Kontrollfreaks
3kommentarer
Jag har planerat att dela med mig, av så mycket. Jag har planerat att dela roliga stunder, som delar av circus och livemusik, dagar då jag minglat och tinglat som bäst. Men det känns inte längre rätt. Min blogg känns inte längre rätt.
Människor omkring mig har alltid reagerat på min blogg. Folk på puben har sagt åt mig hur jag ska leva mitt liv, hur jag inte ska skriva på bloggen och hur jag inte borde vara så exponerande. Jag antar att människor har varit så rädda för allt jag kan säga och om inte det, så tycker dem så synd om mig.
Jag har växt upp på ett kontrollerat sätt - min mamma har lärt mig hur man inte ska svära och inte vara arg i trafiken, medan min pappa alltid har sagt åt mig vad jag ska heta på msn, facebook och vad jag ska skriva och inte skriva. Som yngre var det nog väldigt lätt för honom att få mig att göra som han sa - men som äldre, som tonåring, med alla sortens problem blev det svårare. Jag är en människa som är väldigt tydlig med vad jag känner - men jag är alltid så glad mot alla omkring mig, så när jag kommer hem - varför ska jag då inte få dela med mig av mina bästa och värsta ögonblick?
Jag må låta destruktiv och jag må låta så jävla nere ibland och ja, självklart är jag det emellanåt. Men trots att mitt sätt är detaljerad och känslofyllt så är det inte alltid bara .. deprissivt. Jag känner en annan sorts vacker kraft i det.
Men andra gör inte det. Och i början gick det ut genom andra örat, men nu när dem absolut närmst mig, då min far inte förstår varför jag skriver som jag gör.. och vänners föräldrar analyserar hur jag kan skriva som jag är.. och när folk så gärna vill ändra mitt sätt att skriva.. då är jag mer ensam och ledsen än någon annan i världen. Folks kontrollbehov är gigantiskt. Folks ego ännu större.
Om jag inte har annat än mitt bollplank, vad gör jag då?
Det är snart dags för mig att ta reda på det.
Min blogg kommer att stängas ned för att inte återuppstå om ett tag. Jag kan inte svara på när, men när rätt ögonblick kommer så kommer det att vara borttaget. Jag tänkte på att lämna vissa saker, för att kunna se tillbaka eller minnas. Men jag tror det är bäst om allt annat försvinner med det.
Det är dags för mig att sluta exponera mig för en värld som ändå inte förstår och det är dags för mig att låta mina jobbiga perioder finna andra sätt att utvecklas och jag hoppas att det kan göra mig lika lycklig som folk såååå gärna vill att jag ska va. Nu får ni er metod - att jag lägger ner - och jag hoppas att ni har rätt. '
För gud vet att jag inte är någon som lyssnar på andra, men för att jag ska bli fri från era krav måste jag göra saker och ting på mitt eget sätt - helt och hållet för mig själv.
Och en sak till.. Ni som vet så himla mycket.. Det är en sak ni ska veta och det är att jag har lämnat SÅ jävla mycket utanför bloggen - jag har upplevt SÅ mycket som aldrig kommer på bloggen. Så hur mycket ni än tror er veta, så finns det jävligt mycket ni inte har en aning om.
Louise.
3 kommentarer
caroline
21 Aug 2012 09:17
Jag kommer att sakna din blogg!Tyckte att du skrev så bra!Kram:)
caroline
21 Aug 2012 09:18
Jag kommer att sakna din blogg.Tycket att du skrev så bra!Kram.
Else
22 Aug 2012 10:02
Synd!Har följt dig länge och tycker du skriver såå bra!Ha det gott och hoppas du snart kommer tillbaks,kram
Kommentera