Missnorman

Min bästa vän.. Jag tycker faktiskt att detta är extra svårt. Jag har bästa vänner och ändå på så många olika sätt. Jag har människor som känner mig, jag har människor jag umgås med, jag har människor jag håller nära mig och jag har människor som ser mig.

Jag tror att ni alla förstått att Danielle är min bästa tjejkompis. Hon är en av de som står mig närmst och en av de som jag spenderar mestadels av min tid med. För mig.. är hon allt det en bästa vän ska vara. Jag är trygg och ärlig mot henne. Ibland är vi på olika nivåer och  det kan göra det skrämmande och jag tror att det gör att vi drar oss ifrån varandra. Jag vet att jag flera gånger känt skuld för saker och ting som tyngt mig, vilket gjort att jag stängt av mig och det har skapat vibration i vår vardagliga relation, men i slutändan har vi varit ärliga mot varandra och kommit tillbaka precis till där vi var innan. och det är så det ska vara. Ärlighet och glöd.. Att vi kämpar för varandra visar att vi kommer vara värda det, igenom allt. "Den som inte tar några risker, kommer inte heller uppnå någonting under sitt liv"  - det passar in på oss. För vi kan vara olika och vi kan hålla saker och ting hemligt, men i slutändan har vi båda två axlar vi kan luta oss mot och tillslut öppnar vi upp oss. Vi tar risker, för ärlighet är alltid svårt, men det är där vår balans är så fin. För vi behöver inte oroa oss, vi behöver inte vara osäkra.. För allt som allt, så älskar vi varandra.. Och det är då vänskapen klarar sig genom allt. Och vi har sådana minnen.. Det är sedan jag träffat Danielle som jag börjat uppleva saker - börjat festa, börjat gå ut.. Varit på resa!! och bara.. gjort något av mitt liv och det har gjort att vi utvecklats och fått sååååå otroliga minnen som bara vi två kan dela!  Och det finns inte någon annan jag skulle vilja göra allt detta med, än Danielle.. Hon är verkligen allt det en bästa vän ska vara.


Men på ett annat sätt finns det andra.. och ibland känns det som att andra känner mig bättre eller det kanske inte känns så. De gör det. 

Michelle har alltid varit min ängel. När som helst och var som helst så är Michelle alltid den som kan se på mig och veta precis vad jag känner. Jag vet flera tillfällen då jag haft saker jag inte pratat med henne om som hon plötsligt kunde läsa av.. Det kunde vara en händelse eller en känsla.. också tryckte hon rakt på det. Och det är så konstigt, för Michelle är lite för bra för att vara sann.. ändå känner jag mig värd henne.. eller bara lycklig nog till och ha henne. She's my other half.. My person. Jag har aldrig problem med att vara ärlig mot henne och har aldrig svårt för att bara prata om vad som helst med henne.. och det bästa jag vet är att bara vara hos henne. För hennes aura är något av det starkaste jag varit med om. Så på ett sätt är Michelle en av de bästa och viktigaste människorna jag någonsin haft i mitt liv.. och jag vet att jag alltid kan vända mig till henne och jag vet att hon alltid - alltid, kommer hela mig. Så på ett annat sätt är hon plötsligt den närmsta jag har.. men jag vet inte om hon är min bästa vän, eller lite mer.. som min andra halva.

Och sen har vi Josefin.. Min kära, fina Josefin. Hon påminner mycket om Michelle. En dag med henne gör att man känner sig fulländad och läkt på ett sätt. Hon är.. så stärkande. Och vi pratar mer än andra. Vi pratar och låter saker som vanligtvis hålls så långt inne komma till ytan. Det är både smärtsamt och oerhört befriande. Vi finner hela tiden en sådan balans då vi mår på precis samma sätt och att ha en sådan vän gör att man ibland klarar sig igenom de jobbiga dagarna. Oavsett vad så känner vi aldrig oss dumma med varandra. Vi känner oss tvärtom lättade. Vi har en sådan dynamik så att orden inte riktigt räcker. Så.. Bästa vän? Det känns som att det inte heller riktigt räcker. Men hon är en av de få som vet saker om mig som inte andra gör och som förstår mig som ingen annan gör.. Så hon är viktigare än andra. Hon är den jag ringer så fort det är någonting.. och hon är den som får mig att känna mig starkare stunden senare. Så det känns, haha, som att jag kanske har fler änglar än bästa vänner.. Och det är det jag föralltid kommer uppskatta och älska Josefin för. 

En annan person som varit min bästa vän i flera år är min Peter. Min underbara, fantastiska Peter som jag önskar att jag kunde göra så mycket mer för. Vi har en speciell vänskap som består i allt. Det är som järn och hur många slag vi än får så är vi fortfarande lika starka. Vi har jobbiga tider, jobbiga stunder.. och jag tror att vi haft så många av dem att vi lärt oss stärkas av dem och inte falla ihop av dem. Det finns så mycket vi gått igenom som jag aldrig kommer gå igenom med någon annan och det har bara gjort att jag älskar honom mer. Peter har alltid hyllat mig och fått mig att må bra precis som jag är.. och han har tagit ont och vänt till gott. Han har räddat mig på så många sätt. Det är därför jag önskar att jag kunde rädda honom. Göra livet lite lättare. Jag vet inte hur många gånger jag har föreställt mig att jag offrat mitt liv för honom, för att få honom att förstå hur mycket han är värd. Jag hade inte tagit en kula för honom, jag hade tagit hundratals. Så jag antar att man kan säga att han är den bästa "kill-kompisen" .. Men det är också fel. 

För bästa vän som bästa vän.. Alla dessa människorna är de som känner de mer personliga sidorna av mig. Alla dessa människorna är de jag lutar mig mot när det är något. De är alla så olika och har så olika auror - vilket gör vår dynamik annorlunda.. Så de är alla mina närmsta, mina bästa vänner.. Men på olika sätt.

Jag borde inse, att jag verkligen är lyckligt lottad - för jag har de finaste vännerna i världen.