Förföljd ..
0kommentarer
Jag vet inte varför, men hela tiden är där saker som påminner mig om hur mitt liv hade kunnat vara.
När vi var på liseberg så såg vi människor i rullstol nästan hela tiden, när jag går i stan så ser jag folk i rullstol, i tidningarna står det om hur svårt handikappade har det att ta sig överallt.. Och idag, när jag vaknar så satte jag på tv:n och vad tror ni är på tvn?
Jo, en film som handlar om en man som är med om en olycka och blir totalt förlamad...
Hans flickvän är där de första dagarna - sen berättar hon att hon träffat en annan.
Hans arbetskamrater ger löften om saker men tillslut blir det inte direkt som han vill ..
Alla hans vänner fixar en överraskning för honom och han blir rörd till tårar av alls omtanke ..
När jag ser hur han lever, med all den utrustningen och den träningen varje dag, och hör hur de pratar om hur dyrt allting är så undrar jag - om det inte hade varit på film - hur lätt hade det varit då?
Hur svårt hade det varit ekonomiskt?
Hur svårt hade det varit psykiskt och fysiskt?
Tränar man verkligen upp sig i tro om att man kommer kunna gå igen?
Denna.... olyckan påverkade egentligen inte lika mycket som jag velat, för jag kan inte se en möjlighet i att ha det livet... men jag tror... att jag ser saker mycket tydligare nu... jag lägger märke till det.
och igenom det... kan nog händelser göra att ingenting någonsin blir likadant.. ändå lever jag precis som förut.
När vi var på liseberg så såg vi människor i rullstol nästan hela tiden, när jag går i stan så ser jag folk i rullstol, i tidningarna står det om hur svårt handikappade har det att ta sig överallt.. Och idag, när jag vaknar så satte jag på tv:n och vad tror ni är på tvn?
Jo, en film som handlar om en man som är med om en olycka och blir totalt förlamad...
Hans flickvän är där de första dagarna - sen berättar hon att hon träffat en annan.
Hans arbetskamrater ger löften om saker men tillslut blir det inte direkt som han vill ..
Alla hans vänner fixar en överraskning för honom och han blir rörd till tårar av alls omtanke ..
När jag ser hur han lever, med all den utrustningen och den träningen varje dag, och hör hur de pratar om hur dyrt allting är så undrar jag - om det inte hade varit på film - hur lätt hade det varit då?
Hur svårt hade det varit ekonomiskt?
Hur svårt hade det varit psykiskt och fysiskt?
Tränar man verkligen upp sig i tro om att man kommer kunna gå igen?
Denna.... olyckan påverkade egentligen inte lika mycket som jag velat, för jag kan inte se en möjlighet i att ha det livet... men jag tror... att jag ser saker mycket tydligare nu... jag lägger märke till det.
och igenom det... kan nog händelser göra att ingenting någonsin blir likadant.. ändå lever jag precis som förut.
Kommentera