Being alive in winterland
0kommentarer
När man börjar dagen med en lång promenad kring det tysta grannskapet, med knallrande snö under fötterna och kvittrande fåglar från alla hörn kan dagen bara börja bra. Solen skiner, snön glittrar och vinterns kyla har skapat en tystnad som är sällsynt och vacker. Inte ens röster från ängdala backen hörs idag. Överallt flyger små fåglar mellan buskarna, förbi en,över en och nästan på en - de tar så mycket av maten som det finns kvar och någonstans önskar jag att det vore lika lätt att ge mat till alla skogens djur som till fåglar. Jag kan inte sluta tänka på de rådjur som stod intill väg 100 häromdagen. Vintern är en hård tid för våra vackra djur.
När jag viker av runt hörnet och ser att ängdala backen är ståtlig och tyst förvånas jag. Hela veckan har den varit fylld av barn och ungdomar..Men när jag väl tagit mig upp på ängdala backens hala sidor tar det inte mer än 30 sekunder innan förskolans dörrar slår upp och barnen kommer springandes med sina pulkor. Det tar inte heller mer än 10 sekunder innan någon frågat efter mitt namn, om jag är journalist, vilken tidning jag jobbar för och vad jag gör med mitt liv.. Bästa frågan är dock om jag är rädd för att åka pulka då jag inte hade någon och det var med ett skratt som jag förstod att det var signalen för mig att gå därifrån. Barnen kastade sig orädda ner för backen - med eller utan pulka, på plastpåsar och genom att tränga ihop sig på ett par pulkor de samlat. Skratten från barnen verkar ha spridit sig, för på mindre än en minut har barn från grannskapet tagit sig ut från olika håll och kanter. Mammorna hälsade och samlade sig med lärarna medan barnen lekte fritt. En liten thailändsk pojke stannade och log åt mig när jag gick.. Efter en sekund hör jag honom ropa "heiåå fickan".. Och Jag vände mig om, log stort och vinkade till pojkens förtjusning. Gulligaste saken jag sett på länge.
Någonstans längre bort hamnade jag på en stig, med färgglada buskar och varma hus. Plötsligt tyckte jag att jag väldigt tydligt hörde gäss på väldigt nära håll och jag stannade upp för att se om de faktiskt - stod precis bredvid mig. Först trodde jag att jag hörde i syne, men när jag i nästa sekund ser upp ser jag ett par gäss bara någon meter ovanför mig - de kacklade i mun på varandra, högt och hemskt och jag hann precis gå några fotsteg till innan de gick in för landning.
I nästa sekund flyger en hund upp i min famn. Oförberedd som jag är faller jag nästan omkull, men hittar min balans och jublar glatt till den glada hunden som sprungit in i mig. Busen var en ettrig sak, men söt som få och hundälskare som jag är var det bara roligt att få lite kärlek.
På denna lilla promenaden lyckades man med så mycket.. Jag hann också gå förbi poker-kvinnan i fönstret som som vanligt satt med en cigarett i handen. Hon vinkade inte tillbaka när jag log vänligt, något jag tyckte var allt för underhållande. Hon hade varit en perfekt sido-karaktär att ha med i en bok..
Nu ligger alla mina julklappar under granen och fantastiskt nog, så är alla som ligger därunder för en gångs skull från mig. Jag har nog aldrig kunnat handla så mycket och jag har nog aldrig älskat att handla så mycket som denna gången. (Ullared, the place! Haha,känn ironin;) Att klä julgranen är alltid årets höjdpunkt för mig. Det är då jag och mamma sätter på julmusik och tänder ljus och dittar och dattar. Men denna gången märkte jag att det roligaste var att lägga alla julklappar under granen.. Hahah, ibland .. är det väldigt underhållande att vara jag.
För mig har dock vintern alltid varit min bästa tid och jag måste säga att i år har det nog slagit rekord. I år har jag inte bara kunnat ta morgonpromenader vackrare än andra.. Jag har dessutom fått chansen till att beundra julbelysning på alla skånes hörn. Vi har spelat julmusik och satt in en imperfekt julgran - men som är så mycket sötare än många andra. Vi har satt en tomte i toppen på vår gran - vår sötaste lilla tradition.
Jag har fått chansen att komma in i affären och känna doften av glögg och lussebullar. Jag har gått igenom affären och sett dans i köerna till den alltid lika glada julmusiken som kommer ut i högtalarna.
Jag har också fått chansen att ligga inne en hel dag,med maraton med New girl, one tree hill, disney och mysteriet på greve holm. . Att ligga under täcket en hel dag kan faktiskt vara extremt underskattat.
Men bäst av allt - åh, bäst av allt, är att jag efter alla år - fått min dröm fest. Min Julfest. Julfesten jag inte slutat planera till - inte kunnat sluta handla till. Inte kunnat sluta förbereda för. Hela fredagen gick jag runt i huset och städade, dammade, lade ut ljus, maschaler, dammsugade, lade ut servetter och shotglas. Glögg på spisen och julgott på borden. Sånghäften på bordet.. Och självklart.. på en julfest måste man ha julmusik. När man slutligen anlände till fredagens fest.. anlände man till ett mysigt litet hus med tända ljus, med doft av glögg och jul, med dukning och gottigheter. Jag kunde aldrig ha föreställt mig att alla verkligen skulle kunna komma, men till och med mina kära vänner från Göteborg tog sig ned. Höllvikens olika hörn, lite malmö brudar och mina närmaste vänner befann sig på plats och det blev inte bara en riktigt lyckad julfest, med julklappsspelet och snapshäften - utan det blev en riktig fest som dessutom gick mästerligt. En julfest där jag dessutom fick tack-presenter från mina kära vänner.. En av dem är uppdrucken, uppäten och den andra hänger på väggen. Haha. Det blev en av de mest minnesvärda kvällarna och lika fantastiskt var att alla mina vänner kom så väl överens. Jag känner mig stolt över att ha så många fantastiska vänner.
(Min fina present till höger, av min käre vän lille.. passa perfekt bredvid min andra tavla)
Och tack vare allt detta, lyckas en dag som idag sluta på bästa sätt. Lycklig. Med värme i hjärtat. Tacksam för vad jag har.
Och att sätta mig ned idag, som avslut på dagen, på ett av Malmös mysigaste cafeér med en gammal go vän, med god fika med samtal som aldrig tog slut, var det bästa jag gjort på länge. Omkring oss satt författare på olika håll,med laptopsen uppe.. En av dem mötte min blick medan han sökte rummet för inspiration och jag log länge innan våra blickar bröts. Ett kärlekspar avbröt sitt skrivande för några minuter för att kasta sig i armarna på varandra och jag blev så pass distraherad att jag glömde bort mitt samtalsämne. Haha, det är alltid underhållning på hög nivå när någon grov-hånglar framför en. På något sätt såg det ändå romantiskt ut när de satt i soffan, längst bort i hörnet intill lampan. De viskade sedan i varandras öron och jag kunde se kvinnan le intill sin mans nacke.. och jag kunde bara ana vilken historia de håller på att skapa tillsammans.
Som alltid, lyckas jag och matilda gå igenom varenda ämne och känsla man kan gå igenom på en kväll. Timmarna rusade förbi, känslorna och samtalen lika så. Det som är så fantastiskt med Matilda är att jag kan känna mig som en del av Sex&thecity serien med henne. Vi kan vara så tjejiga som möjligt, med fnitter, skvaller och ohindrat sex-prat. Men vi kan också gå djupt inpå ämnen som vi inte talar med andra om. Idag hann vi gå igenom varenda känsla man kan känna och det var verkligen.. precis det vi bägge två behövde.
Nu sitter jag här med inspirerande musik och är tacksam för ännu en dags bra slut.
Och jag tänker på något jag sade till Matilda idag, något som min fantastiska resa har lärt mig;
"Jag har insett.. att även om man saknar någonting, även om en del av dig fortfarande saknas, gör ont eller är tom, så innebär det inte att du ersätter det genom att låta dig själv vara okej eller lycklig. Det är okej att låta dig själv vara okej. Du kommer hitta ett sätt till det."
Jag är fortfarande samma gamla jag, med samma gamla liv, men jag kan säga er.. Att jag verkligen har lärt mig att ändra synsett på hur jag lever det.
Sov gott kära ni.. Hoppas vintern är lika fin för er, som för mig.
Kommentera