Missnorman

Jag har en tung kväll. Trots människor i omgivningen så känner jag mig ensam, jag lyckas stänge ute röster, ansikten och jag tror inte det är självständighetsensamheten .. utan det är rädslans ensamhet. Mer över att jag ... har sidor som folk inte verkar se. Och det .. är så .. frustrerande. Tänk er en positiv tjej, som skrattar, ler, busar och har sig med sina vänner - och det är äkta sidor, men tänk er att det finns andra sidor som folk inte ens verkar känna till, sidor som man inte kan visa utan att folk börjar undra och inte slutar vara på en förrän man ändrar beteende.. Varför är det så? Det börjar ta kål på mig.. Annars har det varit en bra dag, jag cyklade tidigt upp till min faster emma - till hennes hund och katthotell där jag skulle provjobba och cyklingen upp blev som ett spinningpass kan jag lova, haha.. Och sedan provjobbade jag i tre timmar och det gick väldigt bra - och det kändes väldigt bra och det var roligt och jag fick gå rundor med hundar och höll mig aktiv hela tiden och sedan cyklade jag hem - med motvind och när jag kom hem så var mina ben tunga som bly - så träningen har varit komplett idag. Nu har jag skrivit i ett par timmar, ätit middag m familjen och så.. Ska snart sova. En dag imorgon också. Nighty night.