11 September 2010.
0kommentarer
Det är nio år sedan. 9 år sedan attacken mot World trade center och Pentagon skedde.. 9 år sedan passagerarna på United 93 heroiskt försökte överbemanna de fyra terroristerna och landa planet, medan terroristerna i sista sekund istället kraschade planet ute på en åker.. Det är 9 år sedan ett hundratal familjer fick samtal ifrån sina döttrar, föräldrar, brödrar och systrar.. där de fick veta att deras medmänniskor var ombord på ett av de kapade planen eller att de var instängda i de attackerade byggnaderna. Det är 9 år sedan tusentals människor sprang in i world trade center för att hjälpa de skadade. Det är 9 år sedan världen stannade upp i chock.
Oavsett hur lång tid det har gått.. så är minnet lika fräscht. Det är inte en enda människa som kommer glömma dagen den 11 September 2001.
Det var en dag som inte bara förändrade Amerika. Utan också världen.
Känslorna som skapades första gången man mötte bilderna av de två tornen, rykandes på tv.. är fortfarande lika starka när de föreställs i huvudet.
Det finns hundratals sätt att beskriva vad som hände den dagen. Det finns hundratals teorier om varför och hur.. Det finns tusentals vittnen. Men framför allt så fanns det tusentals hjältar den dagen.
För hur mycket hat som än brusar upp för terroristerna och för deras ledare. Hur mycket sorg som än känns för de förluster världen fick den dagen.. Så fanns det hopp i de frivilliga som ställde upp den dagen. Det fanns hopp för familjerna som fick ta farväl av sina älskvärda. Det fanns hopp för de främlingar som satt enade. Det skapades hopp. För världen runt omkring.
Det finns aldrig tillräckligt med ord för vad som hände den 11 september 2001. Det finns ingenting som kan sägas eller göras som kan ändra på det.. och det finns ingenting som kan sägas som kommer göra någonting av det bättre. Det fanns chock, hopplöshet, ilska, sorg, rädsla, hat, accepterande, ensamhet, gemenskap.. hopp och kärlek. Det fanns en enad värld.
Och det är så vi behöver komma ihåg det, att det finns mer gott än ont i världen.. Vi måste bara påminna varandra om det. Och inte genom sådana här attacker, utan.. på ett bättre sätt. Det här får inte upprepas.. Men det får heller aldrig glömmas.
Oavsett hur lång tid det har gått.. så är minnet lika fräscht. Det är inte en enda människa som kommer glömma dagen den 11 September 2001.
Det var en dag som inte bara förändrade Amerika. Utan också världen.
Känslorna som skapades första gången man mötte bilderna av de två tornen, rykandes på tv.. är fortfarande lika starka när de föreställs i huvudet.
Det finns hundratals sätt att beskriva vad som hände den dagen. Det finns hundratals teorier om varför och hur.. Det finns tusentals vittnen. Men framför allt så fanns det tusentals hjältar den dagen.
För hur mycket hat som än brusar upp för terroristerna och för deras ledare. Hur mycket sorg som än känns för de förluster världen fick den dagen.. Så fanns det hopp i de frivilliga som ställde upp den dagen. Det fanns hopp för familjerna som fick ta farväl av sina älskvärda. Det fanns hopp för de främlingar som satt enade. Det skapades hopp. För världen runt omkring.
Det finns aldrig tillräckligt med ord för vad som hände den 11 september 2001. Det finns ingenting som kan sägas eller göras som kan ändra på det.. och det finns ingenting som kan sägas som kommer göra någonting av det bättre. Det fanns chock, hopplöshet, ilska, sorg, rädsla, hat, accepterande, ensamhet, gemenskap.. hopp och kärlek. Det fanns en enad värld.
Och det är så vi behöver komma ihåg det, att det finns mer gott än ont i världen.. Vi måste bara påminna varandra om det. Och inte genom sådana här attacker, utan.. på ett bättre sätt. Det här får inte upprepas.. Men det får heller aldrig glömmas.
Kommentera