Funderingar...
2kommentarer
Hela natten, har jag legat och funderat...
Vi har ... olika tider, inom oss själva..
Tider av sorg, lycka, ilska, ledsamhet .. eller som man själv kan känna, levande som en zombie..
Hela morgonen har jag sett olika sorter av smärta, rädsla, dolda känslor och förståelse..
Varje dag har folk något i deras närhet som är dystert.. och även något som lyser upp deras dag.
Varje dag har de något/någon som skadar dem .. Vart är det som helar dem?
Varför är det så?
Varför ska vi träffa människor gå igenom stunder, som föralltid kan lämna spår?
Jag har vuxna människor omkring mig.. som suckar, när jag gråter över en kille. Jag har vuxna som hela tiden säger till sina döttrar att de måste komma över killen de är ledsen för, eftersom de kommer träffa 10 killar som kommer göra precis likadant... Och de säger, att vi kan vara omogna, överdriva och löjliga som kan gråta över en kille i tonåren .. För att det är så, att det värsta för en tonårstjej idag, kan vara att förlora sin pojkvän.. och de vuxna reagerar då som att enbart är unga, oerfarna och blinda av det vi har. . de reagerar med "ah, det är inte lönt att gråta nu för du kommer träffa 10 killar till som gör att du mår precis lika dåligt"... Och det är den sämsta reaktionen de kan ge.
Vad folk inte förstår idag.. är att människor förändrar liv.
Vi måste väl få uppleva detta, kärleken , närheten, smärtan, lyckan, ilskan .. Vi måste väl få gå igenom hela vägen precis som ni har gjort utan att ni trycker ned oss?
Jag bröt min rygg. Jag visste att det fanns en möjlighet, att jag aldrig skulle kunna gå igen .. Jag visste att mitt liv skulle kunna förstöras föralltid .. alla drömmar, allt jag hade framför skulle förstöras av denna olyckan ...men för mig, var det inte ett liv - det var en annan vändning.. Men det jag vet, är att jag igenom det inte hade förlorat folk i min närhet - jag vet att min familj, mina bästa vänner, en som betyder mer än andra.. fortfarande hade stått kvar. Det som hände den dagen .. Det var inte en sorg av att jag hade brutit min rygg, det var... en livsvändning, och då inser man vad varenda lilla människa i ens liv betyder.. Och trots att detta har hänt och jag borde lära mig, så "tillåter" jag mig själv fortfarande känna smärta över jag förlorar.. av personer som försvinner.. Man kan inte jämföra livets gåvor, med livets smärtor...
För att ramla av en häst och bryta ryggen, är en livsförändring..
Att förlora någon, viktig .. vem det än är kan lämna ett spår större än ett ärr..
Det måste vara okej för oss, att hamna under lagret av smärta.. Det måste vara okej för oss att gråta, det måste vara okej .. för oss att uppleva det vi gör.
Vi måste..... få ut känslorna vi känner inombords, annars kommer känslorna inom dem förstöra dem ..
precis som mina gör nu ...
Vi har ... olika tider, inom oss själva..
Tider av sorg, lycka, ilska, ledsamhet .. eller som man själv kan känna, levande som en zombie..
Hela morgonen har jag sett olika sorter av smärta, rädsla, dolda känslor och förståelse..
Varje dag har folk något i deras närhet som är dystert.. och även något som lyser upp deras dag.
Varje dag har de något/någon som skadar dem .. Vart är det som helar dem?
Varför är det så?
Varför ska vi träffa människor gå igenom stunder, som föralltid kan lämna spår?
Jag har vuxna människor omkring mig.. som suckar, när jag gråter över en kille. Jag har vuxna som hela tiden säger till sina döttrar att de måste komma över killen de är ledsen för, eftersom de kommer träffa 10 killar som kommer göra precis likadant... Och de säger, att vi kan vara omogna, överdriva och löjliga som kan gråta över en kille i tonåren .. För att det är så, att det värsta för en tonårstjej idag, kan vara att förlora sin pojkvän.. och de vuxna reagerar då som att enbart är unga, oerfarna och blinda av det vi har. . de reagerar med "ah, det är inte lönt att gråta nu för du kommer träffa 10 killar till som gör att du mår precis lika dåligt"... Och det är den sämsta reaktionen de kan ge.
Vad folk inte förstår idag.. är att människor förändrar liv.
Vi måste väl få uppleva detta, kärleken , närheten, smärtan, lyckan, ilskan .. Vi måste väl få gå igenom hela vägen precis som ni har gjort utan att ni trycker ned oss?
Jag bröt min rygg. Jag visste att det fanns en möjlighet, att jag aldrig skulle kunna gå igen .. Jag visste att mitt liv skulle kunna förstöras föralltid .. alla drömmar, allt jag hade framför skulle förstöras av denna olyckan ...men för mig, var det inte ett liv - det var en annan vändning.. Men det jag vet, är att jag igenom det inte hade förlorat folk i min närhet - jag vet att min familj, mina bästa vänner, en som betyder mer än andra.. fortfarande hade stått kvar. Det som hände den dagen .. Det var inte en sorg av att jag hade brutit min rygg, det var... en livsvändning, och då inser man vad varenda lilla människa i ens liv betyder.. Och trots att detta har hänt och jag borde lära mig, så "tillåter" jag mig själv fortfarande känna smärta över jag förlorar.. av personer som försvinner.. Man kan inte jämföra livets gåvor, med livets smärtor...
För att ramla av en häst och bryta ryggen, är en livsförändring..
Att förlora någon, viktig .. vem det än är kan lämna ett spår större än ett ärr..
Det måste vara okej för oss, att hamna under lagret av smärta.. Det måste vara okej för oss att gråta, det måste vara okej .. för oss att uppleva det vi gör.
Vi måste..... få ut känslorna vi känner inombords, annars kommer känslorna inom dem förstöra dem ..
precis som mina gör nu ...
2 kommentarer
Mamma
16 Oct 2009 15:48
...du har så rätt lilla gumman...klart man ska få vara ledsen över sin pojkvän...jag var ledsen nästan hela min tonårsperiod över Larry :=)kram!
shannon
16 Oct 2009 16:49
du är bra på att beskriva tankar och känslor :) jag ska mysa med folket i helgen!
Kommentera