Missnorman -

28 Dec

03:14

Christmas break

0kommentarer

Det är väl nu man ska ha tid till extra mycket? Såhär under lovet? Särskilt kring bloggand och skrivande.. Men tiden rusar förbi och jag har haft lika lite tid som alltid. Istället för att hela tiden känna mig pressad sa jag åt mig själv att ge mig själv en liten paus. Tiden är knapp, skyldigheterna många och ärendena fler, men nu ligger jag äntligen i min säng med tid att uppdatera er som fortfarande följer.

Julen är redan förbi. Hoppsansa, var det inte precis man satt och fundera över julklappar? Nej, nu står de istället i ens rum, redo att användas och jag har fortfarande några kvar att dela ut. Julkänslan har varit svag i år? Eller? De jag funnit mig omkring har känt den lika lite som jag. Känslan på julmorgon var inte där, kanske beroende på att jag jobbade. Ändå var allt precis som jag önskat mig det varje år sedan jag förstod vad julen innebär - snön, julklapparna, kylan, maten, familjen, musiken, klädnad av granen.. Allt förutom att man inte är liten längre. I år har jag missat det jag gjort varje dag sedan jag var liten - julkalendern, julpyntningen och doften. När man kommer ned på julaftons morgon längtar man inte efter att få öppna klapparna under granen och inte heller längtar man efter kalle anka eller tomten.. Och inte heller slås man av doften av apelsin, kanel och varm choklad. Det är väl den tråkiga delen av att växa upp. Där måste jag förstå Peter Pan. För i den delen av mig själv hade jag älskat att föralltid få vara barn.

Julen har dock inte varit dålig. Jag har jobbat och skuttat med hundarna i den tjocka snön på jobbet. Sedan har jag samlat ihop allt det som behövts och förberett mig själv för en kväll där familjen Norman för första gången på.. jag skulle gissa..10? år är enade. Vi firade hos faster Anna i år och hon hade satt upp ett långt bord och gjort massor av god mat tillsammans med sin goa efterrätt. . Jag satt med mensvärk och satte huvudet i bordet flera gånger under kvällen. Värken gjorde mig tröttare och tröttare och tillslut frågade jag generat efter alvedon. Min faster gjorde det lite värre för mig. Hon drog in mig i ett rum och bad mig ta av mig kläderna. Det var nog det värsta man kunde göra inför en släkting i Normans - visa sig själv med tanke på att jag är större än dem alla(så känner jag på grund av mitt dåliga självförtroende). Men för att inte visa mig svag tog jag av mig och lade mig på sängen - redo att bli läkt. Hon satte nål efter nål i kroppen på mig. Den första i huvudet, de två andra på fötterna och fortsatte uppåt benen. Det stack till lite men var ingenting jag lipade över. De två sista satte hon i händerna. Hon berömde mig för hur duktig jag var och jag glömde lite fortare bort att jag låg i enbart trosor. Jag kände att min kropp började skaka. Jag kunde inte avgöra om hon såg det eller inte, men hon lade två filtar över mig och bad mig att bara slappna av. Ackupunkturen hjälpte. Mensvärken i ryggen lättade snabbt och kroppen kände sig allt lugnare. När hon slog upp dörren efter tio minuter hoppade jag till - precis som man gör i det ögonblicket man håller på att somna, men vaknar till. Hon frågade hur jag kände och jag svarade yrt att jag kände mig sömnig. Hon frågade efter smärtan såklart och jag svarade förvånat att den redan var bortglömd. Hon snurrade på nålarna. Det kändes ingenting men hon log och baserat på hennes uttryck kunde jag se att hon var riktigt nöjd med resultatet. - Åh, vad din kropp reagerar! Jag frågade oroligt vad hon menade och hon förklarade att kroppen visade sin reaktion genom nålarnas sätt att sätta sig. Jag frågade inte mer, utan lutade mig bakåt för att få njuta av de sista minuterna jag hade. De gick fort. Hon var snabbt tillbaka och de tio minuterna som gått kändes som två. Återigen var jag påväg in i sömn, men hon väckte mig i sista sekunden. Att nålarna försvann märktes inte. Jag kände mer hur kroppen var i balans och lugn, vilket var oerhört lättande. Anna jublade över min kropps reaktion. - Du blöder till och med! log hon och pekade på mina ben. Jag tyckte att det var ett märkligt ställe att blöda på. Smalbenet, men å andra sidan, de gör man ju. Anna förklarade att varken Martina eller Amanda hade börjat blöda under deras ackupunkterer, men jag gjorde, vilket var positivt sade hon. Väldigt positivt och att det innebär att jag behövde det. Hon sa att jag skulle komma tillbaka fler gånger, för att få hjälp med de sömnproblem jag har idag. Jag tänker fortfarande på det..

Morgondagen gick lika fort. Pappa och jag fastnade i snön påväg ut till faster Emma. Jag fick hoppa ur medan pappa grävde sig loss. Jag fick gå de sista metrarna. Det kändes som att det tog en evighet. Jag sjönk långt ned i snön för varje steg jag tog och jag kände hur det samlades i fötterna på mig. Vinden yrde tillsammans med snön och varje steg blev allt jobbigare och jobbigare. Jag kom tillslut fram. Pappa kom loss vid nästan samma tidpunkt. Jobbet tog lite längre tid idag. Katterna dröjde ut på det. Men tillslut kom jag hem och försökte att undvika stressen. De gick väl inte riktigt eftersom jag var sen, men jag hann bli färdig i tid och tillslut satt vi i bilen med Håkan, mamma och lillebror påväg mot mormor och morfar. Vi blev lite sena på grund av vädret, men kom tillslut fram och hann se några minuter av Kalle Anka och hans vänner. Det var inte förrän jag såg lille Hugo och Johannes sittandes så nära tvn som man kunde komma som jag kände igen känslan. Julkänslan. Hugo skrattade uppmuntrat åt det tecknade på tvn och jag log åt tanken på att sitta med dem. Morfar kramade om mig. Sedan åkte vi vidare till Nonna där julen firades. Det blev lagom. Tomten kom till oss. Han kommer fortfarande eftersom vi hade lille Hugo. Det känns ändå rätt skönt eftersom det är en tradition. Han var roligare än många av dem vi haft och detta året listade Hugo inte ut att det var någon i utklädnad åtminstone.. Haha, oerhört slipad liten grabb.. Vi kom åtminstone hem i tid och jag hann göra det jag skulle för att vakna upp till en bra dag därefter.

Jag mös mig igenom dagen. Danni och jag hade pratat om att göra någonting, men vi visste att alla klubbar hade 18+ så det fick bli något hemma. Vi åkte in till stan på en shoppingtur och åkte sedan hem för att fräscha upp oss. Tur nog kom mamma och Håkan med ett förslag. Yatzi - i spel om pengar och lie vin. Vi tackade uppmuntrat ja och slog oss på kvällen ned vid bordet med familjen. Spelet gick väl sämre bra för någon av oss, bortsett från de två kungarna som har tur i spel - Johannes och Håkan. Jag blir alltid så nervös för jag vinner aldrig, så jag släpper inte loss riktigt, haha, men det kommer jag lära mig. Och roligt hade vi. Satan vad vi skratta.. och Håkan har pikar som bara går loss på alla. Tillslut började vinet kännas av. Eller egentligen inte. Det var inte förrän vi var påväg hem till Malin som vi kände att något i kroppen hängde. Vi började fnittra.. Hhaha, vilket vi alltid gör när vi druckit lite för mycket. Men efter en lång väg började det bli för kallt och tillslut blev vi tysta. När vi var framme hos Malin var det dags igen. Vi välkomnades av ett bord av yngre tjejer och killar. Det tråkiga var att festen tog slut innan den startade och vid det tillfället vi kom började folk gå. Haha, det hindrade inte oss dock och snart låg vi bägge två på golvet och skrattade så att tårarna rann. När jag fått ett glas whisky såg jag att en av tjejerna började filma och jag som inte riktigt var vid medvetande kunde inte hindra mig själv från att göra något galet - också började jag prata irländska. Eller nej, helt fel. Engelska med irländsk dialekt. Det var åtminstone underhållande, men det där sista glaset skulle jag nog ha undvikit .. för jäklar vad det var jobbigt hem senare. Hahaha, men det är stunder som ska göras - och roligt hade vi!!!

Morgondagen kanske borde varit mindre kul - men det var det ju inte. Jag sov så länge jag behövde och vaknade sedan och åkte och städa med mamma och mormor. Det tog väl lite längre tid än vanligt, men de gick åtminstone. Sedan var det bara att åka hem och göra sig klar för en släktmiddag. Jag orkade inte packa. Varje söndag likadant och under detta lovet ville jag bara slappna av. Så jag är kvar hos mamma ett par dagar till - vilket har underlättat. Det är så oerhört skönt. Ett ställe att va på, ett ställe att ha sina saker på och ja.. ni vet, det blir bara lättare. Det känns åtminstone lättare. Och nu har jag städat rummet och har alla mina julklappar på ett ställe - vilket känns suuuuveränt. och att behöva packa ned dem och ta med dem överallt.. urh, så jobbigt. Men jag fick ändå träffa pappa en stund, under middagen hos farmor och Per. Supermysigt. God mat och mycket prat. Man måste ta chansen med farmor när hon väl är nere, men jag är åtminstone stor nog att åka till Norge själv så det blir det också i sommar! Men middagen tog slut lite fortare för mig. Mina vänner hörde av sig och jag bestämde mig för att möta upp dem. Jag lyckades göra dem sällskap på Mille utan problem, dock stängde de tidigt och vi fick bege oss hem. Vi gick hela vägen från centrum till kämpinge. Buuuurh, ni kan bara tänka er hur långt det var..

Och nu har måndagen passerat. Jag har spenderat hela dagen i stan och jag har faktiskt haft det riktigt roligt. Kanske för att jag gått hem med mer grejer än jag kunde föreställa mig - men ändå. Jag har haft riktigt roligt när jag väl letat och shoppat. De känns riktigt bra! Shopping kanske ska bli mer av min grej ändå? Nu är garderoben förnyad och alla inköp inför nyår gjorda! Skönt och ha det färdigt i tid.. Känns som att det kan bli riktigt snyggt!

Nu ligger jag i sängen, klockan är snart halv tre och jag borde börja känna mig trött. Avatar pågår i bakgrunden samtidig som jag bara ville läsa klart "Lyckan ,kärleken och meningen med livet" medan jag har i skoluppgift och läsa en annan över lovet. Beslutsångest..

För att ni ska bli lite mer nöjda ska ni få bilder på allt ifrån julklappar till lillejul till shoppinggrejer till nyårsklänningen.. och kanske en video ifrån julafton om jag lyckas..

Lillejul @faster Anna