Missnorman

Idag har jag en riktigt underbar kväll. Med nya lakan och ett nyomplåstrat sår, tända ljus och morötter med dippa ligger jag nu redo för att avsluta en mysig kväll. Min nya buddha "ljusstake" står fint på mitt nattduksbord tillsammans med mina stenar och jag drömmer om den fina pojken som kunnat ligga intill mig och pussat mig på kinden. För att ta mina tankar på annat håll har jag förberett mig med lite korsord, hah, någonting jag inte gjort på år och dar men idag är jag på myshumör och i väntan på en fantastisk film är det något som tar bra av tiden.

 

Ibland älskar jag att vara jag, då kvällar som dessa är extra bra. Så jag ska ta ett extra tillfälle och mysa lite innan kvällen är över.

 

Hoppas ni har det lika bra, oavsett vad ni gör och vart ni än befinner er..

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Det finns dem dagarna jag sitter inne och lyssnar på regnet och spelar musik omkring mig. Idag har varit en av dem dagarna. Delvis för att jag inte har något val - brännsåret på benet har hållt mig liggandes i sängen och Dear John har spelats om tre gånger på en dag och jag har sjungit med till varenda bakgrundslåt som om det vore lika bekant som allt annat i mitt liv. Regnet har fallit hårt, åskan har dundrat vid ett par tillfällen och mitt fönster har fått ta ett par hårda slag.. Men just nu lyser ett par blåa moln utanför fönstret.

 

Idag är också dagen jag tagit ett annat steg i mitt liv. Då låten jag spelat in delats med till omvärlden och framför allt till mina nära och kära.. De har gett mig en feedback som får mig att inse var en del av mitt hjärta gömmer sig - i musiken. Musiken är ett sorts kall och trots att jag inte kör den vanliga sortens musik verkar dessa små independent låtarna tilltala folks hjärtan - & just denna låten tilltalar särskilt mig..

 

Det är en oerhört skrämmande sak - att lämna sig själv så exponerad, men jag antar att det är vad jag egentligen gjort här på bloggen genom åren. Musiken är bara så.. personlig, på en helt ny nivå. Men trots att det varit skrämmande, så har jag tagit min tid innan jag valt att dela med mig av min helt egna röst.. och jag kan säga såhär, att det verkligen var vid rätt tillfälle.. då jag fått en oerhört vacker comeback. Det inspirerar mig till att fortsätta och jag har under dagen suttit och tittat på saker och ting som behövs för att skapa en egen studio i framtiden.

 

Annars är kroppen i ett bräckligt stadie. Magens nerver är ostabila och jag håller om magens smärta emellanåt. Det finns tillfällen då tiden är jobbigare än vanligt, men det som är bra med tiden ibland.. är att den tar slut. Den passerar. Det jobbiga är att den inte gör det tillräckligt snabbt ibland.. och när man vill det som minst, har den passerat alldeles för fort. Det enda jag lärt mig av tiden, är att den oavsett, tar slut. For better or worse.

 

Låten kommer inte att hamna här, för diverse anledningar, jag har valt att dela med mig av den på ett ställe där bara nära och kära kan se och höra.. Men jag har lite annan musik ni kan lyssna på. I lördags var det fullt ös när jag var tillbaka i Höllviken och för er som vill veta hur det lät.. kan ni lyssna här;

 

 

 

 

 

 

Efter så mycket längtan är jag äntligen tillbaka. Tillbaka i Blekinge, tillbaka i Skärgården, tillbaka i Nättraby - Tillbaka i Grönadal. Att komma till Blekinge är en väldig mysig känsla Allting är sig likt, allt ifrån hästarna på landet till den lilla ica affären till båten som går i kanalen. När man väl kör in på vår väg är det första du möter gigantiska, vackra villor och stugor som ligger utmed vattnet, uppmed kullarna och öar så långt ögat kan nå. Högt gräs höjer sig här och var, tillsammans med färgglada blommor och träd. Bryggan är lika fin och använd som när jag var här för ett par år sedan. Överallt går byborna med lösa hundar och lekande barn. Det var en fantasisk nostalgitripp för mig att komma tillbaka till Nättraby då jag inte varit här på många år, men jag kunde föreställa mig själv gå ner längs vägen mot bryggan för att hoppa i utan att tveka.  Denna gången tog det lite längre tid innan jag väl lade min kropp i det svarta vattnet. Jag fick panik varenda gång någonting rörde vid mig då jag föreställde mig att det var en stor fisk eller någonting annat läskigt. Medan barnen i allt ifrån 3årsåldern och över kastade sig i utan att tveka, dök som att det vore det enda dem visste och hoppade som att det skulle ge dem poäng. Barnen här har växt upp med vatten, båtar och bad - för dem finns det inte att tveka, så jag kände mig väldigt pinsam när jag var rädd för att doppa tårna(Jag som aldrig är badrädd!). Vattnet var dock lika varmt som jag mindes och jag låg i en bra stund när jag väl tagit mig. Vi åkte förbi vår gamla stuga, som morfar byggt med sina egna händer och det kändes givetvis sorgligt att det inte längre var vårt vackra ställe. Men den lilla stugan vi hyrde var liten och mysig och blev snabbt ett ställe jag kom att tycka om. Mitt egna lilla loft blev ett ställe jag sov tryggt i, läste mina böcker i och gjorde mig i ordning i. Slutligen kändes det inte bara som mitt eget rum, utan det såg nästan ut som det. Med kläder i lite olika hörn, sminkväskan på den ena sängen och böckerna på nattduksbordet kände jag mig som hemma(haha).

 

Det var en vacker dag när jag kom till Nättraby och karlskornas skärgård. Solen sken för första gången på ett par dagar och vi hann både vila och sola lite innan det var dags att göra sig i ordning för att gå bort.

 

Mormor och morfars vänner Monica och Göran hade bjudit in oss på middag till deras palats. När vi kom dit bjöds vi på champagne, vacker dukning och några snittar(vars innehåll jag naturligtvis hunnit spilla över mig innan vi ens satt oss ned...).

 

Under kvällen serverades en vacker och god tre rätters middag - varav förrätten var kantareller stekta i smör på macka, kött med en fantastiskt god potatisgratäng med bearnaise sås och som avslutning fick vi en fantastisk budabestliknande tårtlängd. Det var en varm och mysig kväll, med väldigt god mat och trevligt sällskap. Jag fann deras vackra trädgård ett perfekt ställe för min kamera och fick syn på både fåglar som badade i pölar, ljud av rådjur i buskarna och slutligen stod jag uppe på deras balkong och såg upp mot den stora, lysande vackra månen. Det var fullmåne och det blev en fulländad kväll tack vare det.

 

Första dagen hade snabbt passerat, men nu längtade jag efter att lägga mig och vakna till en ny dag. Jag kände redan ett nytt lugn i kroppen och fann snabbt ro. Sömnen följde mig och jag sov djupt.. hela första natten.

 

 

 

Min nya favorit Douglas Booth är inte bara sanslöst snygg och samtidigt sanslöst vacker, utan han är så fruktansvärt charmig och har en sådan kemi till sitt skådespeleri.. och jag menar.. killen har röst, han spelar gitarr.. Åh, jag menar.. lyssna själva.

 

 

 

 

 

 

 

 

Idag har jag varit en av de absolut svåraste dagarna i mitt liv. Jag har fått söka upp varenda del av min fysiska och psykiska styrka och jag har fått hålla i varenda millimeter av mig själv för att inte totalt bryta ihop. Mitt psyke har aldrig varit vid en sådan här svag punkt, den har aldrig varit så medveten och så livrädd. Den har aldrig varit så brusten. Och inte heller , någonsin har mitt hjärta varit så brustet som det är just nu.  Vid varenda tillfälle jag fått chans till att andas ville kroppen avstyra från detta tunga och låta sig själv falla. Emellanåt gjorde den som den ville och på det farligaste stället - ens arbetsplats. Det är det enda stället i världen allt annat måste försvinna, så jag gjorde vad jag behövde och tog på mig arbetsansiktet för att lyckas.

 

När kvällen väl kom, gjorde jag vad jag gör bäst. Jag isolerar. Köper hem den mat jag vill ha, köper hem den serie jag vill se och låter mig själv va.

 

Än har sammanbrottet inte kommit. Men rädslan är där. Ledsamheten är där. Beslutet är taget. Jag såg mig själv i spegeln och ser vad som kommer.

 

Jag hatar det.

Det tar kål på mig.

 

Och jag har ändå inget annat sätt att ta mig ur det.

Jag har inget annat sätt att ge frihet.

 

Varje kväll på Millennium är en kväll som på ett annat sorts hem. Man kommer dit på egen hand och möter så många bekanta ansikten, varav alla tar hand om en. Du njuter av en god mat, fantastisk underhållning och en himla härlig stämning. Det är en av de dagarna allting är som det ska - jag är på stället där jag är säker i mitt esse och byn är i sin bästa stämning..

 

 

''

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

I just had toooo!!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

LOL är en film som har några av dagens bästa skådespelare - en riktigt bra story och en kemi som verkligen kan fungera. Med stor förväntan tas man in i vad som blir något av en independent movie och trots att den är så himla mänsklig och får vilken tonåring som helst att känna igen sig - så går den inte så djupt inpå ämnena som den rör vid. Den är hela tiden på väg men når inte hela vägen fram.

Miley Cyrus och Demi Moore har en kemi som går rakt igenom bioduken och får vem som helst att vilja krama om sin mamma.. Medan Ashley Greenes roll känns nästintill onödig.

Höjdpunkterna är definitivt filmscenerna med Douglas Booth och Miley Cyrus som får kroppen att pirra från det första ögonblicket de håller sig nära varandra - till första gången de älskar. Douglats Booth är ett nytt vackert ansikte, med så mycket charm och en sådan underbar röst. Deras kemi är det enda som verkligen håller igång filmen.

Filmen rör vid många känsliga ämnen och visar hur en tjejs analyserande tankar tar hennes agerande alldeles för långt och på grund av det önskar man att regissören tagit sig tid till fler djupa scener istället för scener där bakgrundsmusiken talar för allt. Men efter många om och men kommer en mänsklig film till sitt slut och man inser att man fått en väldigt bra känsla med sig.

Denna filmen gjordes bra men kunde gjorts bättre, man märker att människorna i casten haft en oerhört bra kemi som antagligen visat sig mycket mer behind the scenes, men filmen lyckades med sitt budskap och gav vad den skulle -
Lots Of Love.

Filmen får 4/5.

Detta är inte bara en film med en riktigt bra story, utan med trovärdiga skådespelare och trovärdiga situationer. Att filmen är snyggt gjord och att den verkligen får filmen att gå ihop är inte bara ett plus, utan det är det som gör det helt okej att vissa scener är så overkligt actionfyllda att man inte riktigt vet om man är med i ett data spel eller i ett country krig. Men någonstans på vägen mixas det så snyggt ihop och för en gångs skull har man en film fylld av riktigt trovärdiga vampyrer - som inte bara är allt annat än vad så många vampyrer är, utan de är skrämmande och trots att de följer de vanliga myterna - ser vi dem på ett helt annat sätt än innan.

 

Skådespelarna är något nya ansikten vilket gör filmen något mer intressant - då vi får en helt ny vy i aspektet och samtidigt en förmåga att bli imponerade.

 

Filmen funkar, men det gäller att ta vissa scener i filmen med en nypa salt. Att springa över hästar utan problem för att sedan få en kastad över sig är något som i verklighet inte fungerar, men med en 3D som gör effekterna något coolare, är det helt okej  - även här.

 

Så för en actionspäckad och nyfilm som vi inte sett förut får den här filmen 4/5!

Den är därmed absolut sevärd!

 

Det var en väldigt vacker känsla,att vakna efter många timmars sömn och höra mamma ropa i trappan.. "Louise.. Du har fått blombud.."

 

Lika exalterad som jag, sätter hon sig intill mig när jag öppnar den vackra buketten och hänförs. Så många tillfällen som jag har föreställt mig hur det vore och få hem en bukett blommor.. Så många gånger jag föreställt mig känslan av och bli så uppvaktad. Och jag insåg nu.. hur lite en förväntan når en upplevelse. Denna känslan.. uppnådde allt annat.  Jag var hänförd, så rörd och kände mig så älskad. Det var en av de vackraste gesterna jag upplevt i mitt liv.

 

Efter att ha fått den finaste början på dagen.. fick jag en mysig frukost på sängen av mamma, tillsammans me en flagga och en kram! Jag lyckas naturligtvis hälla ut juicen på halva sängen innan frukosten var uppäten, men vad gör det? Jag drog av täcket, gick upp och mötte dagen.

 

Telefonen var fylld av meddelanden, facebook överöst av hälsningar och slutligen ringde även pappan min och önskade mig grattis på födelsedagen.

 

Jag märkte att jag tog åt mig, åt varenda ansikte och varenda hälsning. Varenda födelsedag har jag förväntat mig så mycket av, att det blivit för mycket planering, för mycket förväntning och slutligen ingen charm i det - igår lyckades jag gå igenom en dag som bara tog sig fram och varenda känsla blev därför så äkta.

 

När jag gjort mina ärenden i byn och mött nära och kära ansikten som gratulerat mig, kom jag hem till ett fint hem som mamma gjort vid, god mat och snart goa gäster.

 

Tack mamma - för att du alltid fixar allting och gör det så himla fint, för den goda maten du lagar och för att du ger så mycket! Det blev en väldigt vacker födelsedag tack vare det!

 

Efter att min lilla familj intagit vårt hem, ätit lite middag och fått tid till att spendera tid med mig knackade en kär vän på dörren. Malin vandrade in, med en påse av någonting som jag aldrig kunnat förvänta mig - drickan som gör blandningen till min favoritdrink - rosa pantern! Jag var såå förvånad, sååå glad och min första drink var inte långt ifrån!

 

När de första timmarna gått förbi och jag njutit av stundenter, en god middag, (Så goda drinkar!) lite efterrätt och min fina familj började folk komma in.. en efter en.. Min fina Josefin kom och gladde mig med sitt sällskap. .Efter ytterligare en stund var Lukas hos mig och jag hoppade upp i hans famn av glädje, tillsammans med hans lillebror överraskade dem mig med en fin liten bukett med röda rosor ooooch!! en födelsedagspresent från New York - En parfym från Victoria Secret! Ååååh ja, jag var så glad.. Det är min första victoria secret ägodel och doften är så underbar!

 

Vi satt samlade, gjorde flertal rosa pantern, mös i köket och pratade och njöt av att bara umgås. Som slutet på kvällen fick vi en liten runda till stan för att mysa i Malins lägenhet.

 

Dagen var impulsiv, så genuin och rent av underbar. Jag upplevde någonting jag aldrig varit med om och insåg att jag uppskattade allting så intensivt att min födelsedag blev en av de bästa någonsin.

 

Jag kan se omkring mig och säga - att om jag har nånting så är det.. genuint. Mina vänner. Min familj. Mina magiska ögonblick. Jag har dessa delar av livet som gör det värt det. Och jag har insett att man måste titta på vad man har och njuta av vad som finns kvar. Och ända sedan min student har jag känt hur genuint mitt hjärta upplever det.

 

Jag kan inte tala om för er - hur mycket jag uppskattar att ni finns. Dem av er som är kvar i mitt liv är dem som ger mig vad jag behöver för att känna mig vid liv.

Så tack för allt det här. &tack för den bästa födelsedagen någonsin.

 

Jag trodde det skulle bli tråkigt att fylla 19, men jäklar, det blev ju de bästa någonsin;)

 

 

 

 

 

 

 (Håkan&lilla Alice!)

 

 

 

Skrattanfall.. 

Det är inte bara med ett väldigt berört, lyckligt, kärleksfyllt hjärta jag lägger mig efter en underbar födelsedag. För att vara ärlig, är det nog den bästa jag någonsin upplevt.

Med den absolut mest.. lugnaste och mest varsamma känslan i kroppen kan jag nu lägga mig och vara tacksam över vilka magiska ögonblick som finns i mitt liv.. Över de största överraskningarna.. Den mest kärleksfulla släkten.. och de mest fantastiska vännerna.. Och känna sådan enormt tacksamhet över att jag verkligen är den jag är, över att mitt liv blivit det det blivit.. och att jag blivit den jag är.

Tack till var och en av er, som gjorde min födelsedag till den bästa någonsin.

Efter att ha upplevt en av de absolut mysigaste och underbaraste arbetsdagarna i mitt liv har jag insett att bion är helt rätt ställe för mig att vara på. Med bra kollegor, en suverän arbetsplats och goa kunder kan man bara gå hem med ett leende. Nu vibrerar telefonen i fickan och ständiga hälsningar skrivs med vänlighet och det ska bli fint och lägga sig med vänners värmande gratulationer.. och ännu finare ska det bli och vakna till dem! Så jag säger god natt och känner mig lika förväntsfull inför min födelsedag som alltid.. & bilden säger väl ungefär hur glad jag kan vara, inte bara på studenten, utan idag. . För idag är det ju min födelsedag!

 

När livet inte helt och hållet går som man vill får man vara impulsiv, och det är precis vad det blevl. En impulsiv, mycket mysig, trevlig och fantastiskt rolig kväll. Bilderna får tas med en nypa salt - vi var egentligen alldeles för oseriösa för att ta fram kameran. Men det är väl precis så det ska va!

 

Tack för en jättemysig kväll tjejer.. Det ska vi definitvt göra igen!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

'

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Med högljudda nerver i magen har jag sökt mig in hos familjer i London som söker au pairer.. och haft kontakt med en kille ifrån en reseledarutbildning.. men jag har absolut ingen aning om vart det för mig och vilket som avgör. Men någonting av det blir det. Nu måste det närma sig. Jag måste göra det.

 

Så idag har tiden gått till att möblera om, rensa lådor, städning & en hel dags mys med mig själv.

Några tavlor väntar på att spikas upp och mitt kollage ska fyllas med nyfunna bilder.

 

Regnet byttes ut efter några timmar och solen är nu framme och väntar på att jag ska bege mig utåt, men jag tror att jag gör lite motstånd, laddar ned några filmer och äter en god middag innan jag fortsätter med kreativiteten.

 

Oavsett så är ledigheten precis vad jag behöver.