Deutschland &' a tattoo
1kommentarer
Forget Everything I've said.
Trots den oturen som följt mig de senaste dagarna så har jag haft det rätt bra. Jag lyckades aldrig riktigt somna på torsdags natten ,utan höll mig vaken i tankar och distraherade mig med disk och städning. Slutligen var förmiddagen kommen och pappa hämtade upp mig och Josefin för att föra oss till den stora staden.
Påvägen in var det pirrigt men ändå inte nervöst. Jag har varit så säker på den här tatueringen under så lång tid att jag bara ville få den gjord. Eftersom jag funderat på det i flera år men känt tvivel, kändes det fantastiskt att vakna en dag och bara känna "Nu .. NU är det dags" och jag känner fortfarande att det är så. Så när vi kom till Jocces butik och hörde ljudet ville jag bara komma igång. Att möta Joccé är helt underbart. Han har en aura olik andra och får vilken främling som helst att känna sig trygg. Han har en underbar personlighet och en oerhörd värme mot alla. Jag önskar så ofta att jag haft bättre kontakt med vissa människor i familjen, särskilt honom då han alltid varit så vänlig och alltid brytt sig om en och varit intresserad av ens liv. Han erbjöd mig en chans att fotografera lite i hans studio.. En möjlighet jag verkligen tänker ta vara på!
Att göra en tatuering känns, men det var en annan sorts smärta än jag förvänta mig. Det var mer så att jag knep mig själv i handen och svor till då och då, men det var över snabbt och jag var så förvånad över hur bra det kändes.. och jag fick alla att skratta när jag sa "HA! Det där klarar jag lätt av!".. Haha!
Efter lite prat med Jocce och efter mycket tittande i spegeln begav vi oss ut på Malmös gator och åt Malmös godaste gyros. Det blev en oerhört mysig lunch och en fin runda i Malmö. Att Josefin passar så bra in med mig och min familj är något som ger mig en sådan stabil trygghet. Jag kan ha med henne överallt och veta att hon är bara så uppskattad. Och för mig.. är hon en sådan fantastisk vän.
När vi väl kramat om Josefin och sagt hejdå begav vi oss vidare för presenthandling.. En som gick lite mindre bra då pappa och jag är precis lika dåliga på smaker. Slutligen gjorde Filippa och Mikaela oss sällskap och valde någorlunda snabbt ut en present. Efter en kaffe och lite mys blev pappa ivägkallad på jobb. En runda till Tyskland väntade och jag kunde ju inte undgå chansen att följa med.
Snabbare än väntat satt vi i skåpbilen med leverans mot Tyskland. 18 timmars bilresa låg framför oss och vi fick en oerhört stor chans till att bara re-connecta. Långa stunder av lugn och musik tog över medan vi åkte över de långa vägarna. Men även så långa stunder då vi bara kunde prata igenom livet. Vi pratade igenom alla samtälsämnen vi någonsin kommit över - gällande både oss, människor i våra liv, året vi har upplevt, London, Turkiet, musiker, artister, filmer.. Allt. Friden låg som ett lugn innanför bilens dörrar och det var en oerhört mysig resa att få göra. För mig betydde det så mycket att bara få lite tid med min pappa, på egen hand. Mamma har berättat att vi gjorde så mycket ihop när jag var liten, så att få göra detta var något som gav en oerhörd betydelse - då jag inte minns det, men kan minnas detta. Timmarna gick fort i början och vi handlade med oss en massa snacks på båten så att vi skulle kunna hålla oss vakna under sentimmarna. Men när mörkret lade sig började kroppen vrida och vända sig och jag försökte finna några minuters vila. Problemet var att jag vaknade var femte minut så tillslut gav jag upp och vaknade till igen. Flera gånger när vi bägge två började bli trötta reste vi oss och gjorde konstiga rörelser till roliga ljud. Det fick oss att skratta lite mer än vanligt. Hela resan kändes så harmonisk och trygg och fick oss nära igen för första gången på länge. Vi stannade till på några stationer och fick i oss goa mackor och förde oss vidare med ny energi. Turen följde oss den sista vägen då det var tomt på AutoBahns vägar och båten gick inom några minuter och vi tack vare det och Vip-hållet kom på minuten innan avgång. Slutligen stod vi vid Danmarks långa köer - som rörde sig så mycket fortare än väntat och hamnade fortare i Sverige igen. Himlen började ljusna och dagen började på nytt och när klockan blivit 8 var vi äntligen hemma. Det var så skönt att få komma under sitt täcke, men samtidigt lite halvsorgligt att lämna sin pappa efter så fina timmar. Men man kan bara hoppas att vi får en sådan chans igen.
Nu är helgen kommen och efter fem timmars sömn är jag på gång igen. Danni kom hit igår och låg och snackade lite innan vi bestämde oss för att åka på bio. Footloose stod på listan och efter en mysig körning till Malmö var filmen sådär halvbra men vi mötte två fina prickar i Malmö som åkte en runda hem med oss. När vi väl lämnat bilen åkte vi en runda genom byn med dunkande musik innan vi satte oss hos mig och gjorde ansiktsmasker och somnade till bra tv-serier.
Morgonen blev en perfekt uppvärmning då vi vaknade till och mös till det med en ansiktsbehandling till innan vi åt lite lunch och mös inför kvällens roligheter.
Efter lite komplikationer har jag nu fixat allt jag behöver och ska snart göra mig i ordning och fixa ärenden innan vi börjar göra vid oss för kvällens festligheter!
Cocktailparty och 20årsfest stor på listan.
Go helg!
'
(Nyvakna.. och ehm, ja, jag kan säga såhära.. Jag var allt annat än beredd på bilden då jag öppnade ögonen i det ögonblicket hon tog bilden.. hahah)
'
Trots den oturen som följt mig de senaste dagarna så har jag haft det rätt bra. Jag lyckades aldrig riktigt somna på torsdags natten ,utan höll mig vaken i tankar och distraherade mig med disk och städning. Slutligen var förmiddagen kommen och pappa hämtade upp mig och Josefin för att föra oss till den stora staden.
Påvägen in var det pirrigt men ändå inte nervöst. Jag har varit så säker på den här tatueringen under så lång tid att jag bara ville få den gjord. Eftersom jag funderat på det i flera år men känt tvivel, kändes det fantastiskt att vakna en dag och bara känna "Nu .. NU är det dags" och jag känner fortfarande att det är så. Så när vi kom till Jocces butik och hörde ljudet ville jag bara komma igång. Att möta Joccé är helt underbart. Han har en aura olik andra och får vilken främling som helst att känna sig trygg. Han har en underbar personlighet och en oerhörd värme mot alla. Jag önskar så ofta att jag haft bättre kontakt med vissa människor i familjen, särskilt honom då han alltid varit så vänlig och alltid brytt sig om en och varit intresserad av ens liv. Han erbjöd mig en chans att fotografera lite i hans studio.. En möjlighet jag verkligen tänker ta vara på!
Att göra en tatuering känns, men det var en annan sorts smärta än jag förvänta mig. Det var mer så att jag knep mig själv i handen och svor till då och då, men det var över snabbt och jag var så förvånad över hur bra det kändes.. och jag fick alla att skratta när jag sa "HA! Det där klarar jag lätt av!".. Haha!
Efter lite prat med Jocce och efter mycket tittande i spegeln begav vi oss ut på Malmös gator och åt Malmös godaste gyros. Det blev en oerhört mysig lunch och en fin runda i Malmö. Att Josefin passar så bra in med mig och min familj är något som ger mig en sådan stabil trygghet. Jag kan ha med henne överallt och veta att hon är bara så uppskattad. Och för mig.. är hon en sådan fantastisk vän.
När vi väl kramat om Josefin och sagt hejdå begav vi oss vidare för presenthandling.. En som gick lite mindre bra då pappa och jag är precis lika dåliga på smaker. Slutligen gjorde Filippa och Mikaela oss sällskap och valde någorlunda snabbt ut en present. Efter en kaffe och lite mys blev pappa ivägkallad på jobb. En runda till Tyskland väntade och jag kunde ju inte undgå chansen att följa med.
Snabbare än väntat satt vi i skåpbilen med leverans mot Tyskland. 18 timmars bilresa låg framför oss och vi fick en oerhört stor chans till att bara re-connecta. Långa stunder av lugn och musik tog över medan vi åkte över de långa vägarna. Men även så långa stunder då vi bara kunde prata igenom livet. Vi pratade igenom alla samtälsämnen vi någonsin kommit över - gällande både oss, människor i våra liv, året vi har upplevt, London, Turkiet, musiker, artister, filmer.. Allt. Friden låg som ett lugn innanför bilens dörrar och det var en oerhört mysig resa att få göra. För mig betydde det så mycket att bara få lite tid med min pappa, på egen hand. Mamma har berättat att vi gjorde så mycket ihop när jag var liten, så att få göra detta var något som gav en oerhörd betydelse - då jag inte minns det, men kan minnas detta. Timmarna gick fort i början och vi handlade med oss en massa snacks på båten så att vi skulle kunna hålla oss vakna under sentimmarna. Men när mörkret lade sig började kroppen vrida och vända sig och jag försökte finna några minuters vila. Problemet var att jag vaknade var femte minut så tillslut gav jag upp och vaknade till igen. Flera gånger när vi bägge två började bli trötta reste vi oss och gjorde konstiga rörelser till roliga ljud. Det fick oss att skratta lite mer än vanligt. Hela resan kändes så harmonisk och trygg och fick oss nära igen för första gången på länge. Vi stannade till på några stationer och fick i oss goa mackor och förde oss vidare med ny energi. Turen följde oss den sista vägen då det var tomt på AutoBahns vägar och båten gick inom några minuter och vi tack vare det och Vip-hållet kom på minuten innan avgång. Slutligen stod vi vid Danmarks långa köer - som rörde sig så mycket fortare än väntat och hamnade fortare i Sverige igen. Himlen började ljusna och dagen började på nytt och när klockan blivit 8 var vi äntligen hemma. Det var så skönt att få komma under sitt täcke, men samtidigt lite halvsorgligt att lämna sin pappa efter så fina timmar. Men man kan bara hoppas att vi får en sådan chans igen.
Nu är helgen kommen och efter fem timmars sömn är jag på gång igen. Danni kom hit igår och låg och snackade lite innan vi bestämde oss för att åka på bio. Footloose stod på listan och efter en mysig körning till Malmö var filmen sådär halvbra men vi mötte två fina prickar i Malmö som åkte en runda hem med oss. När vi väl lämnat bilen åkte vi en runda genom byn med dunkande musik innan vi satte oss hos mig och gjorde ansiktsmasker och somnade till bra tv-serier.
Morgonen blev en perfekt uppvärmning då vi vaknade till och mös till det med en ansiktsbehandling till innan vi åt lite lunch och mös inför kvällens roligheter.
Efter lite komplikationer har jag nu fixat allt jag behöver och ska snart göra mig i ordning och fixa ärenden innan vi börjar göra vid oss för kvällens festligheter!
Cocktailparty och 20årsfest stor på listan.
Go helg!
'(Nyvakna.. och ehm, ja, jag kan säga såhära.. Jag var allt annat än beredd på bilden då jag öppnade ögonen i det ögonblicket hon tog bilden.. hahah)
'
1 kommentarer
Mormor
05 Nov 2011 22:27
Håller med...Jocke e´en underbar människa,precis som övriga i familjen Ljungberg.Fina mäniskor,och dom ska man vara rädd om.LOVE YOU DARLING.
Kommentera