And anger became a part of life again.
0kommentarer
Egentligen har jag fått lära mig att ilska inte är lönt att känna. Och att aggression inte kom
mer hjälpa. Allt detta stämmer. Men denna jävla ilskan brusar upp för ingen anledning och knockar ut varenda anledning till att inte känna den. Det är rätt, den hjälper inte. Det är rätt, den förvärrar bara. Men på något sätt vill jag det. För nu brinner det inom mig. Nu vill jag bara sätta mig någonstans med mina svartaste kläder och mina största smycken med ett cigg i handen med en svidande sprit. Jag vill rocka sönder mig själv så hårt att jag inte kommer ihåg varför.
Och på en sekund gick den där ilskan över i hopplöshet. Flera gånger i natt frågade jag mig själv hur jag hamnade här. Hur hamnade jag i den situationen. Hur blev jag den som blev så pass självständig att närhet inte ens är något jag kommer ihåg? Hur blev jag den som tar på mig allas smärta när jag så starkt, har en egen? Flera gånger frågade jag varför den där uppe som följer mig utsätter mig för ständiga nya smärtor. Varför ger du mig ännu en anledning att stänga av mig? Varför ger du mig nya smärtor? VARFÖR sätter du mig alltid här?
Har inte svar på nånting.
Just Fuck the world.
That's easier.
Jag klarar mig. Som alltid. Vi har varit här förut, visst? Så jag vet att jag kommer klara mig igenom detta också. Damn, jag kommer klara mig igenom allt. Men måste det vara så jobbigt?
Jäkla piss.
Ibland är bara livet piss. Ja, rakt av. Piss.
mer hjälpa. Allt detta stämmer. Men denna jävla ilskan brusar upp för ingen anledning och knockar ut varenda anledning till att inte känna den. Det är rätt, den hjälper inte. Det är rätt, den förvärrar bara. Men på något sätt vill jag det. För nu brinner det inom mig. Nu vill jag bara sätta mig någonstans med mina svartaste kläder och mina största smycken med ett cigg i handen med en svidande sprit. Jag vill rocka sönder mig själv så hårt att jag inte kommer ihåg varför. Och på en sekund gick den där ilskan över i hopplöshet. Flera gånger i natt frågade jag mig själv hur jag hamnade här. Hur hamnade jag i den situationen. Hur blev jag den som blev så pass självständig att närhet inte ens är något jag kommer ihåg? Hur blev jag den som tar på mig allas smärta när jag så starkt, har en egen? Flera gånger frågade jag varför den där uppe som följer mig utsätter mig för ständiga nya smärtor. Varför ger du mig ännu en anledning att stänga av mig? Varför ger du mig nya smärtor? VARFÖR sätter du mig alltid här?
Har inte svar på nånting.
Just Fuck the world.
That's easier.
Jag klarar mig. Som alltid. Vi har varit här förut, visst? Så jag vet att jag kommer klara mig igenom detta också. Damn, jag kommer klara mig igenom allt. Men måste det vara så jobbigt?
Jäkla piss.
Ibland är bara livet piss. Ja, rakt av. Piss.
Kommentera