Tålamod är aldrig lika viktigt som den sekunden du är påväg att förlora det..
0kommentarer
Jag sa ju att idag skulle bli en väldigt speciell dag..
Jag vaknade åtminstone tidigt och hann göra mig i ordning så pass fort att jag hade tid över innan jag skulle gå till bussen, så jag gick bara fram och tillbaka i köket och såg ut på det fuktiga vädret.
Regnet hade återvänt till Höllviken och luften kändes än en gång ren. "Experterna" på aftonbladet sa igår att man skulle leta efter gult regn efter askan men naturligtvis såg det helt normalt ut i mina ögon..
Trots att jag var ute i god tid så kom jag nästan försent till bussen, så Sophie höll den två minuter extra och sedan var vi iväg.
I skolan planerade vi att överraska Danni - inte med något större, vi hade bakat lite smått så jag gick med en tung väska fylld av kladdkaka och chokladbollar som vi bakat dagen innan.. Vad jag inte visste var att Dannis speciella dag skulle bli lite extra jobbig..
Medan dagen fortsatte med två lektioner och med en snabb men glad "Kak-gratulations-överraskning" förvärrades min dag bara minuter senare. När jag i all hast sprang emot bussen för att ta den till jobb så letade jag i min väska efter min plånbok, när jag i panik insåg att den inte låg där så kände jag klumpen i halsen..
"Nej,nej,nej, detta händer inte ,vart är den?" och i samma sekund ringde jag upp Christopher och bad honom leta i klassrummet vi var i senast. När jag väl kom fram till skolan så mötte Shannon, Christopher och Julia mig - "Den är inte i klassrummet och de har inte fått in något på receptionen". Vi sprang runt i nästan timme och letade på alla ställen jag gått - även på vägen till bussen. Tillslut ringde vi skånetrafiken som inte hade fått in någon plånbok och sedan fick jag göra en polisanmälan. Dagen kändes som värst när jag insåg att den inte skulle komma tillbaka, det var antagligen en överreaktion men det kändes som att jag förlorat något väldigt personligt - jag hade åtminstone inte några bankkort eller id-handlingar eller så, men jag hade tillräckligt viktiga saker för att det skulle bli jobbigt.. och resten av dagen kändes bara skit. Om jag tappat plånboken eller om någon faktiskt tagit den är jag inte helt säker på än..
När jag kom hem så hade jag åtminstone en förstående pappa som lugnade ned mig och fick mig att må lite bättre och en mamma som ringde och fixade ett intyg till ett nytt busskort och en massa annat.
Resten av dagen gick långsamt. Jag gick omkring hemma, rastlös med förlorad inställning på att jag skulle ha jobbat, så istället satte jag mig och delade in tvätten i olika högar och tvättade tills tvättställningarna var fulla. När det var gjort tänkte jag lägga mig för att vila, jag kände att det tagit på krafterna men när Danni ett par minuter senare skickade att vi skulle träffas så var det bara att ta sig upp igen. På lite längre tid än väntat hade jag gjort mig i ordning och mötte Christopher på vägen till Millennium .. och när vi väl kom dit så stod Danni utanför - lika snygg som alltid och redo för att ha en bra kväll på sin speciella kväll. Och som vanligt, när det gäller majsarna eller som vanligt när det gäller våra planer, gick dem inte som planerat.. och alla förutom vi tre kom försent. Kvällen började med lite sura miner men övergick snabbt till ett bra humör. När vi ätit god middag så kom Peter och satte sig hos oss och efter att han gjort två goda efterrätter så kom restaurangchefen ut med ljus och började sjunga på "Vi gratulerar" och på ett par sekunder satt hela Millennium i sång. Efter applåder, visslingar och skratt åt vi generat en ljuvlig efterätt. Danni fick två bilder av mig, en hon bett om och en hon kan ha som minne - en på sin hund och en på oss två.
När vi ätit gick Peter, jag och Danni hem till honom medan dem andra åkte hem och där har vi nu spenderat kvällen. Peter gav Danni ett silverarmband i hjärtan i födelsedagspresent, som hon blev väldigt glad över.
När vi spenderat ett par timmar där så hämtade Dannis mamma oss och nu ligger jag här, under mitt täcke och lyssnar på "Nothing and Everything" by Red. . I hopp om att tröttheten ska ta över snart.
Sov gott.
och Danni?
Grattis på födelsedagen mitt hjärta.
Jag vaknade åtminstone tidigt och hann göra mig i ordning så pass fort att jag hade tid över innan jag skulle gå till bussen, så jag gick bara fram och tillbaka i köket och såg ut på det fuktiga vädret.
Regnet hade återvänt till Höllviken och luften kändes än en gång ren. "Experterna" på aftonbladet sa igår att man skulle leta efter gult regn efter askan men naturligtvis såg det helt normalt ut i mina ögon..
Trots att jag var ute i god tid så kom jag nästan försent till bussen, så Sophie höll den två minuter extra och sedan var vi iväg.
I skolan planerade vi att överraska Danni - inte med något större, vi hade bakat lite smått så jag gick med en tung väska fylld av kladdkaka och chokladbollar som vi bakat dagen innan.. Vad jag inte visste var att Dannis speciella dag skulle bli lite extra jobbig..
Medan dagen fortsatte med två lektioner och med en snabb men glad "Kak-gratulations-överraskning" förvärrades min dag bara minuter senare. När jag i all hast sprang emot bussen för att ta den till jobb så letade jag i min väska efter min plånbok, när jag i panik insåg att den inte låg där så kände jag klumpen i halsen..
"Nej,nej,nej, detta händer inte ,vart är den?" och i samma sekund ringde jag upp Christopher och bad honom leta i klassrummet vi var i senast. När jag väl kom fram till skolan så mötte Shannon, Christopher och Julia mig - "Den är inte i klassrummet och de har inte fått in något på receptionen". Vi sprang runt i nästan timme och letade på alla ställen jag gått - även på vägen till bussen. Tillslut ringde vi skånetrafiken som inte hade fått in någon plånbok och sedan fick jag göra en polisanmälan. Dagen kändes som värst när jag insåg att den inte skulle komma tillbaka, det var antagligen en överreaktion men det kändes som att jag förlorat något väldigt personligt - jag hade åtminstone inte några bankkort eller id-handlingar eller så, men jag hade tillräckligt viktiga saker för att det skulle bli jobbigt.. och resten av dagen kändes bara skit. Om jag tappat plånboken eller om någon faktiskt tagit den är jag inte helt säker på än..
När jag kom hem så hade jag åtminstone en förstående pappa som lugnade ned mig och fick mig att må lite bättre och en mamma som ringde och fixade ett intyg till ett nytt busskort och en massa annat.
Resten av dagen gick långsamt. Jag gick omkring hemma, rastlös med förlorad inställning på att jag skulle ha jobbat, så istället satte jag mig och delade in tvätten i olika högar och tvättade tills tvättställningarna var fulla. När det var gjort tänkte jag lägga mig för att vila, jag kände att det tagit på krafterna men när Danni ett par minuter senare skickade att vi skulle träffas så var det bara att ta sig upp igen. På lite längre tid än väntat hade jag gjort mig i ordning och mötte Christopher på vägen till Millennium .. och när vi väl kom dit så stod Danni utanför - lika snygg som alltid och redo för att ha en bra kväll på sin speciella kväll. Och som vanligt, när det gäller majsarna eller som vanligt när det gäller våra planer, gick dem inte som planerat.. och alla förutom vi tre kom försent. Kvällen började med lite sura miner men övergick snabbt till ett bra humör. När vi ätit god middag så kom Peter och satte sig hos oss och efter att han gjort två goda efterrätter så kom restaurangchefen ut med ljus och började sjunga på "Vi gratulerar" och på ett par sekunder satt hela Millennium i sång. Efter applåder, visslingar och skratt åt vi generat en ljuvlig efterätt. Danni fick två bilder av mig, en hon bett om och en hon kan ha som minne - en på sin hund och en på oss två.
När vi ätit gick Peter, jag och Danni hem till honom medan dem andra åkte hem och där har vi nu spenderat kvällen. Peter gav Danni ett silverarmband i hjärtan i födelsedagspresent, som hon blev väldigt glad över.
När vi spenderat ett par timmar där så hämtade Dannis mamma oss och nu ligger jag här, under mitt täcke och lyssnar på "Nothing and Everything" by Red. . I hopp om att tröttheten ska ta över snart.
Sov gott.
och Danni?
Grattis på födelsedagen mitt hjärta.
Kommentera