Missnorman

Om det är någonting jag lärt mig av situationen med min fina Johan, så är det att ta vara på det som finns. Jag var så rädd för studenten, för att jag inte skulle kunna vara lycklig, jag var så rädd för att dagen skulle bli allt annat än jag föreställt mig.

Men solen sken, fåglarna sjöng och studenterna jublade. Och jag? Jag var genomlycklig.

Man förstår inte riktigt hur skönt det är att vissla i den där visselpipanförrän man springer längs gatorna i Malmö och fångar allas uppmärksamhet.  Man förstår inte riktigt glädjen förrän jublet omger hela Malmö med alla skolans studenter. Man förstår inte riktigt hur viktig glädjen är förrän i det ögonblicket en väns ansikte dyker upp. Studenten är en av dem grejerna man vet att man aldrig någonsin får chansen att uppleva igen.





Dagen var varm, långsamt och galen. Att stå i fontäner, springa in på restauranger och krocka med studenter var något av det roligaste jag upplevt. Men ingenting kunde mäta sig med känslan när vi står uppradade och räknar ned minuterna, och sedan får springa den sista biten ut ifrån skolan och kasta sig ut på scen. Det finns ingenting som kan slå det ögonblicket - då man hör absolut ingenting, ser absolut ingenting och ändå är så komplett invävd i det ögonblicket. Sedan är allting så tydligt - alla dem som är viktiga syns, musiken ur högtalarna hörs och studsandet från kroppen lyfts varenda gång man landar med fötterna på scenen.








Utspringet var ett av dem längsta ögonblicken i mitt liv  - och lycklig var jag för det - det gjorde mig kapabel till att minnas det. Den adrenalinkicken, lyckoruset och den absoluta tyngden som bara lämnade kroppen. Jag vill tacka er som tog sig dit - mina fantastiska barndomsvänner, Hampus och Sebbe. Min underbara Uncle Jonas som varit en av de viktigaste människorna i mitt liv - mina kusinervitaminer, Johan, moster Lotta, lilla Alice och såklart min egna lilla Hugo &' självklart min fina familj  - mamma, Håkan, Elin, Pappa& Johannes. Att möta så många ansikten gjorde hela utspringet till den absolut viktigaste delen!












När tyngden väl lämnat kroppen fanns det inget stopp för den glädjen som förde sig genom kroppen. Jag var lätt, jag var så lycklig och jag kände hur kroppen skrek av den enorma lättnaden.


















Flaket blev den ultimata upplevelsen. Att stå där och först möta Simons slängkyssar och sedan studsa genom Malmö stad var den absoluta extaskänslan. Musiken brusade lika högt som tutorna, visslorna och våra skrik tillsammans. Flaket gungade nära dem tjocka däcken och vi hoppade så högt vi kunde. Malmös folk sträckte sig efter oss och glädjen spreds ifrån våra ansikten till deras. Det som kände mest fantastiskt med flaket var att varenda sekund blev så levnadsfullt. Flera gången sträckte man sig mot himlen och kände hur den underbara känslan av frihet drog sig igenom en. Allting var gjort. Allt kämpande är över. Du är fri.
Minuterna gick fort, min farbror körde tutandes bakom oss och jag dansade genom flakets avlånga del och vrålade lungorna ur mig. Och det var en av dem skönaste upplevelserna i mitt liv. Att släppa allt det jag någonsin vetat - känt och upplevt - och bara levde för minuterna.



Adrenalinet tog inget stop. Man var i en ständig kick som aldrig tog slut och man både skrattade, vrålade, visslade, hoppade, dansade och flög med kroppen på ett sätt som man aldrig gjort förut.

Vägen hem i Ferrarin var leksaksaktig, jag skrattade åt ljudet, njöt av fläktandet i håret och stannade plötsligt bredvid det lilla huset med enormt många människor utanför.


Barndomsvänner,familjevänner, gamla vänner som nya vänner, släktingar och favoriter stod redo att möta mig. Efter varje omfamning började jag tappa kontrollen om vart jag verkligen befann mig - allting gick så fort, så många ansikten var på en plats och värmen i hjärtat var så överväldigande. (Vill bara påpeka att mina fantastiskt snygga skor inte åkte på förrän precis efter jag kom hem.. Ni måste förstå att värken i fötterna inte är helt lätt att hantera efter en heldag på stan:( Tyvärr ser jag därför förjävlig ut i mina converse - som dessutom bara åkte på då och då, menmen! ni får föreställa er mina jeffrey campbell istället!)











Medan kvällen gick insåg jag hur många som verkligen samlats för min skull. Både vårt lilla hus, vår lilla trädgård och runtomkring var fyllt av nära och kära och allas uppmärksamhet låg på mig. Det var så märkligt att se sig runt och se så många ansikten, alla leendes emot en. Det var ännu märkligare att få en sådan bekräftelse som jag fick.

Redan i början av kvällen ställde sig en av mina vänner vid mikrofonen. Detta var en person jag förväntat mig minst i världen av. Men mitt bland alla nära och kära - släktingar och vänner ställer hon sig och talar från hjärtat. Hon talar om att en vänskap som en vänskap med mig, inte finns att sätta ord på. Hon talar om att jag i alla lägen aldrig tvekat på att ställa upp. Och hon säger, rakt i hjärtat, till alla människor där - att en vänskap som den man har med mig är en unik upplevelse i sig - och hon talar om, att man ska vårda den, hålla den och aldrig släppa den. Hon av alla människor i världen jag mött ställer sig inför alla jag någonsin känt och talar om vilken betydelse jag haft för henne och kommer ha för dem som känner mig. Det är nog en av dem mest värdefullaste ögonblicken i mitt liv.

Så tusen tack Malin, för ett av dem finaste talen jag någonsin hört. Det kändes rakt in i hjärtat.

Jag som vanligtvis.. har så oerhört svårt för att ta till mig komplimanger, bekräftelse och ibland ens kärlek lyckades med en sådan enorm glädje ta emot så enormt mycket på en enda kväll. Ord, omfamningar och saker som jag så länge kommer kunna leva på. Jag inser hur oerhört älskad jag är bland dem omkring mig.

Och det finns ingenting mer man kan önska.

Kvällen var allmänt fantastisk - Mamma, du är så otroligt duktig. Allting var så fint, maten var så god, platsen var perfekt för alla. Du mamma, ska känna dig så stolt över dig själv som tog dig igenom allt detta och du kämpade dessutom trots att du var sjuk - sju dagar i rad. Men det är inte bara dem sju dagarna, utan det är all planering månaderna innan. Du är så makalöst duktig och jag hoppas så innerligt att jag kommer kunna ge dig lika mycket som du gett mig. Du gör varje upplevelse så fantastisk mamma - för att du misslyckas aldrig. Jag hade en dag bättre än så många andra - jag är så tacksam och jag var så genomlycklig. Jag älskar dig mamsen.

Och pappa, Rickard och Mats - Tusen tack för att ni spelade för oss. Det var lika bra som alltid! &pappa, tusen tack för ett fint och inspirerande tal &' såklart tusen tack för allting du hjälpt till med under studenten. Studenten kunde inte ha blivit mer lyckad - alla hade det så bra och jag fick en helt magisk dag.

Tack till var och en av er som gav presenter - det är så vackra saker som jag verkligen älskar. Alla smyckena sitter som smort på mina fingrar och armar och alla glasen är redo att användas tillsammans med all den champagnen som står laddad. Även serie-boxarna går varma och håller mig vaken om nätterna. Det finns så mycket jag fick som jag verkligen kommer använda och jag är så tacksam!
(Mitt rum är tack vare allt, så mycket mysigare att befinna sig i!)


Ett stort, stort tack till min kära Moster som var den enda som fick mig att gråta under kvällen. Det vackra talet, du impulsivt kom på kändes så rakt in i hjärtat och jag lovar dig - jag ska ta med mig min personlighet, mitt skrivande och mitt leende livet ut. Jag älskar dig Lottapotta..

& sist men inte minst, så vill jag från djupet av mitt hjärta tacka alla er som under kvällens gång tittade förbi. Mina fantastiska, kära, underbara vänner som kom förbi med sådana varma omfamningar och vackra leenden. Ni gjorde min kväll fulländad.

&' det värmde så att vi delade min student, den glädjen och den värmen.

Min student var en av de lyckligaste dagarna i mitt liv.
Det är förmodligen en av de absolut glädjefyllda dagarna jag någonsin får uppleva.
&' jag är så glad över att var och en av er var del av en.

Från djupet av mitt hjärta
'Tusen, tusen tack.










Och en sista gång..
JAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA!!!!!
JAG HAR TAGIT STUDENTEN, FÖR JAG HAR TAGIT STUDENTEN, FÖR JAG HAR TAGIT STUDEEENTEEEEEEEEN!
FYFAAAAAN VAD JAG ÄR BRAAAA!

För idag tar jag studenten,idag tar jag studenten,idag tar jag studeeenteeeeen! Fyfaaaan vad jag är bra!

Min älskade, kära, fina, snälla, underbara, harmlösa vän.
Hur kunde vi komma hit?

Det ligger en slöja av tomhet bland oss alla och glädjen som seglat i luften de senaste dagarna har lagt sig under ytan.
Du har fått oss alla att stanna upp. Du har fått oss alla att hamna i chock. Du har fått oss alla så ledsna.
Men på något sätt har du i denna största sorg fört så många av oss tillsammans.

Jag vet inte vart jag ska göra av detta. Tårarna har runnit men inombords är det så tomt.

Jag har tusen svar på saker jag undrar. Men jag har tusen saker jag fortfarande vill säga.

Detta går inte att inse. Det går inte att förstå.
Förstod du det själv? Förstod du att du aldrig skulle vandra bland oss människor igen?

Var du rädd? Kände du dig ensam? Grät du? Kände du ångest?
Komm du ihåg alla oss som älskar dig?

Ser du alla oss som sörjer dig, saknar dig och älskar dig?

Det finns inte en enda människa som har något ont att säga om dig.
Och jag önskar så att du kunnat se hur många människors liv som blivit påverkat av dig.
Det vet du att även mitt blev.
Vi hade en vänskap som blev starkare av våra upp och nedgångar. Vi fanns alltid där.


Vi har lika många fina minnen som vi har jobbiga.

Jag borde ha förstått när du såg mig in i ögonen och sa "Det.. är illa".
Men du sa till mig att lita på dig.. Jag gjorde ju det. Jag litade ju på dig Johan..

Det känns så konstigt att sitta och säga det här till en vägg, en dator,eller en bit papper. Det känns så konstigt och diskutera det här med folk i ens närhet. Det känns så konstigt .. att komma till din telefonsvarare när man ringer dig. Det känns ännu värre när allting man sett av dig är som försvunnet. Vet du vad som är absolut värst? Att lyssna på inspelningen jag spelade in senast vi sågs - då du var så full att du inte ville sluta cykla.  Det var den kvällen du första gången berätta hur du uppskattade mig som vän. Och jag minns den långa, varma kramen, som sa att vi var glada över att ha varandra. Vet du hur konstigt det känns att inte ha det nu? Att veta att oavsett hur långt jag sträcker mig, så når jag inte dig.
Jag behöver ju säga alla dessa sakerna till dig.
Jag behöver säga detta.

Jag kommer att sakna dig.. så in i helvetes jävla mycket. Jag kommer att lära mig av dig och älska dem i min närhet ännu mera. Jag kommer att sakna dig och minnas dig och tänka på dig. Jag .. Åh fan Johan.
Oh gud.. Jag kommer sakna dig.

Du lämnar en sådan tomhet hos oss. Hos mig.
Vi kommer alla minnas dig.
Du var så unik Johan.

Jag älskar dig min käre vän.
Jag hoppas du fann ljuset i tunneln du så länge letade efter och jag hoppas du fann glädjen du sökte.
Jag hoppas du känner frid .. och att du ser hur mycket kärlek vi känner för dig.

Sov gott kära Johan.. Sov gott.

(Bilder tagna av mig)

Sofies student!

Hampus Student!













MG's Student












Kvällsmingel!

Nu i studentens tider frågar så många mig vad jag önskar mig. Det är oerhört svårt att ge ett svar. Först och främst är det svårt och erkänna att man vill ha någonting alls från gäster som man bjudit - gästers vars närvaro gör hela kvällen bra. Men någonstans på vägen är det bättre att berätta vad man vill ha istället för att de spenderar tid och pengar på något man kanske inte vill ha eller behöver.

Det jag märkt är att alla ger bort "flytta hemifrån" saker på studenten. Saker man alltid kan bära med sig och ta med till sin lägenhet - någonting jag tycker är mycket trevligt att få.

En riktigt mysig present att få är en mysig outfit eller morgonrock.
En outfit att gå i på mysmorgnar när man är för sig själv.


Det finns en hel del övriga saker man sedan kan ge.
Glas av olika slag, ett förkläde, tallrikar, skålar, vaser och dylikt.
Småsaker man kommer ha användning för.

Jag som är en tv/film älskare går alltid och kollar efter nya filmer och tv-serier. Det är inte alltid bara att slänga ut pengar sådär så tv-serie boxar är något perfekt att önska sig. Det finns så många olika serier jag alltid velat ha - Sex and the city, Greys anatomy, Vänner.. Lite olika för att kunna underhålla mig själv för en dag  - eller för att kunna ta med mig till lägenheten då jag älskar myskvällar med bra tv-serier och filmer!


För dig som är nära vän till din student"kompis" kan alltid göra något personligt - antingen någonting som refererar till just er eller så kan man göra det simpelt men ändå med mycket energi nedlagt.
En fotobok, fotoramar eller ett collage är alltid lika trevligt för en vän som man har många minnen med!


För den som tar studenten är riktiga smycken alltid roligt att få på studentdagen,
då det är smycken man kommer bära med sig resten av livet!
Har du turen att din vän äger ett thomas sabo armband är det alltid bra med en extra berlock som minne för dig och dagen!

För dig som vill göra något litet är det alltid bra att tänka på sådant man aldrig köper själv .
- Hud och hårprodukter är alltid uppskattat oavsett om det är en tjej eller kille. Det är saker och ting som behövs och som kan göras i mini-kit och vara riktigt trevligt att få!



För dig som vill ge något simpelt är ett presentkort på en affär, bio eller en behandling på massage eller dylikt någonting passande. Det blir lätt för personen att välja och pengarna går till någonting viktigt.


För dig som vill ge pengar men som tycker det är tråkigt att ge i ett kuvert - pigga upp det med en liten bukett blommor och fäst pengarna i blommorna. (Känner du dig inte kapabel till det själv kan du alltid be biträdet i butiken göra det åt dig. Blommor är alltid uppskattat och pengar är alltid bra då denne kan göra vad den vill med de:)

Sååå.. Nu har ni några tips att gå på.
Det är verkligen svårt att ge något till någon i studentpresent då studenten är ett tillfälle att ge något ordentligt.

Hoppas ni får lite användning av detta!

Mina kära vänner.. Känn inte er tvingade att medta presenter - vi ses på fredag och skapar en kväll att minnas föralltid vilket är den största presenten i världen!

3 dagar kvar.
Det känns inte verkligt!

Nyblonderad,nyklippt och stajlad! Nu känner man sig fin!

Tack min käre,trogna frisörska - Petra!

Jag trodde aldrig jag skulle vakna upp idag och känna en så oerhört mycket känslor.

Ni vet den känslan man har när man inser att man verkligen är kär i någon? När man mår illa när man tänker på personen, känner nerverna i magen spänna sig, när man känner sig nervös över det där telefonsamtalet eller fjärilarna i magen som gör sig redo när du gör dig i ordning?

Dem känslorna har jag idag.
Och dem har inte alls med kärlek och göra.

Jag mår så fullständigt illa i tanken på en student. Att stå och se andra springa ut får mig så fruktansvärt nervös och jag blir ännu mer nervös av att se dem stå på flaket. Mina händer skakade under gårdagen och idag vet jag inte riktigt hur jag känner mig.

Studenten närmar sig med småsteg.
Några av betygen är inte helt okej - jag är rädd över det IG:et för mycket jag kan få.
Jag är rädd över att det börjar regna när flaket kommer - då ställs det in.
Jag är rädd över hela grejen.
Och jag trodde aldrig att jag skulle vara rädd över studenten.
Men att vakna idag var som en riktig bomb - det var tungt att lyfta på kroppen, det var tungt att känna illamåendet i magen och det är tungt att göra sig i ordning.

Och idag är det inte ens min tur..

Nu är det mina två fantastiska barndomsvänner som springer ut genom skolans dörrar för sista gången - deras framtid ligger redan stenhårt i restaurangbranschen och jag har följt dem i svett och tårar, jobb och sena kvällar. Men jäklar vad kul vi haft.  Minnena är många. Hampus och MG har följt mig sedan vi var bebisar. Så att stå med dem när dem springer ut ska bli ett av dem största minnena!

Mina älskade vänner, stort grattis på er dag!
Idag ska vi skapa minnen att minnas föralltid!












(Hampe&jag, vilken sexíg rumpa jag ligger inne med huh?;)


Hahahaha, Hampe gollii..

Jag är en av dem som älskar att sätta sig i en bil med musik på högsta volym och en solnedgång att köra i. I ett par år har vi haft dessa timmarna om sommaren och idag tog jag och Steffi igen oss när vi körde en impulsiv trip. Vi stod nere vid havet, körde rundor i byn och tog oss en kvällsglass. Ständig nostalgi musik gjorde oss sällskap och vi sjöng tills vi skrek och glömde bort alla tidernas bekymmer.

Ibland är det skönt att bara göra ingenting - för ändå gör man så mycket!

Nu är jag dock tillbaka i verkligheten och slänger mig över böckerna. Jag känner den enorma ångesten varenda gång ett blad öppnas. Men det är 7 skoldagar kvar, så jag kan bara göra vad jag kan för att stå ut!

Until being Strong Is the only choice you have left.

Jag ser ut genom fönstret och möts av en gigantisk, vitlysande måne. I natt är det fullmåne och varenda gång föreställer jag mig en varg yla någonstans i världen. Jag känner mig som vanligt mest säker när månen är full - då den lyser bland alla mörka moln, vägarna blir som upplysta av en lampa och känslan allmänt mer mystisk.

Jag har massvis pågång och trots att kvällen kunde varit bättre känner jag mig vid liv.

Många har åsikter om vem jag är och vem jag utlåter mig för att vara.
Många har en åsikt om hur sårbar jag låter mig vara.

Jag önskar bara att dem insåg att denna svagheten, den här sårbarheten övergått till ren styrka.

Jag är övervakad ikväll.

Ni också.
Känn närheten av dem som ser över er.

God natt.
L.

Jag lever livet ordentligt just nu. Mina kollegor får bokstavligttalat slita ifrån mig från jobb varenda gång jag är där och jag säger farväl lika seriöst som om det vore en flytt. Haha, att jobba på toppen är underbart. Kollegorna som är ett par år äldre än mig är precis mina typer och några av sommarens planer är redan späckade. Med tanke på hur kul vi har på jobb så kan det bara bli ännu roligare när vi går ut.

Första gången blir idag då vi har Kick Off! Skitkul, då det är en första grej för mig och vi spenderar kvällen på puben men jag slutar - som alltid - kvällen på Millennium!

Sofie Alven med band sätter både Millennium och folket i gungning .. Jag hoppas verkligen att folket kommer idag - Sofie som är så jävla bra, både i personlighet, på scen och i sin röst behöver verkligen bli sedd. Trots att vinden är stark och vädret så jäkla konstigt så hoppas jag att folk tar sig till Millenniums inhägnade uteservering!

Jag mår bra i kropp och själ och jag har suttit och lett åt varenda kund som kommit idag och jag kan lova att det har passerat över nån hundra. Jag fick kommentaren om att jag ser glad ut och att vara trevlig inte är någonting jag verkar ha svårt för.

Det är 13 dagar kvar till studenten. 8 Skoldagar. Det känns bannomej inte verkligt.

Men åh, jävlar vad roligt det ska bli.

För jävlar vad mycket mer mitt liv ska innehålla.

Jag har låst upp låset - nu är jag redo för att fylla all den tomhet jag känt genom åren.
Jäklar. Vad man har mycket som väntar!

Ångestkänslan som kryper fram när man vill göra allt för dem som alltid har någon annan.

Någon påminde mig idag om hur det är att ha små vardagliga grejer i livet som gör en glad. Vissa blir glada över att komma upp till rummet för att se att sängen är nybäddad(även jag!).. Vissa blir glada över att diskmaskinen är tömd eller att en granne säger hej. Och just en granne kan göra så mycket för mig. Bor man i ett område där man ständigt är nära varandra är det viktigt för mig att få dem att känna sig lika bekväma som jag känner mig. Att bo i ett område där folk inte ens hälsar på varandra blir istället väldigt jobbigt. Men det som är så bra med Höllviken är att oavsett vart vi bott så har grannarna varit fantastiska. Vi har inte bara hälsat, utan småsnackat, skämtat och kommenterat. Och idag när jag kom hem provade jag på mina nya fantastiska skor och jag tänkte på senast jag fick hem mina skor.. Då tittade en av mina grannar ut genom fönstret och ropade "Det där var ett par jäkla skor duh! Jäklar vad coola. Hur går man i dem?" och sedan stod vi där och småskrattade och storskämtade. Grannarna på vår högra sida är ett par roliga jäklar - han är en gammal sjöman och hon är nog en gammal hemmafru;) haha. Nej,men dem är lika roliga varenda gång man möter dem - de frågar en alla frågar man kan ställa och är alltid lika intresserade. De frågar samma frågor om studenten varenda gång vi möts och jag märker att de är lika spända över studenten som jag. Det som känns så bra över en dag som studenten.. är inte bara det att jag kommer ta den, utan det är att jag vet att mina grannar kommer stå redo för att inspektera mig. Redo för att inspektera min outfit. Och de kommer säkerligen stå lika redo när jag kommer tillbaka för att gratulera. Det är så vårt område är. Och det är så ett område ska vara.

När jag är äldre och bor med min man hoppas jag att min kontakt med mina grannar är lika bra som våran.

Så tänk på det - gör inte bara dem en tjänst, utan gör dig själv en tjänst. Skänk ett leende, till en granne eller en främling. Det gör så mycket mer än man tror.. :)

Idag har jag haft en riktigt fin dag. Jag har fått gjort så mycket och jag har lärt känna några nya kollegor. Jag har sprungit omkring med ett leende på toppen och jag har fått så många kommentarer om att jag är en äkta glädjespridare. Till och med min bästa väns pappa stannade upp och sa "Du nu igen? Förföljer du mig?" och när jag svarade med ett leende svarade han "Kan man skina så mycket som du gör?". Jag märker att jag trivs. Mina kollegor är superroliga människor och jag har samtidigt fått lära mig en massa - jag tog slutligen kassan själv och efter lite nervösa skakningar i händerna började det sitta som på smort.

Men hur mycket jobbet än sitter i fingrarna.. Så sitter mina nya skor som bäst. Jag trodde aldrig att jag skulle äga ett "plagg" som detta, då jag anser att det är alldeles för mycket pengar att betala för sådana saker.. Men nu när dem sitter på mina fötter, bekväma, så fina och så fräcka.. så kan jag inte säga annat än att jag kommer spara så in i helvete i framtiden för att kunna köpa mig ännu fler. Ska man ändå ha ett par höga skor, så ska man bannomej köpa ett par som är bekväma och så snygga.. Och då kan man inte köpa annat än; Jeffrey Campbell!


Dessa har jag min pappa att tacka för! Tack tusen gånger om, nu har jag ett par perfekta skor till studentklänningen &'nu har jag ett par perfekta skor till hela sommarn!

Nu ska jag lägga mig medan leendet fortfarande ligger på läpparna. Imorgon är det en ny dag med ännu mer skola,jobb och slutligen kanske dagen får en prick över i:et med teater på kvällskvisten! De vore något!

Natti!

När regnet dunstat av kom solen fram och gav oss en lång,färgfylld och vacker solnedgång. Beroende på det tog jag en paus från ansvar och läxor och bestämde mig istället för att cykla genom Höllvikens olika hörn för att få fånga några fina ögonblick med kameran. Med en mysig tjocktröja begav jag mig ut och lät timmarna passera utan stopp.

Såhär blev resultatet..

När jag var liten var jag väldigt intresserad i pojkars liv. Jag var tidigt en av dem som alltid blandade mig killarna, oavsett vad dem gjorde.. Jag älskade att befinna mig i deras närhet, oavsett om det var genom att cykla med dem till skolan eller om det var på en fotbollsträning. Jag ville vara med så mycket som möjligt.  Haha, och var jag förälskad fick pojkarna ett tiotal brev i månaden. Jag minns när jag och Lotta skrev brev till samma kille.. Vi köpte fina papper och kuvert som vi skrev på golvet i deras hall och som pricken på i:et sprutade vi parfym på för att det skulle lukta gott. Veronica, en av mammorna till en av pojkarna känner jag väl idag och hon har sparat ett dussintal av mina brev och har dem i sin klädlåda. Jag har inte kunnat förmå mig att åka och titta på dem.. Det räckte med Adams brev jag fick tillbaka - då jag lovade honom att köpa ett "gajmeboj" om han alltid skulle vara tillsammans med mig. Haha, åh, det är så sött att se på! Det var nog väldigt roligt och vara liten! Det fanns inga hinder!

När jag väl hade pojkvän som liten var jag lika gulligt naiv. Jag ansåg att jag stöttade min pojkvän genom att komma på hans träningar och jag minns sena sommarkvällar då vi slutligen satt tillsammans på konstgräset och pratade efter att träningen var slut. Jag minns sena sommarkvällar då jag stod i hörnan av fotbollsplanen och följde pojken jag tyckte om men en kärleksfull blick. Jag minns också alla stora fotbollsdagar - då det var matcher eller olika events på IP.. Jag var alltid på plats, antingen i en hörna någonstans eller uppe på läktaren. Jag minns även när jag spenderade så pass mycket tid på IP att jag blev inkallad på en av IP's största dagar genom att få stå i försäljningsbåset.

Men mest av allt minns jag när vi flertal stycken samlades under tidiga sommarkvällar för att spela fotboll och umgås. Vi tjejer satt ofta på sidan bredvid och mumlade och fnittrade medan pojkarna spelade sitt spel. Ibland kom jag ensam dit men kände mig lika bekväm för det.

Så när jag idag cyklar tillbaka till IP får man en känsla av nostalgi. IP är mer tomt än det var när vi var små, men längst nere på planen befinner sig killarna - (inte samma som killar som då men ändå).. De välkomnar mig med kramar och leenden när jag infinner mig på plats och plötsligt är även jag med i spelet - trots att jag förlorar och blir utsatt för (rövning) så har vi väldigt roligt och skrattar ständigt. Det är något väldigt speciellt att se solen gå ner och känna att värmen fortfarande håller sig stadig medan vi springer jämtes varandra och sparkar på en fotboll. Och det är något väldigt speciellt med att vara ensam tjej och ändå så accepterad. Jag har alltid haft lätt för att vara en av dem, jag har alltid haft lätt för att inte stå ut i den mängden - möjligen att jag suger på fotboll och att jag inte har en aning om reglerna i spelen dem kör, men vi har så roligt att inget av det spelar roll. (Och att dem får röva mig är dessutom deras höjdpunkt).

Sommaren är tidig och vi njuter lika mycket för varje dag som går av den. Det känns som att de sena sommarkvällarna kommer bli många och det känns som att vi kommer skapa ännu fler nostalgiska minnen.

När jag var liten uppfattade jag Melodifestivalen som stort och viktigt. Det var ett par gånger jag minns att vi samlade oss med ett par andra familjer under såkallade "Melodifestivalsfester." Men när man väl växte upp så har melodifestivalen blivit mindre och mindre viktig - särskilt eftersom våra bidrag varit komplett hopplösa. För mig har de på senare dar blivit komplett oviktigt.
Fram till Loréen kom på scen.
Loreen var tidigt ett starkt bidrag och hoppet har för första gången på länge funnits i Svenskarnas hjärta.

När Loréens vinst igår meddelas jublade vi i hemmen, på tvn och i Stockholm brann folket med glädje - folk badade i fontänerna, sprang längs torgen och jublade i sina bilar. Detta var nästan lika stort som jag minns fotbolls VM som liten.

Och idag vaknar vi och känner en sorts ny styrka och ny sorts glädje. Hur oviktigt melodifestivalen än är för folk  - så är det något speciellt som händer när vi väl tar oss så starkt igenom det. Nu blev det historiskt. Och Sverige fick någonting att tro på. Det var allt länge sen och det var allt vad vi behövde.

Loreen, det tog ett decennie men du gav oss något historiskt och du gjorde det med ett riktigt bra nummer!
Grattis &' stort tack!