Dieten..
3kommentarer
Jag tänker vara ärlig, vilket jag tycker jag verkar vara hela tiden ..
Jag vill detta, jag vill det så gärna.. Jag vill kunna se mig själv i spegeln och åtminstone säga till mig själv att jag är nöjd med mitt utseende. Jag vill kunna gå och shoppa utan att veta att där är klädesplagg som inte kommer passa. Jag vill kunna träffa människor.. killar.. utan och undra vad de kommer anse om min kropp. Jag vill kunna gå på en släktmiddag och känna att jag inte är sämst av alla där.. Jag vill det... Jag vill det så gärna. Men någonting som ger mig styrka ena dagen gör att jag blir insvept i det svarta hålet den andra..
Jag ser på the biggest loser just nu .. och jag tänker - om människor som väger över 200 kilo kan gå ned till 58 kg och få så .. mycket muskler, bra kondition.. och framför allt bli så jävla snygga och må så bra.. Och jag vet inte varför jag varje dag har så mycket vilja som enbart sätter sig i tysta ord i huvudet istället för synlighet på kroppen..
Det är svårt för det är någonting man måste göra själv, ändå är det något jag behöver hjälp med..
Men jag försöker.. Jag försöker att inte ha med mig småpengar som jag köper onyttigheter för, jag försöker att äta clementiner när jag är sugen på något gott och har med mig en flaska vatten vart jag än går.. Jag försöker röra mig så mycket jag kan, men det blir mycket liggande på soffan efter en skoldag. . .
Men jag har många vänner som stöttar mig , två tjejer i min klass - Sophie&Danni som tar med mig på pass på Formtoppen samt Frida,Madeleine och Malin som ofta ringer och ber mig gå ut och gå med dem .. och om man går ut och går en timme om dagen så kommer det ge resultat..
Jag försöker.. Jag har viljan, den är bara... fast i huvudet.
Jag vet inte varför, men det är precis som människor... som har anorexia så mår de så pass dåligt att de inte kan äta.. Jag har dagar, för ofta.. som är så pass låga att jag äter till mig sorgen.. Vilket är det absolut värsta man kan göra.. men det måste vara någon sorts sjukdom det också .
Det är svårt..
Jag vet inte varför jag gör det ... Jag vet inte varför jag inte lyckas få glöden att bli eld..
Men jag.. får helt enkelt.. göra mitt bästa för att komma dit jag vill.
Dit jag behöver..
Annars tackar jag för allas stöd, för allas undringar och för vägen ni följt än så länge.. trots att det inte blivit mycket om det så har folk visat oerhörd stor tro på mig... och jag vill inte göra er besvikna.. så .. jag ska ta mig upp igen .. Detta är inte sista gången jag faller, men jag tänker resa mig varenda gång.. så tack. Tack för allt. Det hjälper.
Jag vill detta, jag vill det så gärna.. Jag vill kunna se mig själv i spegeln och åtminstone säga till mig själv att jag är nöjd med mitt utseende. Jag vill kunna gå och shoppa utan att veta att där är klädesplagg som inte kommer passa. Jag vill kunna träffa människor.. killar.. utan och undra vad de kommer anse om min kropp. Jag vill kunna gå på en släktmiddag och känna att jag inte är sämst av alla där.. Jag vill det... Jag vill det så gärna. Men någonting som ger mig styrka ena dagen gör att jag blir insvept i det svarta hålet den andra..
Jag ser på the biggest loser just nu .. och jag tänker - om människor som väger över 200 kilo kan gå ned till 58 kg och få så .. mycket muskler, bra kondition.. och framför allt bli så jävla snygga och må så bra.. Och jag vet inte varför jag varje dag har så mycket vilja som enbart sätter sig i tysta ord i huvudet istället för synlighet på kroppen..
Det är svårt för det är någonting man måste göra själv, ändå är det något jag behöver hjälp med..
Men jag försöker.. Jag försöker att inte ha med mig småpengar som jag köper onyttigheter för, jag försöker att äta clementiner när jag är sugen på något gott och har med mig en flaska vatten vart jag än går.. Jag försöker röra mig så mycket jag kan, men det blir mycket liggande på soffan efter en skoldag. . .
Men jag har många vänner som stöttar mig , två tjejer i min klass - Sophie&Danni som tar med mig på pass på Formtoppen samt Frida,Madeleine och Malin som ofta ringer och ber mig gå ut och gå med dem .. och om man går ut och går en timme om dagen så kommer det ge resultat..
Jag försöker.. Jag har viljan, den är bara... fast i huvudet.
Jag vet inte varför, men det är precis som människor... som har anorexia så mår de så pass dåligt att de inte kan äta.. Jag har dagar, för ofta.. som är så pass låga att jag äter till mig sorgen.. Vilket är det absolut värsta man kan göra.. men det måste vara någon sorts sjukdom det också .
Det är svårt..
Jag vet inte varför jag gör det ... Jag vet inte varför jag inte lyckas få glöden att bli eld..
Men jag.. får helt enkelt.. göra mitt bästa för att komma dit jag vill.
Dit jag behöver..
Annars tackar jag för allas stöd, för allas undringar och för vägen ni följt än så länge.. trots att det inte blivit mycket om det så har folk visat oerhörd stor tro på mig... och jag vill inte göra er besvikna.. så .. jag ska ta mig upp igen .. Detta är inte sista gången jag faller, men jag tänker resa mig varenda gång.. så tack. Tack för allt. Det hjälper.
3 kommentarer
Sanne
17 Nov 2009 20:52
Skriv en lapp till dig själv och sätt upp på väggen.På den ska det stå: Ge aldrig upp ! Jag vet att du klarar det snygging. KRAM
M
17 Nov 2009 21:04
<3
Gabbe Chillsson
21 Nov 2009 04:32
You can do it ;)
Kommentera