jag bak mer än jag trodde.. samtidigt som andra saker ska göras och saker missuppfattas - lärare saknas och frågor ställs som man inte får svar på.. Stress blir en stor faktor och under tiden man som mest borde slappna av, ligger oron fortfarande kvar.
Den största frågan kvarstår - Har jag gjort tillräckligt bra ifrån mig för att klara mig?
Idag har jag försökt lägga det orosmomentet bakom mig och det funkar ett tag, för att sedan löpa ikapp i andra orosmoment. Efter skolans sista lektion med en frånvarande lärare tog jag en tur till stan med Danni och mormor för att leta efter jul-och nyårskläder. Jag var lite ivrig, för jag kände på mig att jag skulle hitta något. Men ack så fel jag hade.. När jag provade på den första klänningen trycktes mina bröst mot mina lungor och jag tryckte in luften i lungorna. För liten. Samma sak med klänning nummer två. Och tre. Och fyra. Då kände jag hur det brände i ögonlocken. Paniken steg. Jag önskade att jag hade kunnat trolla. För jag vet att det är nu det är december - det har nu gått tillräckligt många månader efter körtelfebern för att jag ska få träna, och jag har börjat. Varje dag har jag tränat på crosstrainern hos pappa och dragit ned på sötsakerna. Vissa grejer blir ju fel men då är det bara att ta ett träningspass under dagen igen. Det svåraste med det hela är att jag inte vet att det kommer gå på en kick. Jag vet att det kommer ta tid och det är det jag hatar - det är det jag inte klarar av. Att se mig själv i spegeln under en sådan pass lång tid. Jag får börja med hjälpmedel när jag får pengar efter jul - pulvermetoden igen. Jag längtar lite efter det eftersom jag tyckte om den så mycket också ska jag öka styrkan på träningspassen och lägga till Wiifit. Jag funderar på boxning också.. igen. Vi får se. En sak i taget.
Under alla dessa tankar fann jag mig tillslut en klänning.. eller mormor gjorde. Det var en sådan tur, för det var en av de absolut sista. De hade sålt som smör och denna storleken plus en till var dem enda kvar. Jag drog nervöst på den och kände den falla över min kropp. Den föll lätt över - även över brösten och jag jublade högt inombords. När jag öppnade dörren till omklädningsrummet log jag brett mot Danni och mormor.. "Den passar.. jaaaa! Den passar!"
Äntligen.. Jag såg mig själv i spegeln och erkände att jag kunde se hela bilden framför mig. Tights, ett linne under, massa blingbling och ett par fräcka nyårsskor.. De skulle bli riktigt bra. Jag kanske inte kunde gå ned i vikt, men jag kunde välkomna det nya året med ett jäkla sätt.. och ska ändra ångesten till styrka efter klockan slått 12. När vi gått igenom ytterligare affärer och jag fann mig en mysig kofta från Cubus bjöd mormor oss på fika. Hon sa att vi såg svimfärdiga ut, vilket antagligen stämde. Haha. Min goa mormor.
Tack snälla för allt. Du vet hur mycket jag uppskattar det.. Jag önskar bara jag kunde visa det!
Nu har dagen gått och efter en heldag i stan välkomnade jag och Danni dagen genom en avslappningsdag. Vi gjorde fotbad, manikyr och ansiktsmask. Åt nattamat och gick promenader och pratade ut om allt mellan himmel och jord. Jag tror det var skönt för oss båda, att få lätta på tankar som döljer sig långt inne. Att låta ångesten komma fram, samtidigt som vi har grejer som bara vi skrattar åt. T.ex. inspekteringen av månen.. Vi ser båda två saker som vi antagligen inbillar oss men tror så hårt på det att vi skrattar när vi sen ser på varandra. Och massa andra glyttiga grejer. Men bra har vi det, trots att vi försökte göra något annat av kvällen så njöt vi bägge två. Det blev en perfekt kväll.
Så nu väntar sängen och imorgonbitti väntar en kvick månförmörkelse.. Efter det är det en ny dag!
Sov gott.
L.
Helgen har varit super, en upplyftande helg med Josefin med både skratt och tårar, ärlighet och lögner. Det bästa av det hela är att vi läser varandra som piff och puff och vet precis hur den andra mår och varför. Det är aldrig jobbigt. Det är alltid lättast att vara ärlig.. och att aldrig behöva bortförklara sig. Och tillslut är det skönt och få svar på lögner som tillhör andra. Då står man åtminstone ärlig för sig själv.
Efter en helg där vi suttit och njutit av goa drinkar hos mig, följdes det av en kväll med några grabbar hos josefins morbror. Även där blev det lite gott vin och två av killarna tog ett snabbdopp i den kalla poolen. Slutligen tog kvällen slut, söndagen kom och Josefin och jag mös i sängen fram till hennes pappa kom. Då var det packning och städdags igen och jag landade hos mamma runt fyra tiden. Tvätten tog vi tillsammans och sedan fick jag njuta av ett varmt kurbad. Tände upp lite extra ljus och bara njöt. Det behövs verkligen mer än man tror. Det märks nu.
Det är måndag och sista skoldagen har passerat. Eller ja, för den här terminen. Jullovet har börjat och vanligtvis brukar min oro ligga långt bakom mig nu. Men för första gången känner jag mig fortfarande panikslagen, orolig och nervös. Jag vet att det kommer gå bra i vissa ämnen, men kommer det gå tillräckligt bra? Och i andra ämnen.. kommer det gå så pass bra att det är tillräckligt för godkänt? Med tanke på de fyra första veckorna jag missade hamnade jag bak mer än jag trodde.. samtidigt som andra saker ska göras och saker missuppfattas - lärare saknas och frågor ställs som man inte får svar på.. Stress blir en stor faktor och under tiden man som mest borde slappna av, ligger oron fortfarande kvar.
Den största frågan kvarstår - Har jag gjort tillräckligt bra ifrån mig för att klara mig?
Idag har jag försökt lägga det orosmomentet bakom mig och det funkar ett tag, för att sedan löpa ikapp i andra orosmoment. Efter skolans sista lektion med en frånvarande lärare tog jag en tur till stan med Danni och mormor för att leta efter jul-och nyårskläder. Jag var lite ivrig, för jag kände på mig att jag skulle hitta något. Men ack så fel jag hade.. När jag provade på den första klänningen trycktes mina bröst mot mina lungor och jag tryckte in luften i lungorna. För liten. Samma sak med klänning nummer två. Och tre. Och fyra. Då kände jag hur det brände i ögonlocken. Paniken steg. Jag önskade att jag hade kunnat trolla. För jag vet att det är nu det är december - det har nu gått tillräckligt många månader efter körtelfebern för att jag ska få träna, och jag har börjat. Varje dag har jag tränat på crosstrainern hos pappa och dragit ned på sötsakerna. Vissa grejer blir ju fel men då är det bara att ta ett träningspass under dagen igen. Det svåraste med det hela är att jag inte vet att det kommer gå på en kick. Jag vet att det kommer ta tid och det är det jag hatar - det är det jag inte klarar av. Att se mig själv i spegeln under en sådan pass lång tid. Jag får börja med hjälpmedel när jag får pengar efter jul - pulvermetoden igen. Jag längtar lite efter det eftersom jag tyckte om den så mycket också ska jag öka styrkan på träningspassen och lägga till Wiifit. Jag funderar på boxning också.. igen. Vi får se. En sak i taget.
Under alla dessa tankar fann jag mig tillslut en klänning.. eller mormor gjorde. Det var en sådan tur, för det var en av de absolut sista. De hade sålt som smör och denna storleken plus en till var dem enda kvar. Jag drog nervöst på den och kände den falla över min kropp. Den föll lätt över - även över brösten och jag jublade högt inombords. När jag öppnade dörren till omklädningsrummet log jag brett mot Danni och mormor.. "Den passar.. jaaaa! Den passar!"
Äntligen.. Jag såg mig själv i spegeln och erkände att jag kunde se hela bilden framför mig. Tights, ett linne under, massa blingbling och ett par fräcka nyårsskor.. De skulle bli riktigt bra. Jag kanske inte kunde gå ned i vikt, men jag kunde välkomna det nya året med ett jäkla sätt.. och ska ändra ångesten till styrka efter klockan slått 12. När vi gått igenom ytterligare affärer och jag fann mig en mysig kofta från Cubus bjöd mormor oss på fika. Hon sa att vi såg svimfärdiga ut, vilket antagligen stämde. Haha. Min goa mormor.
Tack snälla för allt. Du vet hur mycket jag uppskattar det.. Jag önskar bara jag kunde visa det!
Nu har dagen gått och efter en heldag i stan välkomnade jag och Danni dagen genom en avslappningsdag. Vi gjorde fotbad, manikyr och ansiktsmask. Åt nattamat och gick promenader och pratade ut om allt mellan himmel och jord. Jag tror det var skönt för oss båda, att få lätta på tankar som döljer sig långt inne. Att låta ångesten komma fram, samtidigt som vi har grejer som bara vi skrattar åt. T.ex. inspekteringen av månen.. Vi ser båda två saker som vi antagligen inbillar oss men tror så hårt på det att vi skrattar när vi sen ser på varandra. Och massa andra glyttiga grejer. Men bra har vi det, trots att vi försökte göra något annat av kvällen så njöt vi bägge två. Det blev en perfekt kväll.
Så nu väntar sängen och imorgonbitti väntar en kvick månförmörkelse.. Efter det är det en ny dag!
Sov gott.
L.
Kommentera