Korten på bordet.
2kommentarer
Jag har suttit här ett par dagar i rad nu. Jag har tänkt på att skriva .. och jag har inte gjort det. Denna vita rutan är oerhört ångestframkallande.
Jag sitter och ser ut genom fönstret nu. Det är mörkt. Grannens lampa är det enda som lyser på gatan för tillfället. Regnet duggar mot pappas bil.. Jag vet inte riktigt varför jag lägger märke till detaljer idag. Jag är egentligen jättetrött.. Varm och trött.. och håller på att bli förkyld. Tror jag iallafall. Jag är svullen på kinderna efter alla tårar.. Jag känner till och med det. Denna helgen har inte varit särskilt bra. Eller på ett sätt har den. I fredags stannade jag hemma från skolan. Jag mådde dåligt och var trött i hela kroppen.. men jag kunde inte somna om. Så jag låg bara i sängen och tittade ett par timmar och sedan gick jag upp och började göra klart tills pappa skulle komma hem. Också kom han.. och vi kom direkt inpå en dålig start. Efter två veckor utan varandra började vi ändå bråka.. och det tog kål på mig. Jag lade mig med tårarna rinnandes längs kinderna och kunde inte sluta. Pappa sa till mig flera gånger när han hade lagt sig, men jag kunde inte hindra det. Jag orkade inte längre. Jag var så trött på detta. Och nästa dag blev inte mycket bättre. Jag försökte hålla uppe ett bra humör och berättade lite vanlig info om veckorna som gått medan jag egentligen hade ont i ryggen och var jätteledsen.. och tillslut brast det. Jag kommer inte ihåg varför men han började bråka igen och dagen blev förstörd. Men det lyckades vändas till det bättre. Vi satte oss ned och jag fick ut alllt jag hade haft inom mig.. sorg jag hade ifrån skilsmässan som jag inte ens visste om. Sorg ifrån kommentarer och saker som jag kommer ihåg.. saker jag inte släppt. Och jag tror pappa såg både mig och min bror med nya ögon.. han förstod nog hur mycket smärta som legat i oss sedan dem skildes. Och sedan satt vi där och pratade ut. Och tillslut var vi färdiga. Jag slutade gråta. Pappa lyssnade och förstod. Och Johannes fick äntligen säga sitt. Och efter det fick vi en mysig lördagkväll. Vi åt mat.. hyrde filmer och gottis. Och det blev bra. Så när jag lade mig så kände jag mig lite.. lättare. Tyngden på axlarna hade lättat efter att jag äntligen fått lägga korten på bordet.
Nu är det söndag och idag har pappa rest igen. Jag har varit på bättre humör.. Lagat mat på egen hand och ska snart bara mysa i sängen till en bra film.. Imorgon är det skola.. och jag skulle lämnat in ett arbete jag inte är färdig med. Eftersom helgen varit som den varit så har mina tankar varit på ett helt annat håll.. så jag kunde bara inte. Jag försökte, men jag är så långt borta .. så jag kan inte finna inspirationen till detta. Hur.. förklarar man det för en lärare?
Usch, vad jag hatar livet ibland.. Realistiskt är världen bara skit!
Hoppas ni haft en bättre helg än mig.
Sov gott.
L.
Jag sitter och ser ut genom fönstret nu. Det är mörkt. Grannens lampa är det enda som lyser på gatan för tillfället. Regnet duggar mot pappas bil.. Jag vet inte riktigt varför jag lägger märke till detaljer idag. Jag är egentligen jättetrött.. Varm och trött.. och håller på att bli förkyld. Tror jag iallafall. Jag är svullen på kinderna efter alla tårar.. Jag känner till och med det. Denna helgen har inte varit särskilt bra. Eller på ett sätt har den. I fredags stannade jag hemma från skolan. Jag mådde dåligt och var trött i hela kroppen.. men jag kunde inte somna om. Så jag låg bara i sängen och tittade ett par timmar och sedan gick jag upp och började göra klart tills pappa skulle komma hem. Också kom han.. och vi kom direkt inpå en dålig start. Efter två veckor utan varandra började vi ändå bråka.. och det tog kål på mig. Jag lade mig med tårarna rinnandes längs kinderna och kunde inte sluta. Pappa sa till mig flera gånger när han hade lagt sig, men jag kunde inte hindra det. Jag orkade inte längre. Jag var så trött på detta. Och nästa dag blev inte mycket bättre. Jag försökte hålla uppe ett bra humör och berättade lite vanlig info om veckorna som gått medan jag egentligen hade ont i ryggen och var jätteledsen.. och tillslut brast det. Jag kommer inte ihåg varför men han började bråka igen och dagen blev förstörd. Men det lyckades vändas till det bättre. Vi satte oss ned och jag fick ut alllt jag hade haft inom mig.. sorg jag hade ifrån skilsmässan som jag inte ens visste om. Sorg ifrån kommentarer och saker som jag kommer ihåg.. saker jag inte släppt. Och jag tror pappa såg både mig och min bror med nya ögon.. han förstod nog hur mycket smärta som legat i oss sedan dem skildes. Och sedan satt vi där och pratade ut. Och tillslut var vi färdiga. Jag slutade gråta. Pappa lyssnade och förstod. Och Johannes fick äntligen säga sitt. Och efter det fick vi en mysig lördagkväll. Vi åt mat.. hyrde filmer och gottis. Och det blev bra. Så när jag lade mig så kände jag mig lite.. lättare. Tyngden på axlarna hade lättat efter att jag äntligen fått lägga korten på bordet.
Nu är det söndag och idag har pappa rest igen. Jag har varit på bättre humör.. Lagat mat på egen hand och ska snart bara mysa i sängen till en bra film.. Imorgon är det skola.. och jag skulle lämnat in ett arbete jag inte är färdig med. Eftersom helgen varit som den varit så har mina tankar varit på ett helt annat håll.. så jag kunde bara inte. Jag försökte, men jag är så långt borta .. så jag kan inte finna inspirationen till detta. Hur.. förklarar man det för en lärare?
Usch, vad jag hatar livet ibland.. Realistiskt är världen bara skit!
Hoppas ni haft en bättre helg än mig.
Sov gott.
L.
2 kommentarer
Mormor
25 Oct 2010 11:24
Mitt älskade hjärta!när skall du få ro i själen....Älskar dig jag finns här alltid för dig!
Lotti
25 Oct 2010 22:20
Hej gumsi!
Hade varit mysigt om du kunde sova här en dag!? Hugo hade nog tyckt det var kul! Hoppas det känns bättre med pappa nu om ni snackat ut lite!?
Puss
Kommentera