Rubricerande tankar
0kommentarer
Det är så svårt och få ned saker och ting man tänker när man inte kan vara helt öppen med dem. Det.. är liksom.. så personliga grejer att ni hade trott jag var galen. Dagarna är fyllda med ilska nu för tiden. Hela vägen in till stan diskuterade jag högljutt med en tjej, bråkade nästintill och fyllde min åsikt med allt hat i kroppen jag hade. Dessa flickvänner de finns.. Ja, jag vet att du läser. Och fyfan vad jag tycker synd om din pojkvän. Du skadar honom. Något så fruktansvärt. Jag hade skämts ända in i själen om jag hade varit du.
Det är det jag inte förstår i vissa förhållanden. De får ha varandra, men inte tjej eller killkompisar.. Så man måste offra alla dem närmsta man har - bästa vännerna. För att tilliten inte är stark nog.. Är det verkligen ett förhållande alls då?
Idag vet jag inte riktigt hur jag ska göra. Dagarna går skit och jag har gått med oro i magen under både nätter och dagar. Men inte längre. Jag är så trött på att be om ursäkt, när jag egentligen inte behöver de. Jag är så trött på allt folk kräver, på hur mycket de tror och hur de gör en liten sak till tusen gånger större. Gör man fel så erkänner man, ber om förlåtelse och går vidare. Men nej, inte i denna byn.. Här ska det förstoras och förvärras och ta en oerhörd tid för att man ska förlåta.
Hur som helst.. Tar mig dagen till och va för mig själv, känner att de behövs. Ska låsa in mig på rummet utan telefon eller någonting annat och bara se på film efter film efter film.
Får väl se hur de blir.
Hör av mig i helgen..
Trevlig helg.
L.
Kommentera