En liten dikt.
1kommentarer
Lyckan som liten var oerhört stor.
Verkligheten var fantasin som fortfarande gror.
Men fortare blev man vuxen när föräldrarna skildes åt, förvirring och rädsla var det som tog åt.
Möblerna flög och huset blev tomt. Lillebror grät medan jag stod stum.
Chockerande nog gick åren förbi och en kvinnokroppsform började jag att bli.
Förvirrad och rädd stod jag i ensamhetens hörn. Väntan var lång men tillslut var den här, styrkan som idag mig bär.
Nu vet man vad livet ger och går istället med säkra steg.
1 kommentarer
mamma
21 Dec 2010 13:22
Fin!
Kommentera