Home
1kommentarer
Helgen har varit bra. Supermysig. Precis vad jag behövde.
Fredag. Dag 1.
På fredagen vaknade jag utan entusiasm åt att vi skulle åka - jag hade haft entusiasm i flera veckor, längtan och förhoppningar som antagligen funnits där så länge att det under fredagen försvann.. Kanske bara för att problemen med maten och pengarna i torsdags klyddade till saker och ting. Men när skolan snabbt tog slut och jag gick hem för att packa det sista så kickade spänningen in igen. När dem efter ett par snabba timmar tutade utanför mitt fönster och mötte mig med "ÄR DU RIKTIGT KNÄPP?" -blicken åt min packning så skrattade jag och kände adrenalinet komma igång. Egentligen hade jag inte alls mycket packning, men madrasserna låg utrullade och täcket var inte nedpackat. Lukas och Micke försökte hjälpa mig rulla ihop madrassen men när vi insåg att den var alldeles för stor för att få plats i bilen så gav jag dem en missnöjd blick och bad dem försöka igen. Danni skrattade åt min envishet och förklarade att hon tagit med en uppblåsbar madrass åt mig istället. Bilen var fullpackad när vi kom till Millennium för att hämta upp Peter. Det var som att vi packat för flera veckors resor och all den energin man kände fick det nästan att kännas så.
När Filippé vinkat av oss med vinflaskan i fönstret blev det åka av och vår roadtrip upp mot Båstad började. En och en halv timme gick fort. Med gott sällskap, musik, en dator och lite goa skämt gick bilresan fort, men det var inte lika lätt att hitta som vi trodde. Väl framme i Båstad körde vi runt och efter att Lukas i flera timmar vägrat skriva in på GPSen så gav han med sig och skrev in adressen och med en u-sväng körde vi in på rätt väg.. Ungefär 7 km utanför Båstad..och efter mycket tissel och tassel hamnade vi i Grevie som var en mycket, mycket liten gammal, sliten by med gammeldags fordon. Man skulle kunna säga att det såg fattigt ut, men det håller jag inte med om, utan det var slitet och mycket fint. Det var berg och skog så långt ögat kunde nå och de slitna husen passade in i omgivningen tillsammans med blåsipporna längs gräset. Affärerna var få. Danni berättade om en pizzeria som vi aldrig såg, Micke om en frisörsalong men det enda jag såg var skylten till en bensin mack och ICA. Det låg även någon liten fotbollsförening en bit bort med ett hus lika litet som ett utedass.. Haha. Huset var finare än jag trodde, jag förväntade mig en liten stuga men det var ett två våningshus med en stor trädgård. Direkt när man kom in så var köket framför oss, i perfekt storlek för oss alla och sedan ett vardagsrum till vänster och ett till höger. Huset var fyllt av "gammeldags-möbler" . Ni vet, gamla lampor, tapeter, byrår och det fanns två gamla och fina men ostämda pianon. Men det passade in. Hela grejen med hela alltet var att det gammeldags"aktiga" fullgjorde det hela och huset var supermysigt! Det bästa var nästan uterummet, där vi spenderade mestadels av vår tid. Dock hade vi stora problem med avloppen. Det var stopp i vasken hela tiden och toaletten svämmade över flertal gånger så tillslut satt jag på alla fyra och lade ut handdukar på golvet. Vägarna var dock det jobbigaste - det var inte vägar, det var backar! Upp försbackar och nedförsbackar överallt och flera gånger, efter att vi handlat på ICA så pustade alla "Dessa jävla backarna" och sedan brast vi alla i skratt åt vår andfåddhet. När vi väl kommit fram och packat upp och bäddat så ställde sig mästerkocken själv och gjorde middag -Peter. Det blev en god och efterlängtad Pasta Bolognese och med kurrande magar dukade vi snabbt fram till den goda maten.
Efter lite god mat och efter att ha firat Danni med en god kladdkaka, en överraskningspresent med ett fint kort till som Micke ritat och efter lite festande, så bestämde vi oss för att det räckte för kvällen. Vi var alla så färdiga så vi lade vi oss och såg film. "Sommaren med Göran".. Ingen favoritfilm direkt. Svenska filmer är något av det värsta jag vet och skådespelandet var precis lika dåliga som jag visste att det skulle vara, med efter att ha somnat efter ett par minuter så gjorde det mig inte så mycket. Danni och Peter lade sig tidigt, medan Micke, jag och Lukas låg kvar därnere. Jag kunde inte lägga mig förrän Micke och Lukas var klara eftersom min säng stod framför tv:n så Lukas gjorde vad han kunde för att underhålla mig, d.v.s släppte han ut en hel del gaser...! Hhahah! Det kanske låter vidrigt och självklart är det det, men .. Det är roligt, när man väl är där. Hahah!
När tröttheten slog till så var vi alla så nära på att somna, tills Lukas energi kom och hans telefon ringde och vi skrattade åt något som liknade "Kommer Nelson Mandela ifrån Sydafrika? " och en hel del annat... Hahaaha! Någon gång efter midnatt kom Peter och Danni ned och fnittrade lite hemlighetsfullt. Vi satte oss i uterummet och pratade i några minuter, fram tills Danni frös så att hon skaka och dem gav mig vars en puss på kinden innan dem lade sig igen. När klockan närmade sig 5 så slumrade vi till allihopa..
'
Day 2. Lördag:
När jag vaknade på lördag morgon så trodde jag att jag låg i en pöl av osynlig värme. Det kändes som att jag svettades floder men så fort täcket åkte av mig så blev det kallt och jag slappnade av igen. Lukas sov som en gris medan Micke redan verkade ha vaknat. Jag antog att han satt i uterummet så efter att jag tagit på mig så gick jag ut och mötte Danni på vägen. Hon hade varit vaken i någon timme och gått runt och myst lite för sig själv, Micke hade gått ut och tagit en promenad. Vi satte oss i uterummet och njöt av den blåa himlen, det gröna gräset och de kvittrande fåglarna. När det gått en stund så blev jag så pass uttråkad att jag började gå omkring i huset, så jag bestämde mig för att gå upp och säga god morgon till min bästa Peter. Han sov med särade ben i sängen när jag kom upp - men med täcke över sig, så jag lade mig bredvid honom och pussade honom på kinden.
"Var är Danni?" var det första han frågade och jag log åt hans längtan.
"Hon är därnere gubben, kom ned så gör vi lite frukost".
Jag gick ned och hjälpte Danni ta fram frukost. Vi dukade tallrikar, glas, fläder&päronsaft, mackor och skinka. Bara för att vi visste att Lukas skulle bli störd så gick vi alla in och betedde oss högljutt hos honom och tillslut satte han sig, fortfarande sovande, upp och morgonen förlängdes av några extra skratt.
När vi myst av en sen frukost så gjorde vi oss i ordning och bestämde oss för att gå ut en liten runda. Efter halva vägen skildes vi åt - Lukas och Micke gick för att leta efter en boll medan Peter,Jag och Danni gick för att handla lite mat. Vi hade planerat att äta pizza på lördagen men det fina vädret sken över oss så Peter kunde inte motstå, att för min skull, grilla åt oss - han visste hur mycket denna helgen betydde för mig och om det så skulle betyda att han skulle bjuda oss på mat.. så skulle han göra det. Och god mat kan ni tro att det blev - Kött med pommes och vitlökssås - det var ljuvligt!! Vi satt alla i tystnad och njöt av den goa maten och sedan försökte jag få killarna att hjälpa oss med disken - vi hade både städat under fredagen och diskat under fredag och lördag, de var deras tur ju .. men dem höll inte med, det var rena paradiset för dem och så fort vi inte var i köket så fick vi höra "vad gör du utanför köket kvinna?" och sedan brast dem i skratt. Min aggressiva sida kom fram till viss del där, då jag blev trött på att vi var dem enda som plockade undan, diskade och städade så fort vi åt eller drack något medan de bara låg och slappa.. men det är väl så det är, killar är killar och kommer alltid vara. När vi plockat undan så kom drickan fram .. och korten. Vi körde pyramiden och jag lovar er att Lukas har 70 klunkar kvar att dricka(a) Men han var duktig som tog ansvar eftersom han skulle köra dagen efter!
Runt midnatt bestämde vi oss för att gå ned på "dansbandskvällen" nere på fotbollsstadion men när vi kom ned så var människorna mellan 30-50 årsåldern och inträdet låg på 150 så det var bara för oss att gå hem igen .. Och på den korta vägen hem, lyckades det komma fram mer än jag anade. Det blev en väg fylld av.. djupt prat, tårar, chock, medkänsla, sorg, kärlek, vänskapligt bevis av värme, skratt, slag och hemligheter. Just sådana saker som sker när alkoholen kommer in i bilden! Hahha!
När vi väl festat någon timme till så började krafterna ta slut. Danni och Peter gick upp och la sig medan jag fick vänta på att Lukas och Micke skulle bli klara med någon film igen. Flera gånger somnade jag till och vaknade av att jag sa "Så, ska vi sova nu?" och tillslut blev Micke nog trött på mina klagelser för han gick fram till dvdn och stängde av filmen utan ett ord och sedan lade vi oss alla för att sova och det tog mig ett par minuter och sedan hade sömnen tagit över helt..
Day 3. Söndag.
När vi vaknade upp till det vackra vädret på söndagen så satt vi i uterummet i timmar. Utan ett ord njöt vi av det fina vädret men den kalla brisen som höll sig kring oss. Danni,Jag och Micke gick en snabb runda ned till Ica och sedan hem igen fram tills dem andra vaknat, då vi började plocka undan så att vi kunde bli färdiga i tid. Efter någon timmes städning var det dags för mat och vi tog resterna ifrån Peters Pasta Bolognese- som jag kan säga, smakade himmelskt!
När killarna för första gången DISKAT överhuvudtaget på hela helgen så hade vi packat allt, plockat undan, dammsugat och gjort det fint så var det dags att åka hem .. Och på hemvägen mötte vi två fiiiiiina leksaker!
Under en bit följde dem oss och låg precis intill, lade sig på långt avstånd och kom sedan i full fart förbi igen... MMmm, gåshud av motorcyklarnas ljud!
Och tillslut var vi hemma.. Trött, smutsig och äcklig lade jag mig i ett varmt och skönt bad.. redo för att återvända till verkligheten .
Måndag:Hela dagen har jag suttit och suddat och skrivit, suddat och skrivit om och om igen på bloggen. Efter en hel helg i Båstad så känns det som att man borde ha mycket att leverera men tvärtom, kroppen är färdig, psyket är inlåst i sin lilla dvala och jag har låst in mig på rummet. Jag känner att det är en läsar dag idag men när jag satte mig ned för att läsa "Om jag kunde drömma" innan idag så tog det mig tre meningar att läsa innan rösten i mitt huvud skrek "Too soon" också smällde jag igen boken igen. Resten av dagen har varit som ännu en söndag, vilket egentligen har behövts. Jag vaknade av den vibrerande telefonen. 05.30. Med pina i kroppen stängde jag av alarmet fram till halv 7 och sedan drog jag mig långsamt ur den varma sängen. På ett par minuter så insåg jag att jag självklart gjort av med min sminkväska - som antagligen är kvar i badrummet i Båstad som jag lade undan under tiden jag städade. Så i full stress tog jag på ett lätt lager av mammas rouge och några lätta drag av mascaran innan jag tog på mig och sprang i all hast ut genom dörren för att utan att tänka, trampa ned en av mammas blommor. Ångesten drog sig genast över mig och jag förstod att jag var tvungen att stanna upp och andas för att kunna koncentrera mig och med handen på pannan vände jag mig om och såg på mamma som jag visste var förtvivlad över blomman jag precis förstört. "Förlåt.. Jag..Arh, förlåt. Det var inte meningen.. Jag.. Jag måste gå" och sedan gick jag i full powerwalk mot bussen med en stressande Danni på andra sidan telefonen. Mamma skickade ett lugnande sms om att det inte var någon fara men om att jag måste tänka lite mer innan jag agerar, så att det inte ska bli sådär och jag visste att hon hade rätt. Att hantera stress är något jag måste lära mig. När jag ett par minuter senare insåg att min vänstra kindhalva dunkade av smärta så förstod jag att min tandvärk blivit värre under natten och mamma var gullig nog att boka en akuttid åt mig till tandläkaren. Så jag hann in på skolan ett par minuter innan jag gick igen - tur nog så kom aldrig vår engelsklärare och våra lektioner efter var inställda, så Danni sprang ikapp mig och åkte med mig hem. 5 minuter försenat var jag inne hos tandläkaren som enbart lade mig ned i stolen och började pilla. Jag tycker själv inte att det är särskilt obehagligt att gå till tandläkaren, vilket många verkar, men det måste vara obehagligare för dem. Jag var klar på ett par minuter då hon sköljde och gav något sorts bedövande som gjorde mig lam i ena kindhalva för ett par timmar. Trötta åkte vi hem och lade oss på soffan och lät timmarna passera. Efter lunch någon gång hörde André av sig. Det var meningen att han och Peter skulle komma tidigare men när vi fick ett sms där det stod "Peter har gjort något dumt, vi hör av oss snart" så blev jag direkt orolig. Danni och jag såg chockerat på varandra. Hade han gjort något eller blivit utsatt för något? En olycka? När vi ett par minuter senare fick ett sms till med orden "Kan inte snacka . Ambulansen kom nu" så sjönk mitt hjärta som en sten nedåt magen. Vi stannade båda två upp och det var som att höra en nål falla. På ett par sekunder hade vi släckt allting omkring oss, dragit ur alla kontakter och slängt på oss kläderna för att springa ut på gatan där André skulle möta oss för att köra oss in till sjukhuset.. Klumpen i magen var större och oroligheten låg med gråten i halsen. Jag fokuserade inte på Danni utan antog att hennes tystnad sade lika mycket som min.. När vi ett par minuter senare möter Andrés bil och ser Peter sitta på andra sidan sätet - skrattandes - så fladdrade magen till av glädje och ett par minuter senare.. Ilska. " NÄ!!! Vi går. Vi går" sade Danni ilsket och drog i min tröjarm. Jag gick med henne men var fortfarande för chockad och för arg för att säga särskilt mycket. Peter hoppade ur bilen och med tystnaden som följde förstod han nog att han gått över gränsen. Det var så typiskt honom att skämta om något sådant! Hur ska man kunna lita på honom när de väl gäller då? Man skämtar inte om sådant! Människoliv är för värdefulla, särskilt när det gäller ens nära vänner!
Jag hörde honom fnysa till av skratt bakom oss och när han försökte tilltala oss så vände jag ryggen åt honom. När han drog mig i tröjan så drog jag mig ur hans grepp och skrek "vad fan tänkte du med?" "Haha, erkänn, lite roligt var det" sade han oseriöst.
Jag fortsatte gå hemåt och kände att jag var glad, glad för att han inte varit med om någonting men så otroligt arg för denna lögnen som var menad att vara "rolig".. men är man vän med en dramatiker så borde man väl förstå att det inte går?
När han efter ett par minuter insett att han gått över gränsen och bad om ursäkt - men ändå hade ett flin på läpparna - ställde han sig och höll om mig. Han förstod att han gjort fel när han såg allvarligheten i mina ögon och när han såg att det inte gick över efter ens en halv timme så bad han om ursäkt igen. Han skrattade också. Han hade väl blandade känslor kring det men jag var så orolig att chocken antagligen inte riktigt lagt sig.. När dem gick 40 minuter senare så släppte det lite. "Om en månad ska vi ge sån jävla payback" sade Danni och pekade ut mot dörren de just gått ut genom. "Haha, Ja,jo, de ska vi" log jag.
När hon också gått så ställde jag mig för att diska. Det kändes skönt, distraherande. Vardagligt, mänskligt, distraherande, tråkigt men ändå. . nödvändigt. När jag fortsatte slinta med glasen ned i diskhon så suckade jag åt min klumpighet och torkade av mina blöta händer och lät resten av disken vara. Trött satte jag mig ned i fåtöljen i hopp om att somna - ingen vidare lycka dock, så jag satte på det nya avsnittet av vampire diaries och i mitten av det kom mamma hem. Hon lagade en snabb men god mat och diskade sedan efteråt.
Jag satt fasttrollad i min värld av vampyrer och när det tog slut så ekade deras röster och ansiktsuttryck i mina huvuden. Jag sprang snabbt upp med datorn och öppnade fönstret.
Var det varmt eller är det bara jag? Jag kände mig nästan oanständigt svettig och lutade mig ut genom det öppna fönstret. "Kärringaköror?" Jag skrattade åt mina tankar och lät den friska luften svepa om mig. Och nu har jag lagt mig här, i sängen och skrivit ut allt som inte kommit under hela dagen. Jag antar att det är komplicerat nog för att förstå till stor del av vad som går igenom mina tankar eller min vardag.. Om det är.. knäppt eller normalt kan jag inte avgöra. Och oavsett vad, så gör det mig ingenting, vad ni tycker, vad någon tycker, för i slutet.. så är det vad jag tycker om mig själv som spelar roll ..
Och nu har jag kommit hem och så mycket har jag missat, återigen ringer mobilen stup i kvarten, återigen kommer mamma in när man låst in sig på rummet, återigen ringer hemtelefonen trots att det aldrig är till mig.. Verkligheten börjar återvända. Och vet ni vad det bästa med det är? Det som tar en bort igen ..
T.ex sådant som betyder något extra för mig.. och här har ni ett smakprov på det; Den nya Eclipse-trailern..
Fredag. Dag 1.
På fredagen vaknade jag utan entusiasm åt att vi skulle åka - jag hade haft entusiasm i flera veckor, längtan och förhoppningar som antagligen funnits där så länge att det under fredagen försvann.. Kanske bara för att problemen med maten och pengarna i torsdags klyddade till saker och ting. Men när skolan snabbt tog slut och jag gick hem för att packa det sista så kickade spänningen in igen. När dem efter ett par snabba timmar tutade utanför mitt fönster och mötte mig med "ÄR DU RIKTIGT KNÄPP?" -blicken åt min packning så skrattade jag och kände adrenalinet komma igång. Egentligen hade jag inte alls mycket packning, men madrasserna låg utrullade och täcket var inte nedpackat. Lukas och Micke försökte hjälpa mig rulla ihop madrassen men när vi insåg att den var alldeles för stor för att få plats i bilen så gav jag dem en missnöjd blick och bad dem försöka igen. Danni skrattade åt min envishet och förklarade att hon tagit med en uppblåsbar madrass åt mig istället. Bilen var fullpackad när vi kom till Millennium för att hämta upp Peter. Det var som att vi packat för flera veckors resor och all den energin man kände fick det nästan att kännas så.
När Filippé vinkat av oss med vinflaskan i fönstret blev det åka av och vår roadtrip upp mot Båstad började. En och en halv timme gick fort. Med gott sällskap, musik, en dator och lite goa skämt gick bilresan fort, men det var inte lika lätt att hitta som vi trodde. Väl framme i Båstad körde vi runt och efter att Lukas i flera timmar vägrat skriva in på GPSen så gav han med sig och skrev in adressen och med en u-sväng körde vi in på rätt väg.. Ungefär 7 km utanför Båstad..och efter mycket tissel och tassel hamnade vi i Grevie som var en mycket, mycket liten gammal, sliten by med gammeldags fordon. Man skulle kunna säga att det såg fattigt ut, men det håller jag inte med om, utan det var slitet och mycket fint. Det var berg och skog så långt ögat kunde nå och de slitna husen passade in i omgivningen tillsammans med blåsipporna längs gräset. Affärerna var få. Danni berättade om en pizzeria som vi aldrig såg, Micke om en frisörsalong men det enda jag såg var skylten till en bensin mack och ICA. Det låg även någon liten fotbollsförening en bit bort med ett hus lika litet som ett utedass.. Haha. Huset var finare än jag trodde, jag förväntade mig en liten stuga men det var ett två våningshus med en stor trädgård. Direkt när man kom in så var köket framför oss, i perfekt storlek för oss alla och sedan ett vardagsrum till vänster och ett till höger. Huset var fyllt av "gammeldags-möbler" . Ni vet, gamla lampor, tapeter, byrår och det fanns två gamla och fina men ostämda pianon. Men det passade in. Hela grejen med hela alltet var att det gammeldags"aktiga" fullgjorde det hela och huset var supermysigt! Det bästa var nästan uterummet, där vi spenderade mestadels av vår tid. Dock hade vi stora problem med avloppen. Det var stopp i vasken hela tiden och toaletten svämmade över flertal gånger så tillslut satt jag på alla fyra och lade ut handdukar på golvet. Vägarna var dock det jobbigaste - det var inte vägar, det var backar! Upp försbackar och nedförsbackar överallt och flera gånger, efter att vi handlat på ICA så pustade alla "Dessa jävla backarna" och sedan brast vi alla i skratt åt vår andfåddhet. När vi väl kommit fram och packat upp och bäddat så ställde sig mästerkocken själv och gjorde middag -Peter. Det blev en god och efterlängtad Pasta Bolognese och med kurrande magar dukade vi snabbt fram till den goda maten.
Efter lite god mat och efter att ha firat Danni med en god kladdkaka, en överraskningspresent med ett fint kort till som Micke ritat och efter lite festande, så bestämde vi oss för att det räckte för kvällen. Vi var alla så färdiga så vi lade vi oss och såg film. "Sommaren med Göran".. Ingen favoritfilm direkt. Svenska filmer är något av det värsta jag vet och skådespelandet var precis lika dåliga som jag visste att det skulle vara, med efter att ha somnat efter ett par minuter så gjorde det mig inte så mycket. Danni och Peter lade sig tidigt, medan Micke, jag och Lukas låg kvar därnere. Jag kunde inte lägga mig förrän Micke och Lukas var klara eftersom min säng stod framför tv:n så Lukas gjorde vad han kunde för att underhålla mig, d.v.s släppte han ut en hel del gaser...! Hhahah! Det kanske låter vidrigt och självklart är det det, men .. Det är roligt, när man väl är där. Hahah!
När tröttheten slog till så var vi alla så nära på att somna, tills Lukas energi kom och hans telefon ringde och vi skrattade åt något som liknade "Kommer Nelson Mandela ifrån Sydafrika? " och en hel del annat... Hahaaha! Någon gång efter midnatt kom Peter och Danni ned och fnittrade lite hemlighetsfullt. Vi satte oss i uterummet och pratade i några minuter, fram tills Danni frös så att hon skaka och dem gav mig vars en puss på kinden innan dem lade sig igen. När klockan närmade sig 5 så slumrade vi till allihopa..
'
Day 2. Lördag:
När jag vaknade på lördag morgon så trodde jag att jag låg i en pöl av osynlig värme. Det kändes som att jag svettades floder men så fort täcket åkte av mig så blev det kallt och jag slappnade av igen. Lukas sov som en gris medan Micke redan verkade ha vaknat. Jag antog att han satt i uterummet så efter att jag tagit på mig så gick jag ut och mötte Danni på vägen. Hon hade varit vaken i någon timme och gått runt och myst lite för sig själv, Micke hade gått ut och tagit en promenad. Vi satte oss i uterummet och njöt av den blåa himlen, det gröna gräset och de kvittrande fåglarna. När det gått en stund så blev jag så pass uttråkad att jag började gå omkring i huset, så jag bestämde mig för att gå upp och säga god morgon till min bästa Peter. Han sov med särade ben i sängen när jag kom upp - men med täcke över sig, så jag lade mig bredvid honom och pussade honom på kinden.
"Var är Danni?" var det första han frågade och jag log åt hans längtan.
"Hon är därnere gubben, kom ned så gör vi lite frukost".
Jag gick ned och hjälpte Danni ta fram frukost. Vi dukade tallrikar, glas, fläder&päronsaft, mackor och skinka. Bara för att vi visste att Lukas skulle bli störd så gick vi alla in och betedde oss högljutt hos honom och tillslut satte han sig, fortfarande sovande, upp och morgonen förlängdes av några extra skratt.
När vi myst av en sen frukost så gjorde vi oss i ordning och bestämde oss för att gå ut en liten runda. Efter halva vägen skildes vi åt - Lukas och Micke gick för att leta efter en boll medan Peter,Jag och Danni gick för att handla lite mat. Vi hade planerat att äta pizza på lördagen men det fina vädret sken över oss så Peter kunde inte motstå, att för min skull, grilla åt oss - han visste hur mycket denna helgen betydde för mig och om det så skulle betyda att han skulle bjuda oss på mat.. så skulle han göra det. Och god mat kan ni tro att det blev - Kött med pommes och vitlökssås - det var ljuvligt!! Vi satt alla i tystnad och njöt av den goa maten och sedan försökte jag få killarna att hjälpa oss med disken - vi hade både städat under fredagen och diskat under fredag och lördag, de var deras tur ju .. men dem höll inte med, det var rena paradiset för dem och så fort vi inte var i köket så fick vi höra "vad gör du utanför köket kvinna?" och sedan brast dem i skratt. Min aggressiva sida kom fram till viss del där, då jag blev trött på att vi var dem enda som plockade undan, diskade och städade så fort vi åt eller drack något medan de bara låg och slappa.. men det är väl så det är, killar är killar och kommer alltid vara. När vi plockat undan så kom drickan fram .. och korten. Vi körde pyramiden och jag lovar er att Lukas har 70 klunkar kvar att dricka(a) Men han var duktig som tog ansvar eftersom han skulle köra dagen efter!
Runt midnatt bestämde vi oss för att gå ned på "dansbandskvällen" nere på fotbollsstadion men när vi kom ned så var människorna mellan 30-50 årsåldern och inträdet låg på 150 så det var bara för oss att gå hem igen .. Och på den korta vägen hem, lyckades det komma fram mer än jag anade. Det blev en väg fylld av.. djupt prat, tårar, chock, medkänsla, sorg, kärlek, vänskapligt bevis av värme, skratt, slag och hemligheter. Just sådana saker som sker när alkoholen kommer in i bilden! Hahha!
När vi väl festat någon timme till så började krafterna ta slut. Danni och Peter gick upp och la sig medan jag fick vänta på att Lukas och Micke skulle bli klara med någon film igen. Flera gånger somnade jag till och vaknade av att jag sa "Så, ska vi sova nu?" och tillslut blev Micke nog trött på mina klagelser för han gick fram till dvdn och stängde av filmen utan ett ord och sedan lade vi oss alla för att sova och det tog mig ett par minuter och sedan hade sömnen tagit över helt..
Day 3. Söndag.
När vi vaknade upp till det vackra vädret på söndagen så satt vi i uterummet i timmar. Utan ett ord njöt vi av det fina vädret men den kalla brisen som höll sig kring oss. Danni,Jag och Micke gick en snabb runda ned till Ica och sedan hem igen fram tills dem andra vaknat, då vi började plocka undan så att vi kunde bli färdiga i tid. Efter någon timmes städning var det dags för mat och vi tog resterna ifrån Peters Pasta Bolognese- som jag kan säga, smakade himmelskt!
När killarna för första gången DISKAT överhuvudtaget på hela helgen så hade vi packat allt, plockat undan, dammsugat och gjort det fint så var det dags att åka hem .. Och på hemvägen mötte vi två fiiiiiina leksaker!
Under en bit följde dem oss och låg precis intill, lade sig på långt avstånd och kom sedan i full fart förbi igen... MMmm, gåshud av motorcyklarnas ljud!
Och tillslut var vi hemma.. Trött, smutsig och äcklig lade jag mig i ett varmt och skönt bad.. redo för att återvända till verkligheten .
Måndag:Hela dagen har jag suttit och suddat och skrivit, suddat och skrivit om och om igen på bloggen. Efter en hel helg i Båstad så känns det som att man borde ha mycket att leverera men tvärtom, kroppen är färdig, psyket är inlåst i sin lilla dvala och jag har låst in mig på rummet. Jag känner att det är en läsar dag idag men när jag satte mig ned för att läsa "Om jag kunde drömma" innan idag så tog det mig tre meningar att läsa innan rösten i mitt huvud skrek "Too soon" också smällde jag igen boken igen. Resten av dagen har varit som ännu en söndag, vilket egentligen har behövts. Jag vaknade av den vibrerande telefonen. 05.30. Med pina i kroppen stängde jag av alarmet fram till halv 7 och sedan drog jag mig långsamt ur den varma sängen. På ett par minuter så insåg jag att jag självklart gjort av med min sminkväska - som antagligen är kvar i badrummet i Båstad som jag lade undan under tiden jag städade. Så i full stress tog jag på ett lätt lager av mammas rouge och några lätta drag av mascaran innan jag tog på mig och sprang i all hast ut genom dörren för att utan att tänka, trampa ned en av mammas blommor. Ångesten drog sig genast över mig och jag förstod att jag var tvungen att stanna upp och andas för att kunna koncentrera mig och med handen på pannan vände jag mig om och såg på mamma som jag visste var förtvivlad över blomman jag precis förstört. "Förlåt.. Jag..Arh, förlåt. Det var inte meningen.. Jag.. Jag måste gå" och sedan gick jag i full powerwalk mot bussen med en stressande Danni på andra sidan telefonen. Mamma skickade ett lugnande sms om att det inte var någon fara men om att jag måste tänka lite mer innan jag agerar, så att det inte ska bli sådär och jag visste att hon hade rätt. Att hantera stress är något jag måste lära mig. När jag ett par minuter senare insåg att min vänstra kindhalva dunkade av smärta så förstod jag att min tandvärk blivit värre under natten och mamma var gullig nog att boka en akuttid åt mig till tandläkaren. Så jag hann in på skolan ett par minuter innan jag gick igen - tur nog så kom aldrig vår engelsklärare och våra lektioner efter var inställda, så Danni sprang ikapp mig och åkte med mig hem. 5 minuter försenat var jag inne hos tandläkaren som enbart lade mig ned i stolen och började pilla. Jag tycker själv inte att det är särskilt obehagligt att gå till tandläkaren, vilket många verkar, men det måste vara obehagligare för dem. Jag var klar på ett par minuter då hon sköljde och gav något sorts bedövande som gjorde mig lam i ena kindhalva för ett par timmar. Trötta åkte vi hem och lade oss på soffan och lät timmarna passera. Efter lunch någon gång hörde André av sig. Det var meningen att han och Peter skulle komma tidigare men när vi fick ett sms där det stod "Peter har gjort något dumt, vi hör av oss snart" så blev jag direkt orolig. Danni och jag såg chockerat på varandra. Hade han gjort något eller blivit utsatt för något? En olycka? När vi ett par minuter senare fick ett sms till med orden "Kan inte snacka . Ambulansen kom nu" så sjönk mitt hjärta som en sten nedåt magen. Vi stannade båda två upp och det var som att höra en nål falla. På ett par sekunder hade vi släckt allting omkring oss, dragit ur alla kontakter och slängt på oss kläderna för att springa ut på gatan där André skulle möta oss för att köra oss in till sjukhuset.. Klumpen i magen var större och oroligheten låg med gråten i halsen. Jag fokuserade inte på Danni utan antog att hennes tystnad sade lika mycket som min.. När vi ett par minuter senare möter Andrés bil och ser Peter sitta på andra sidan sätet - skrattandes - så fladdrade magen till av glädje och ett par minuter senare.. Ilska. " NÄ!!! Vi går. Vi går" sade Danni ilsket och drog i min tröjarm. Jag gick med henne men var fortfarande för chockad och för arg för att säga särskilt mycket. Peter hoppade ur bilen och med tystnaden som följde förstod han nog att han gått över gränsen. Det var så typiskt honom att skämta om något sådant! Hur ska man kunna lita på honom när de väl gäller då? Man skämtar inte om sådant! Människoliv är för värdefulla, särskilt när det gäller ens nära vänner!
Jag hörde honom fnysa till av skratt bakom oss och när han försökte tilltala oss så vände jag ryggen åt honom. När han drog mig i tröjan så drog jag mig ur hans grepp och skrek "vad fan tänkte du med?" "Haha, erkänn, lite roligt var det" sade han oseriöst.
Jag fortsatte gå hemåt och kände att jag var glad, glad för att han inte varit med om någonting men så otroligt arg för denna lögnen som var menad att vara "rolig".. men är man vän med en dramatiker så borde man väl förstå att det inte går?
När han efter ett par minuter insett att han gått över gränsen och bad om ursäkt - men ändå hade ett flin på läpparna - ställde han sig och höll om mig. Han förstod att han gjort fel när han såg allvarligheten i mina ögon och när han såg att det inte gick över efter ens en halv timme så bad han om ursäkt igen. Han skrattade också. Han hade väl blandade känslor kring det men jag var så orolig att chocken antagligen inte riktigt lagt sig.. När dem gick 40 minuter senare så släppte det lite. "Om en månad ska vi ge sån jävla payback" sade Danni och pekade ut mot dörren de just gått ut genom. "Haha, Ja,jo, de ska vi" log jag.
När hon också gått så ställde jag mig för att diska. Det kändes skönt, distraherande. Vardagligt, mänskligt, distraherande, tråkigt men ändå. . nödvändigt. När jag fortsatte slinta med glasen ned i diskhon så suckade jag åt min klumpighet och torkade av mina blöta händer och lät resten av disken vara. Trött satte jag mig ned i fåtöljen i hopp om att somna - ingen vidare lycka dock, så jag satte på det nya avsnittet av vampire diaries och i mitten av det kom mamma hem. Hon lagade en snabb men god mat och diskade sedan efteråt.
Jag satt fasttrollad i min värld av vampyrer och när det tog slut så ekade deras röster och ansiktsuttryck i mina huvuden. Jag sprang snabbt upp med datorn och öppnade fönstret.
Var det varmt eller är det bara jag? Jag kände mig nästan oanständigt svettig och lutade mig ut genom det öppna fönstret. "Kärringaköror?" Jag skrattade åt mina tankar och lät den friska luften svepa om mig. Och nu har jag lagt mig här, i sängen och skrivit ut allt som inte kommit under hela dagen. Jag antar att det är komplicerat nog för att förstå till stor del av vad som går igenom mina tankar eller min vardag.. Om det är.. knäppt eller normalt kan jag inte avgöra. Och oavsett vad, så gör det mig ingenting, vad ni tycker, vad någon tycker, för i slutet.. så är det vad jag tycker om mig själv som spelar roll ..
Och nu har jag kommit hem och så mycket har jag missat, återigen ringer mobilen stup i kvarten, återigen kommer mamma in när man låst in sig på rummet, återigen ringer hemtelefonen trots att det aldrig är till mig.. Verkligheten börjar återvända. Och vet ni vad det bästa med det är? Det som tar en bort igen ..
T.ex sådant som betyder något extra för mig.. och här har ni ett smakprov på det; Den nya Eclipse-trailern..
1 kommentarer
tussilago
27 Apr 2010 17:40
tjockhuvud, vi käkade bolognese inte cabonara, och du missade den klockrena ölen i söndags morse ;)
Kommentera